STUDIER I SKRIFTEN

Tredjie Delen - Tillkomme ditt rike

FÖRSTE KAPITLET.

TILLKOMME DITT RIKE.

Rikets vikt. – Klasser af mäuniskor intresserade däri. – Klasser fientligt sinnade däremot och hvarför de äro det. – Rikets härhet. – Dess härlighet himmelsk. – Dess nuvarande upprättande

DEN MEST betydelsefulla händelsen i jordens historia är upprättandet af Guds rike bland människorna, i händerna på Herren Jesus och hans utvalda medarfvingar, öfvervinnarna från evangelii tidsålder.  Denna stora händelse, på hvilken, såsom det visats i föregående delar af »Studier i Skriften», alla Guds löften och förebilder peka, se vi nu vara icke blott mycket nära utan omedelbart inpå oss. Ingen af dem, som äro vakna öfver dessa förhållanden, och som riktigt eller till och med blott delvis förstå dem, och hvilkas hjärtan äro i full sympati med Guds stora tidsåldersplan, och som se att Guds universal-läkedom för den suckande skapelsens synd, elände och döende kommer att tillämpas af detta rike, kan omöjligen känna annat än ett genomträngande intresse i dess upprättande samt tiden och sättet därför.

Alla, som obetingadt lita på uppfyllandet af den bön, Herren sjäif lärde oss bedja - »Tillkomme ditt rike, ske din vilja, såsom i himmelen så ock på jorden» - måste känna det lifligaste intress i uppfyllandet af sin begäran, såframt de bedit af hjärtat, i ande och i sanning.

Vi kunna se, att till och med världen, om den blott kunde förstå detta rikes sanna karaktär, genast skulle hälsa det välkommet, hvilket de slutligen skola göra, såsom den länge eftersökta välsignelse, som medför den gyllene tusenårsålderns dyrbara formåner, som så länge åstundats.

En allmän klass kunde dock möjligen sätta sig emot denna rättfärdighetens regering. Denna klass omfattar alla, som icke älska kärlekens gyllene regel, och som i stället för att älska andra som sig själfva äro villiga att se andra nedtrampade, fötryckta och förnekade sina rättigheter och sin mödas rättmätiga lön och trefnad för att sjäilfva kunna lefva i öfverdådig yppighet, i »vällust» (Jak. 5: 1-9), mera än hjärta kunde önska eller rimlighet begära. Dessa hålla fast vid den närvarande samhällsordningen med ett grepp, som gällde det lifvet, och synas instinktmässigt frukta för det utlofvade Messias' rike. Och hos dessa är önskan fader till den tanken, att det aldrig skall kom­ma, såsom David sade: »Deras innersta tanke är, att deras hus (familjer) skola bestå till evig tid, och deras boningar ifrån släkte till släkte. De uppkalla sina jordagods efter sina namn i (olika) länder...Denna deras väg är deras dårskap, och deras efterkommande instämma i deras tal.» - Ps. 49: 12, 14, eng. öfv.

Som de icke tro på eller ock åsidosätta profeternas mångfaldiga vittnesbörd rörande detta rike - ty det var städse allas deras ämne: »Taladt genom alla hans heliga profeters mun ifrån världens begynnelse» (Apg. 3: 21, eng. öfv.) - synas många frukta för riket och instinktmässigt känna den sanningen, att om Gud skulle upprätta sitt rike, komme det att regeras med rättvisa, och att om rättvisa skipades, skulle många af jordens härskare komma att byta plats med sina undersåtar, eller kanske sättas i fängelse, och många af de stora, förnäma, smickrade och penningstolta skulle afklädas orättfången ära, anseende och rikedom och framstå i sitt rätta ljus, såsom oädla. Dessa frukta, ehuru de icke tro vittnesbördet, att »intet är fördoldt, som icke skall varda uppenbart, och intet är hemligt, som icke skall varda kändt» (Matt. 10:26). Och tillsammans med dessa oädla - dessa orättfärdiga förvaltare af rikedom och makt, i hvars slutliga begagnande de icke äro »visa» såsom den hvilken för klokhet lofordades i liknelsen (Luk. 16: 1-9) – står en ännu större klass, utan hvilken de skulle falla. Denna stora klass, som kanske för närvarande icke har mera än sin skäliga andel af ära, ämbete, rikedom och bekvämlighet, hyser hopp, om än aldrig så svagt, att en dag kunna vältra sig i öfverflöd, den »allmänna hopens» afundade skyddsherrar – oädla personer, slafvar af själfvisk fåfänga och lekbollar för ostadig lycka. Och bland dessa - ack! det är sant - äro några af dem, som bära Kristi namn, hvilken var de fattigas vän, och med sina läppar begära endast dagligt bröd samt med högtidligt gäckeri bedja: »Tillkomme ditt rike», medan de i hvarje ord och handling och beröring med sina medmänniskor visa, huru mycket de älska den närvarande orättvisa styrelsen, och huru de, i det de älska orättfärdighet, icke med glädje skulle se Kristi rike komma.

