STUDIER I SKRIFTEN

Tredjie Delen - Tillkomme Ditt Rike

 SJÄTTE  KAPITLET.

SKÖRDEARBETET

Skördearbetets karaktär. – Samlandet af hvetet. – Hopknippandet, bindandet och  upbrännandet af ogräset. – Dess urspring och ymnighet. – Förtärdt likt agnarna i den judiska skörden. -- Tidsmotsvarigheter bemärkta. – Babylons förkastande, gradvisa fall och slutliga tillintetgörelse. – Guds tjänare tecknade med insegel, innan plågorna komma öfver Babylon. – Dom eller pröfning både öfver system och enskilda. – Det judiska systemets pröfning förebildligt. – Hvetets pröfvande och sållning. – De visa jungfrurna, skilda från de fåvitska, gå in till gästabudet. – ”Och dörren tillstängdes”. – En vidare granskning och utkastandet af somliga. – Hvarför och huru? – Den ”höga kallelsens” slut. – Tiden är kort. – ”Ingen tager din krona”. – Tjänare och öfvervinnare i elfte timmen

“SKÖRD» är ett uttryck, som gifver ett allmänt begrepp om hvilket arbete som bör väntas äga rum mellan Drtalen 1874 och 1914. Det är en tid af uppskärande snarare än af sDende, en tid af pröfning, af räkenskap, af uppgörelse och af belöning. Enär den judiska skörden var en förebild till denna Dlders skörd, sD bibringa iakttagelse och jämförelse af den skördens olika drag mycket klara begrepp om det verk, som mDste fullbordas i den nuvarande skörden. I den skörden var Herrens särskilda undervisning afsedd att samla dem, Som redan voro hvete, och att afskilja agnarna af det judiska folket frDn hvetet. Och hans läror blefvo ocksD utsädet för den nya nDdeshushDllningen, som öppnades (kort efter det Israels folk blifvit förkastade) vid pingsten.

VDr Herres ord till lärjungarna, dD han under sin ämbetsverksamhet utsände dem bland detta församlingsfolk, böra omsorgsfullt ihDgkommas, enär de lämna bevis för att deras särskilda arbete dD var ett uppskärande och icke ett sDende. Han sade till dem: »Lyften upp edra ögon och beskDden fältet, huru de redan hvitna till skörd. Och den som skördar, han tager lön och samlar frukt till evigt lif.» (Joh. 4:35, 36.) SDsom öfverskördemannen i den skörden (hvilket han [134] ocksD är i denna) sade Herren till underskördemännen »Jag har sändt eder att skörda det, hvarpD I icke hafven arbetat. Andra (patriarkerna och profeterna och andra heliga män i förflutna tider) hafva arbetat, och I hafven ingDtt i deras arbete» – för att skörda frukterna af dessa Drhundradens bemödanden och pröfva detta folk genom budskapet: »Himmelriket är nära», och konungen är närvarande — »Se, din konung kommer till dig.» – Matt. 10:7 Joh. 12:15; Sak. 9: 9.

I stället för alt göra getter till fDr uppsökte Herren i den judiska skörden de förblindade och förskingrade fDren i Israel och kallade alla, som redan voro hans fDr, att de mDtte höra hans röst och följa honom. Dessa iakttagelser af förebilden, lämnar en antydan om karaktären af det verk, hvars utförande är behörigt i den nuvarande skörden eller skördetiden. En annan och större sDdd tillhörande tusenDrsDldern och -rikets mera gynnsamma omständigheter, kommer snart att pDbörjas; i själfva verket hDlla de sanningsfrön beträffande Dterställelse etc., hvilka komma att frambringa denna framtida skörd, redan nu pD att nedläggas här och där i längtande, sanningshungrande hjärtan. Men detta är endast ett tillfälligt arbete nu, ty likt dess judiska förebild är den nuvarande skörden en tid för skörd inom den sig sD bekännande församlingen (den sD kallade kristenheten), pD det de sanna helgonen, samlade ur den, mD upphöjas och förenas med sin Herre, icke endast för att predika sanningen utan äfven för att sätta i verket det stora Dterställelsearbetet för världen.

I denna skörd skall hvete och ogräs skiljas; likväl är det bDda dessa klasser, som före skiljandet utgöra namnförsamlingen. Hvetet är rikets sanna barn, de sant invigda, arfvingarna, under det ogräset är till namnet men icke i verkligheten Kristi församling eller blifvande brud. Ogräset är den af Herren omnämnda [135] klass, som kalla honom Herre, men som icke lyda honom. (Luk. 6:46.) Till sitt yttre utseende äro de bDda klasserna ofta sD nära lika, att det fordras noggrann undersökning för att skilja mellan dem. »Ckern är världen» enligt liknelsen, och hvetet och ogräset tillsammans (ogräset mera talrikt) utgöra hvad som stundom kallas »den kristna världen» och »kristenheten». Genom att tillfälligtvis eller regelbundet besöka gudstjänster, genom att kalla sig kristen, genom att iakttaga vissa kyrkobruk och ceremonier och genom att mer eller mindre direkt stD i förbindelse med nDgot religiöst system ser ogräset ut som och blifver stun­dom taget för Guds af hjärtat invigda barn. I sD kallade »kristna länder» räknas sDlunda alla, utom öppna fritänkare och judar, sDsom kristna, och deras antal (inbegripande de fullt invigda – helgonen) anslDs till omkring 280 millioner grekiska och romerska katoliker och omkring 120 millioner protestanter.

Under evangelieDldern ha vDr Herres föreskrifter varit, att icke nDgot skiljande af rikets sanna barn frDn de efterapade skulle företagas, ty ett fullkomligt Dtskiljande skulle förorsaka ett allmänt upp- och nedvändande af världen (Dkern) –en allmän rubbning och lösryckning af hvetet sD väl som af ogräset. Han sade därför: »LDten bDda växa tillsamman intill skörden.» Men han tillade: »1 skördetiden skall jag säga till skördemännen (änglarna, budbärarna): Hämten först ogräset tillhopa och binden det i knippor för att upp­bränna det, men samlen hvetet i min lada.» (Matt. 13:30.) Följaktligen mDste vi i skördetiden vänta ett allmänt Dtskiljande, som hittills varit förbjudet. Medan de, som symboliseras af hvetet, städse uppmuntras att stD fasta i den frihet, hvarmed Kristus gjort dem fria, och att undvika snärjande förbindelser med öppna öfverträdare och ulfvar i fDrakläder, skulle de dock icke företaga sig att uppdraga gränslinje mellan den fullt invigda klassen (hvetet, helgonen) och ogräset, [136] som bekänna Kristi namn, och som i nDgon grad lDta dessa läror utöfva inflytande pD sitt yttre uppförande, men hvilkas hjärteDstundan är lDngt ifrDn Herren och hans tjänst. Detta dömande af hjärtan, bevekelsegrunder etc., hvilket öfverstiger vDr förmDga, och som Herren befallt oss att helt och hDllet undvika, är, just hvad de olika sekterna alltjämt sträfvat att Dstadkomma – i det de företagit sig att afskilja, att pröfva hvetet och att genom stränga och af människor gjorda trosartiklar hDlla utanför sDsom ogräs eller kättare alla bekännare af kristendomen, hvilkas tro icke fullkomligt passade in med deras olika falska mDtt. Huru framgDngslösa hafva likväl icke alla dessa sekter varit! De hafva uppställt falska, oskriftenliga normer och läror, hvilka verkligen hafva utvecklat mycket ogräs och förkväft och afskiljt hvetet; till exempel läran om evig pina för alla, som icke äro medlemmar af församlingen. Ehuru nu betydligt förändrad under vDr tids växande ljus hvilken mängd af ogräs har icke denna villfarelse frambringat, och huru har den icke förkväft och förblindat hvetet frDn att komma till en rätt insikt om Guds karaktär och plan. Just i vDr tid se vi, hvilket misstag de olika sekterna begDtt genom att icke följa Herrens rDd att lDta hvete och ogräs, helgon och bekännare, växa tillsammans utan att företaga nDgot Dtskiljande. Ärliga människor inom hvarje sekt skola erkänna, att inom deras sekter finnes mycket ogräs, bekännare, som icke äro helgon, och att det utanför dessa sekteriska skrankor finnes mDnga helgon. SDlunda kan i denna dag ingen sekt göra ansprDk pD, och gör icke heller ansprDk pD, att vara idel hvete och fri frDn ogräs. Mycket mindre skulle nDgot jordiskt samfund (utom kristadelfianer och mormoner) vara djärft nog att pDstD, att det innehölle allt hvetet. Följaktligen sakna de all ursäkt för sina organisationer, teologiska förskansningar etc. De skilja icke hvete frDn ogräs, icke heller kan nDgonting fullständigt och [137] grundligt utföra detta Dtskiljande af hjärtan utom den metod, som Herren har förordnat skall sättas i verket i skördetiden. Detta visar nödvändigheten af att veta, när tiden är för handen och skördens Dtskiljande verk behörigt att börja. Och Herren har, trogen sitt löfte, icke lämnat oss i mörker utan meddelar oss den upplysning, för hvilken tiden nu är inne, Dt alla, hvilkas hjärtan äro redo därför. »I, mina bröder, ären icke i mörker (ej heller sofvande), sD att den dagen skall öfverfalla eder sasom en tjuf.» – 1 Tess. 5:4.

Den sanning, för hvilken tiden nu är inne, är lien i denna skörd, alldeles sDsom en liknande lie användes i den judiska skörden. Skördemännen, änglarna* eller budbärarna, nu äro Herrens efterföljare, alldeles sDsom en liknande klass utgjorde skördemännen i den judiska skörden. Och ehuru andra under hela Dldern varit tillsagda att icke företaga Dtskiljandet af hvetet frDn ogräset, kommer likväl Herrens plan och anordning att visas sD klart för dem, som nu äro redo, värdiga och lydiga, att de komma att igenkänna hans röst i skördetiden, sägande : »Huggen till med» den närvarande sanningens »lie» och »församlen till mig mina heliga, som hafva slutit förbund med mig om offer». »De skola vara mina, säger Herren Sebaot, pD den dag, dD jag samlar mina juveler.» — Upp. 14:15 ; Ps. 50:5; Mal. 3:17, eng. öfv.