Det är egendomligt, - i uppenbar motsats till den ställning många intaga, som bekänna sig vara Guds barn - att vi icke sällan finna åtskilliga socialister och andra, hvilka förkasta allt kyrkligt, och med det allt för ofta bibeln och all tro på en uppenbarad religion, men som likväl verkligen fatta några af rättfärdighetens grundprinciper, i det de erkänna människans gemensamma broderskap etc., såsom några af deras skrifter på det skönaste ådagalägga. De synas vänta och eftersträfva den sociala jämlikhet och de allmänt gynnsamma omständigheter, som upprepade gånger utlofvas i skriften säsom resultatet af Kristi rikes upprättande bland människorna, då Guds vilja skall ske på jorden. Och dock, stackars socialister, vill det synas, som om deras förfäktande af jämlikhet ofta till stor del vore en följd af deras fattigdom och medvetna brist på vanliga bekvämligheter och förmåner, snarare än ett resultat af principer; ty låt en af dessa ärfva eller förvärfva stor rikedom, och han är nästan säker på att öfvergifva sina socialistiska teorier.

Mycket omsorgsfullt böra de helgon vandra, som bedja: »Tillkomme ditt rike, ske din vilja», pä det deras böner, om deras hjärta och lif icke öfverensstämma med dem, icke må vara blott och bart ett läpparnas gäckeri. »Efter din egen mun skall jag döma dig», uttrycker en af de mest hjärterannsakande och stränga förebråelser, som domaren kommer att uttala mot några, som hafva bekänt sig vara hans tjänare och längta efter hans rike af kärlek och rättvisa. Må alla, som sålunda bedja om och tro på den kommande rättfärdighetens regering, redan nu afpassa sina handlingar och ord efter dess rättvisa föreskrifter, så långt det står i deras förmåga.

De, som hafva inträngt i anden af lärdomarna i föregående delar, skola se att Guds rike icke kommer att blifva ett rike af yttre, synbar, jordisk glans utan af makt och gudomlig härlighet. Detta rike har redan uppnått verkställande myndighet, ehuru det ännu icke besegrat och undanröjt denna världens riken, hvilkas maktförläning ännu icke utrunnit. Följaktligen har det ännu icke kommit till full kontroll öfver det jordiska väldet. Dess upprättande håller emellertid på att försiggå, hvilket framgår af tidens tecken så väl som af de profetior, som blifvit betraktade i föregående del, och andra, som undersökas i denna del.

Efterföljande kapitel kommer att framlägga profetior, som utmärka olika stadier af den namnkristna församlingens och världens förberedelse för riket, och fästa uppmärksamheten på några af de mest betydelsefulla förändringar, som äro förutsagda att äga rum under tiden för dess upprättande. Intet kan vara viktigare eller af djupare intresse för de nu lefvande helgonen, som längta efter det utlofvade medarfskapet I detta rike och söka att samverka med Mästaren, öfverskördemannen och konungen i det arbete, för hvilket tiden nu är inne, och som nu pågår.