__________
*Ordet ängel betyder budbärare.

Detta är icke endast tiden för helgonens församlande genom sanningen (till enhet med sin Herre och hvarandra och ut frDn gemenskap med blotta bekännare, ogräs), utan det är ocksD en tid, dD Dkern skall rengöras genom förbrännandet af ogräset, stubben etc., hvilket utgör en förberedelse för den nya sDdden. I en mening blir »hvetet» utsamladt frDn ogräset – med hänsyn till ogräsets rikligare förekomst  –  sDsom dD Herren säger: »Kommen ut frDn henne, I mitt folk.» [138] I en annan mening framställes dock Dtskiljandet med rätta sDsom »ogräsets» samlande frDn hvetet. I verkligheten är det hvetet, som rättmätigt innehar platsen; det är en hveteDker, icke en ogräsDker (i det människovärlden räknas sDsom den mark, ur hvilken hvetet och äfvensD ogräset växer eller utvecklar sig), sDlunda är det ogräset, som är pD orätt plats och behöfver aflägsnas. Herren tillredde hveteDkern, och hvetet representerar rikets barn. (Matt. 13:38.) Och enär Dkern eller världen kommer att gifvas Dt dessa och redan tillhör dem pD grund af löfte, visar liknelsen, att det i själfva verket är ogräset, som samlas ut och uppbrännes, lämnande Dkern och allt hvad därpD är Dt hvetet. Ogräset Dterföres till marken (världen), hvarifrDn. det kom, och förstlingsfrukten af hvetet samlas i ladan, sD att jorden mD frambringa en annan skörd.

Hvetet skulle icke bindas i knippor ; kornen blefvo ursprungligen planterade hvar för sig och oberoende för att vara tillsammans endast sDsom ett visst slag under liknande förhDllanden. Men liknelsen förklarar, att en af de verkningar, som skörden medför, kommer att blifva, att ogräset hämtas tillhopa och bindes i knippor före »uppbrannandet» eller »nödens tid», och detta arbete försiggDr rundt omkring oss. Aldrig har en tid funnits lik denna, hvad beträffar arbetareföreningar, kapitalistiska ringar och skyddsföreningar af alla slag.

Den civiliserade världen är liknelsens »Dker». 1 den samma kastades af reformationens lärostriders vindar, som blDste frDn olika väderstreck, hvete och ogräs tillsammans i stora hopar (samfund), somliga lutande Dt ett hDll (i lärofrDgor) och andra Dt ett annat. Detta gyttrade hvete och ogräs tätt tillsamman och tog bort mycket af individualitet hos alla. Lärostormarna äro länge sedan förbi, men afdelningarna fortfara till följd af vanans makt, och endast här och där har ett [139] hveteax försökt att lyfta sig frDn tyngden af massan till upprätt ställning.

Men med skördetiden kommer hvetets frigörande frDn tyngden och hindret af ogräset. Sanningens lie bereder denna klass för den frihet, med hvilken Kristus ursprungligen gjorde alla fria, ehuru samma lie har ett motsatt inflytande pD ogräset. Ogräsets anda är till sekterisk storhet och uppvisning snarare än till personlig lydnad och trohet mot Gud. Nuvarande sanningar, hvilkas tendens de strax finna är att fördöma allt sektväsende och att pröfva hvarje individ, förkasta de därför och bekämpa med häftighet. Och ehuru icke böjda att förena sig med hvarandra förena sig alla sekter om att motarbeta den närvarande sanningens upplösande tendenser, och det i sDdan utsträckning, att banden lDngsamt, försiktigt men likväl hDrdt Dtdragas omkring allt personligt tänkande och studium i religiösa ämnen, af fruktan för att deras organisationer skola splittras, och att allt hvetet skall slippa ut och icke lämna nDgot annat kvar än ogräs.

Hvar och en af ogräsklassen synes förstD, att om han rannsakades personligen, skulle han icke hafva nDgot ansprDk pD det rike, som är utlofvadt Dt Lammets trogna efterföljare. Ogräset skulle föredraga, att de olika sekterna dömdes sDsom lika mDnga enheter eller samfund och i jämförelse med hvarandra, i hopp om att sDlunda glida in i rikets härlighet pD förtjänsten af det hvete, med hvilket de äro förenade. Men detta kunde de icke göra; profvet för värdighet till rikets ära kommer att blifva personligt – ett prof beträffande personlig trohet mot Gud och hans sanning – och icke en pröfning af sekter för att utröna, hvilken af dem som är den rätta. Och i vDra dagars större ljus, som hDller pD att skingra bokstafstrons och vidskepelsens dimma, synes hvarje sekt förstD, att andra sekter hafva lika mycken (och lika liten) rättighet som den själf att vara den enda och sanna församlingen. [140] Nödsakade att medgifva detta söka de att binda alla i den öfvertygelsen, att det är nödvändigt för frälsningen att vara medlem af nDgon af deras sekter – hvilken, betyder föga. SDlunda sammanställa de idéen om personlig ansvarighet med sekterisk träldom.

SDsom en belysning af ett populärt band, som af sektväsendet nyligen hDrdt Dtdragits kring dess anhängare, omnämna vi de skenbart oskadliga, och som det synes för mDnga fördelaktiga, internationella söndagsskoltexterna. Dessa förläna intrycket af osekterisk samverkan bland alla kristna för bibelstudium. De synas sDlunda taga ett stort steg bort frDn och fram om de gamla metoderna att studera med sekteriska katekeser. Dessa likformiga lektioner se ut att vara ett öfvergifvande af sektväsende och ett sammankom­mande af alla kristna att studera bibeln i dess eget ljus, – nDgot som alla erkänna vara det enda rätta, men som alla sekterister vägra att i verkligheten göra; ty det mD märkas, dessa internationella söndagsskoltexter endast synas vara osekteriska, endast skenbart lämna de frihet vid studiet af bibeln. I verkligheten uppgör hvarje samfund sina egna förklarande anmärkningar öfver de skriftställen, som innehDllas i lektionerna. Och enär den kommitté, som väljer dessa texter, sträfvar efter det yttre skenet af harmoni och enhet, väljer den följaktligen sDdana skriftställen, om hvilka det rDder föga meningsskiljaktighet. De ställen och läror, rörande hvilka deras uppfattningar äro delade, – just de, hvilka mest behöfva dryftas, för att hvarje sekts sanningar och villfarelser mD blifva up­penbara, sD att en verklig enhet kunde uppnDs pD grundvalen af »en Herre, en tro och ett dop» – dessa lämnas utan afseende i lektionerna, men hvarje sekt fasthDller dem fortfarande sDsom förut.

Verkan af dessa och andra dylika »enhets» -metoder är att göra protestantismen mera imponerande till det yttre och att säga till folket i verkligheten, om ocksD [141] icke i ord : Ni mDste ingD i en af dessa sekter, annars är ni icke alls nDgot Guds barn. I själfva verket är detta icke nDgot förenande sDsom en församling utan en sammanslutning af olika och skilda organisationer, hvar och en lika angelägen som nDgonsin att bibehDlla sin egen organisation sDsom en sekt eller knippa men hvar och en villiga att sluta sig tillsamman med andra för att Dstadkomma ett större och mera imponerande yttre inför världen, Det är likt uppstaplandet af kärfvar i en skyl. Hvarje kärfve bibehDller sin egen ombindning eller organisation och blir ännu hDrdare ombunden genom att inkilas och fastgöras tillsammans med andra knippor i en stor och imponerande skyl.

Det internationella lektionssystemet i förening med nutidens sätt att »sköta» söndagsskolor befordrar i hög grad sektväsendet och hindrar verklig tillväxt i sanningens kunskap pä ännu ett annat sätt. En sD allmän lektion förelägges i samband med skolans »öfningar»,* att det knappast är tid att betrakta de försiktigt affattade tryckta frDgorna med beredda svar, och ingen tid blir öfrig för den sanningshungrande bibelforskaren eller den stundom förekommande allvarlige läraren att bringa fram andra frDgor, hvilka innehDlla material för eftertanke och nyttig diskussion. Förr samlade sig bibelklasser för att studera sDdana delar af bibeln, som de själfva valde, och hindrades frDn att komma till sanningen endast genom banden af sina egna fördomar och vidskepelser, och de allvarliga, sanningshungrande voro alltid i stDnd att göra nDgot framsteg. Men nu, dD tilltagande ljus belyser hvarje ämne och skingrar vidskepelsens och fördomens töcken, hindras det frDn att lysa pD bibelklassmedlemmen just genom de internationella lektioner, som pDstDs skola hjälpa honom. Hans tid för bibelstudium ledes skickligt, [142] sD att han icke mD fD nDgra nya tankar utan vara sD beständigt upptagen med att använda »ordets mjölk» (till stor del utspädd med människotraditioner), att all smak för den mera framskridna sanningens »stadiga mat» försvinner. (Ebr. 5:14.) I sDdana klasser uppoffras all tid och tillfälle att smaka och lära sig sätta värde pD »stadig mat» genom lydnad för orden: »Vi mDste hDlla oss till lektionen, ty timmen är snart gDngen.» Rätt har profeten sD väl som aposteln förklarat, att för att uppskatta och uppfatta Guds stora läror, som äro sD väsentliga för vDr tillväxt i nDden och i Guds kunskap och kärlek, mDste vi lämna de första grunderna och fortgD till fullkomlighet – »afvanda frDn mjölken och tagna frDn bröstet». – Ebr. 6:1; Es. 28:9, eng. öfv.

__________
* Dessa öfningar torde gälla amerikanska förhDllanden. ö. a.

Ehuru söndagsskolmetoderna nyligen betydligt förbättrats, lämna de ännu mycket öfrigt att önska. Verksamheten sysselsätter mDnga af de bästa bland Herrens folk – riga hvilka, ifriga att tjäna Mästaren, äro mer eller mindre förvirrade af det yttre skenet af antal och »verksamhet för Herren». NDgot godt har det med sig, medgifva vi, men det har sina skuggsidor. Föräldrar hindras frDn personlig tjänst och framDtskridande, i det andra göra det, som Gud anförtrott Dt föräldrarna, och deras försummelse i detta afseende är till skada för dem själfva sD väl som för barnen. Unga män och kvinnor finna den korta mötestiden och »öfningarna» mera angenäma än bibelstudium. De ledas af känslan att hafva fullgjort en plikt, och uppoffringen af de fD ögonblicken godtgöres genom det umgänge och sällskapsprat, som det erbjuder. Äfven de tycka bäst om »öfningarna», sDngen, berättelseböckerna, utflykterna, trakteringarna och roandet i allmänhet, och de och deras mödrar finna riklig ersättning för besväret med klädseln genom det sDlunda erbjudna tillfället att visa sina fina kläder. Och föräldra-ansvaret i frDga om religiös uppfostran i hemmet [143] öfverlämnas till mycket stor del Dt söndagsskolans tomma väsende och maskineri. Söndagsskolan har träffande blifvit benämnd församlingens barnkammare, och de smD, som salunda uppfostras i tukt och förmaning af världens ande, äro de unga skotten till den rikliga skörd af ogräs, hvarmed det stora Babylon är fullkomligt öfverhopadt.

Hvarhelst det här och där finnes en bibelklass af vuxna, och läraren är uppriktig och själfständig nog att lämna den föreskrifna lektionen och fullfölja viktigare ämnen och bereder frihet att framföra sanningen, vare sig den är gynnsam eller ogynnsam för sekten, sD märkes han af den världskloke pastorn eller förestDndaren sDsom en osäker lärare. SDdana lärare äro i sanning farliga för sektväsendet och blifva mycket snart utan klasser. SDdana lärare och de sanningar, de skulle medgifva en ärlig undersökning af, skulle snart afskära banden och upplösa de sekteriska knipporna. SDdana röna därför icke längre efterfrDgan utan andra föredragas, som kunna behärska sina klassers tankar, afleda dem frDn »stadig mat» och kvarhDlla dem sDsom oafvanda barn, allt för svaga att stD för sig själfva, och bundna vid de system, som de lära att älska, och utan hvilka de tro att de skulle dö. Den sanne lärarens och bibelforskarens plats är utanför allt mänskligt tvDng, där han är fri att rannsaka och nära sig af alla delar af det goda Guds ord och oför­hindrad att följa Lammet, hvarhelst Herren leder. – Joh. 8:36 ; Gal. 5:1.

Ehuru den enskildes frihet i det yttre mDste erkän­nas sDsom aldrig förr, se vi dock, att det verkligen aldrig funnits en tid, dD banden varit sD grundligt Dtdragna, pD det allt hvete och ogräs i de mDnga knipporna mDtte sammanhDllas. Det har aldrig funnits en tid, dD anordningarna voro sD trDnga och sD hindrande för all personlig frihet som nu. Hvarje ledig stund, en nitisk samfundsmedlem har, är upptagen med nDgot af de [144] mDnga mötena eller planerna, sD att ingen tid för obehindradt tänkande och bibelstudium kan erhDllas. Hufvudsyftet med dessa möten, underhDllningar etc. är sekterisk tillväxt och storhet, och följden är den nämnda träldomen, som är sD skadlig för den verkliga utvecklingen af Guds invigda barn, hvetet. Dessa band hDlla pD att göras fastare, sDsom profeten antyder. (Es. 28:22.) NDgot hvete och mycket ogräs utgöra innehDllet i dessa knippor, frDn hvilka det för hvar dag blir allt svDrare att komma lös.

Som det förekommer, sDsom vi sett, en sD ringa mängd sant invigdt hvete och en sD stor massa »döpta bekännare» (sDsom en metodistbiskop kraftigt beskrifvit ogräsklassen), är det tydligt, att uppbrännandet af ogräset kommer att blifva en betydelsefull händelse. Det är emellertid ett misstag, som mDnga göra, dD de mena, att uppbrännandet af ogräset i en brinnande ugn, hvarest det skall vara grDt och tandagnisslan (Matt. 13:42), har afseende pD antingen en bokstaflig eld eller nöd bortom det nuvarande lifvet. Hela liknelsen tillhör den nuvarande tidsDldern. Denna eld är en symbol sD väl som hvetet och ogräset, och den symboliserar ogräsets förstöring i den stora nödens tid, med hvilken denna Dlder kommer att sluta, och hvilken hveteklassen har löfte om att undgD. (Mal. 3:17 ; Luk. 21:36.) Den stora brinnande ugnen är en sinnebild af den »stora nödens tid», som i slutet af denna skörd kommer att öfvergD den ovärdiga ogräsklassen. inom »kristenheten».

Men förstöringen af ogräset innebär icke en för­störing, vare sig i det närvarande eller i framtiden, af de enskilda personerna, som utgöra ogräsklassen. Den betecknar snarare en förstöring af denna klass falska ansprDk. Deras pDstDende eller öppna bekännelse är, att de äro kristna, oaktadt de ännu äro världens barn. DD de uppbränts eller förstörts sDsom ogräs, komma de att framstD och erkännas i sin rätta karaktär, sDsom [145] medlemmar af världen, och komma icke längre att efterhärma kristna sDsom nominella medlemmar af Kristi församling.

Herren förklarar, att han sDdde rikets goda säd, sanningen, frDn hvilken hela den sanna hveteklassen, aflad af sanningens ande, uppspirar. EfterDt, under natten, de mörka Dldrarna; sDdde Satan ogräs. Tvifvelsutan sDddes ogräset pD samma sätt som hvetet. Det växte fram ur villfarelser. Vi hafva sett, huru svDrt helgedomen och härskaran blefvo orenade af den store motstDndaren och hans förblindade tjänare, och huru de dyrbara kärlen (lärorna) blefvo vanhelgade och missbrukade af pDfvedömet, och detta är blott en annan framställning af samma sak. Falska läror födde falska syften och sträfvanden pD Herrens hveteDker och förledde mDnga till Satans tjänst, – att utsD villfarelser i lära och lefverne, hvilka hafva frambringat ogräs i riklig mängd.

Ckerfältet ser härligt och blomstrande ut för mDnga, i det de räkna stDnden i hundratals millioner. Men i verkligheten är proportionen af hvete mycket liten, och det hade varit lDngt bättre för hvetet, som af ogräset blifvit kväfdt och i hög grad hindrat frDn att. utveckla sig, om det världsligt sinnade ogräset icke. hade varit i församlingen utan pD sin egen plats i världen, sD att den invigda »lilla hjorden», de enda representanterna af Kristi ande och lära, varit allena pD fältet. DD skulle skillnaden mellan församlingen och världen mycket tydligt framträda, och församlingens tillväxt, ehuru skenbart mindre snabb, skulle hafva varit sund. Den stora skenbara framgDng, som uppenbarar sig i antal, rikedom och samhällsställning, öfver hvilken sD mDnga sD mycket yfvas, är i verkligheten en stor skada och pD intet sätt en välsignelse för vare sig församlingen eller världen.

DD vi undersöka detta ämne, finna vi, att mDnga af detta ogräs äro föga att klandra för sin falska ställning [146] sDsom efterapadt hvete. Ej heller veta mDnga af dem, att ogräset icke är den verkliga församlingen; ty de betrakta den lilla hjorden af invigdt hvete sDsom fantaster och svärmare. Och när de jämföras med mängden af ogräs, förefalla säkerligen Herren och apostlarna och allt hvetet sDsom fantaster och svärmare, om flertalet, ogräset, är pD den rätta sidan.

Ogräset har sD grundligt och ofta försäkrats, att de äro kristna – att alla utom judar, fritänkare och hedningar äro kristna – att man knappast kan vänta, att de skola veta annat. Falska läror försäkra dem, att det finnes blott tvD klasser, och att alla, som undgD evig pina, äro bestämda att blifva medarfvingar med Kristus. Hvarje liktal, undantagandes i frDga om de eländigt förnedrade och de öppet ogudaktiga och osedliga, försäkrar vännerna om den aflidnes frid och glädje och himmelska härlighet, och till bevis för detta anföres skriftställen, hvilka man af sammanhanget borde se hafva afseende endast pD de fullt invigda, helgonen.

Af naturen böjda för att anse sig själfva ovärdiga, att samvetsgrant erkänna, att de icke äro helgon, och att icke göra ansprDk pD skriftens rika löften till sDdana blifva de af sina icke bättre underrättade ogräskamrater, bDde pD predikstolen och i kyrkbänkarna, öfvertalade att_.göra ansprDk pD dem. De känna i sitt samvete – ja, de äro vissa om – att de icke hafva gjort nDgonting, som med rätta torde förtjäna evig tortyr, och deras tro pD. »_.kristenhetens» falska läror leder dem att hoppas och pDstD, att de och alla sedliga människor äro medlemmar af församlingen, hvilken alla de rika löftena tillhöra. SDlunda äro de ogräs till följd af falska läror, och icke endast intaga de själfva en falsk ställning utan missrepresentera ocksD helgonskapets i sanning höga mDttstock. Under villfarelsens bedrägeri erfara de en känsla af trygghet och tillfredsställelse, ty om de jämföra sig och sitt lif med flertalets inom namnförsamlingen [147] och med sina aflidna vänners, till hvilkas loftal de vid deras begrafningar lyssnat, finna de sig Dtminstone medelgoda – och till och med uppriktigare i sin vandel än mDnga högljudda bekännare. Likväl äro de medvetna om att de aldrig gjort nDgon verklig invigning af hjärta och lif, tid och medel, pund och tillfällen Dt Gud och hans tjänst.

Men liksom »agn» klassen inom det judiska folket blef förstörd i slutet af deras skörd (Luk. 3:17), sD kommer denna »ogräs» klass att förtäras i denna skörd. Likasom agnarna upphörde med alla ansprDk pD gudomlig ynnest i egenskap af Guds triumferande rike, innan den skörden slutade i den de religiösa och politiska stridernas stora eld, som förtärde det systemet, sD skall det blifva med ogräsklassen i den sD kallade »kristenheten». De komma att förtäras; de komma att upphöra att vara ogräs; de komma att upphöra att bedraga vare sig själfva eller andra; de komma att upphöra att pD sig själfva tillämpa de mycket stora och dyrbara löftena, hvilka tillhöra endast de öfvervinnande helgonen. Och dD deras olika sD kallade kristna riken och deras olika religiösa organisationer, sönderslitna af oenighet, som framkallats af sanningens stigande ljus, komma att förtäras i den redan pDtända elden, »Guds nitälskans eld» (den stora tid af nöd, med hvilken denna Dlder kommer att ända – Sef. 3:8), komma de att upphöra att för sina världsliga system göra ansprDk pD namnet »kristenhet».

Efter att hafva talat om ogräsets uppbrännande förklarar liknelsen vidare: »DD skola de rättfärdiga (hvetet) skina sDsom solen i sin Faders rike.» (Hvad bättre vittnesbörd än detta kunde vi hafva, att den sanna församlingen ännu icke är upprättad i makt, sDsom Guds rike, och all den icke kommer att sD upphöjas förrän denna skörd är ändad?) DD skall denna rättfärdighetens sol hvars härlighets medelpunkt Kristus Jesus alltid kommer att vara) uppgD med läkedom [148] i sina strDlar för att välsigna, Dterställa och rena hela människovärlden frDn synd och villfarelse; – de oförbätterliga komma att tillintetgöras i den andra döden.

Det faktum bör ihDgkommas, att rätta israeliter sD väl som efterapade sDdana i den förebildliga judiska skörden utgjorde det judiska eller köttsliga Israels hus, att endast de sanna israeliterna blefvo valda och samlade i evangelii lada och hedrade med de sanningar, som tillhöra evangelieDldern, och att alla de öfriga af detta folk (»agnarna») icke blefvo kroppsligen förintade (ehuru naturligtvis mDnga lif förlorades i deras nöd) utan afskuros frDn alla rikets ynnestförmDner, som de förr hade förtröstat pD och berömt sig^. af. Betrakta sedan parallellen och motsvarigheten till detta I behandlingen af »ogräset» i den nuvarande uppbränningstiden.

Herren har icke endast visat oss, hvad som är att vänta i denna »skörd» och vDr andel däri, bDde genom att själfva vara afskilda och genom att sDsom »skördemän» använda sanningens lie för att förhjälpa andra till frihet i Kristus och afsöndring frDn falska mänskliga system och träldomsband, utan för att göra oss dubbelt säkra om att vi icke misstagit oss, och att skördens afskiljningstid har kommit, har han ock lämnat oss bevis angDende själfva Dret, dD skördearbetet började, dettas längd, och när det kommer att sluta. De bevis, som redan undersökts, visa, att slutet af Dr 1874 markerade början, liksom slutet af Dr 1914 kommer att bevittna änden, af denna 40-Driga skörd, under det alla detaljer i denna skörds ordning och arbete afbildades i den judiska Dlderns skörd, som var dess typ. NDgra af denna skörds framträdande tidsmoment vilja vi nu undersöka och lägga märke till de lärdomar, de inskärpa, hvilka nu äro tillämpliga, och hvilka Herren tydligen ämnade för detta ändamDl, sD att vi icke mDtte vara hvarken i tvifvel eller i ovisshet utan känna till hans plan och vara i stDnd att handla med kraft [149] i enlighet därmed sDsom medarbetare med honom i utförandet af hans uppenbarade vilja.

Alla med den judiska skörden förenade tidsmoment hade (ehuru de stundom indirekt hade afseende pD de trogna) direkt afseende pD den stora nominella massan och markerade perioder för dess pröfning, förkastande, störtande och tillintetgörande, sDsom ett system eller en församlingsnation. SDlunda kom Herren i egenskap af brudgum och skördeman (Dr 29 e. K.) icke endast till de sanna israeliterna utan till hela massan. (Joh. 1:11.) Skördearbetet dD lade i dagen, att de korn af moget hvete, som passade för ladan (den evangeliska nDdeshushDllningen), voro fD, och att den stora massan. var hvete endast till utseendet – i verkligheten blott »agnar», som invärtes saknade det verkliga hveteämnet. DD Herren tre och ett halft Dr senare (Dr 33 e. K.) antog konungaämbetet och tillstadde (hvad han förut hade vägrat – Joh. 6:15), att folket satte honom pD en Dsna och hälsade honom sDsom konung, markerade detta en punkt i denna antitypiska evangelii skörd, som är mycket viktigare än den i förebilden. Parallellen till detta pekar, sDsom vi hafva sett, pD Dr 1874 sDsom tiden för vDr Herres andra närvaro sDsom brudgum och skördeman och pD april Dr 1878 sDsom tiden, dD han började utöfva sitt ämbete sDsom alla konungars konung och alla herrars herre i full verklighet – denna gDng en andlig konung, närvarande med all makt, ehuru osynlig för människor.

Herrens handlingar, under det han dD nDgra tim­mar pD ett förebildligt sätt handlade sDsom Israels konung, äro af djup betydelse för oss, i det de utom all frDga tillkännagifva och förebilda, hvad som mDste väntas nu. Hvad man sDg honom göra dD, sDsom att han red pD en Dsna in i Jerusalem sDsom konung och med gissel utdref penningväxlarna ur templet, igenkänna vi sDsom förebildligt – sDsom skeende nu i en större skala, ehuru konungen och tDggisslet och utropandet [150] af konungslig myndighet nu tillkännagifvas pD ett mycket olika sätt, och för trons öga allena. Men den judiska förebilden tjänar till att fästa uppmärksamheten pD  denna uppfyllelse, som vi annars icke skulle kunna fatta. Den förebildliga konungens första Dtgärd var att förkasta Israels hela församlingsnation sDsom ovärdig att blifva hans rike eller att längre behandlas sDsom hans särskilda arfvedel. Detta uttrycktes sD: »O, Jerusalem, Jerusalem, du som dräper profeterna och stenar dem, som äro sända till dig, huru ofta har jag ej velat församla dina barn, likasom hönan församlar sina kycklingar under sina vingar, och I hafven icke velat. Se edert hus skall lämnas eder öde!» – Matt. 23:37-39.

Detta, tillämpadt pD den nuvarande skörden, lär, att liksom det förebildliga Israel Dr 33 e. K. efter att genom ynnestbevis, tuktan, aga etc. i 1845 Dr hafva varit erkändt sDsom Guds folk utstöttes, förkastades af konungen emedan det efter en tre och ett halft Drs pröfning och mönstring befanns ovärdigt, sD skulle efter en liknande tre och ett halft Drs pröfning i den nuvarande skörden och efter förloppet af en liknande tidrymd af 1845 Dr af ynnest och tuktan namnkristenheten förkastas af konungen sDsom ovärdig att längre erhDlla nDgra ynnestbevis frDn honom eller att pD nDgot sätt erkännas af honom.

Men liksom förkastandet af det nominella köttsliga Israel icke innebar ett personligt förkastande af nDgon »rätt israelit», i hvilken icke var nDgot svek, utan snarare en ännu större ynnest mot sDdana (hvilka frigjordes frDn de »blinda ledare» och undervisades mera fullkomligt genom andliga sprDkrör – apostlarna), sD mDste vi nu vänta detsamma. De andliga ynnestgDfvor, som förr tilldelats den nominella massan, tillhöra härefter endast de trogna och lydiga. Härefter mDste ljuset allt eftersom tiden därför är inne, och »maten i rätt tid för trons husfolk» väntas komma [151] icke^, genom forna kanaler i nDgon grad utan genom trogna enskilda personer utanför de fallna, förkastade systemen.

Under sitt ämbete och intill den tid, dD han sDsom konung förkastade det judiska systemet, erkände Herren de skriftlärda och fariseerna sDsom folkets rättmätiga undervisare, äfven om han ofta förebrDdde dem sDsom skrymtare, hvilka bedrogo folket. Detta framgDr tydligt af Herrens ord (Matt. 23:2, 3): »PD Moses stol sitta de skriftlärda och fariseerna. Därför allt hvad de säga eder, det hDllen och gören.» Likaledes hafva för en tid namnkristenhetens stora religiösa styresmän i synoder, konferenser, kyrkomöten etc. i viss mDn suttit pD Kristi stol sDsom folkets undervisare, liksom det judiska sanhedrin en gDng innehade Moses stol. Men liksom de skriftlärda och fariseerna efter Dr 33 e. K. icke längre erkändes af Herren i nDgot afseende, och de sanna israeliterna icke längre undervisades af dessa utan af Gud själf genom andra ringare, otitulerade och mera värdiga redskap, hvilka uppväcktes bland folket och särskildt lärdes af Gud, sD mDste vi vänta att finna det, och göra det ocksD, nu i denna motsvarande skörd.

VDr Herres antagande af konungaämbetet Dr 33 e. K. och hans första ämbetshandling, förkastandet af det köttsliga Israels nationella församling, taget i samband med alla de bDda tidsDldrarnas slDende motsvarigheter, angifva mycket tydligt, att det mystiska Babylon, med ett annat namn kalladt kristenheten, judendomens antityp, förkastades vid motsvarande tidpunkt i den nuvarande skörden, d. ä. 1878, och dD utgick budskapet: »Fallet, fallet är det stora Babylon, och det har blifvit en boning för onda, andar och ett tillhDll för alla orena andar och ett tillhDll för alla orena och vederstyggliga fDglar.» – Upp. 18:2.

Fallet, plDgorna, tillintetgörelsen etc., som förutades skola komma öfver det mystiska Babylon, förebildades [152] i den stora nöd och den nationella ödeläggelse, som kom öfver det köttsliga Israel, och som ändade med denna nations fullständiga störtande Dr 70 e. K. Och fallandets period är likaledes motsvarande, ty frDn den tid Herren sade: »Edert hus skall lämnas eder öde», Dr 33 i april e. K., till Dr 70 e. K. var det 36 ¹/₂ Dr, och frDn Dr 1878 i april e. K. till slutet af Dr 1914 e. K. är det likaledes 36 ½ Dr. Och omkring slutet af Dr 1914 e. K. kommer hvad Gud kallar Babylon och människor kalla kristenhet att förgDs, som redan visats ur profetiorna.

Judendomen var en af Gud förordnad förebild till Kristi tusenDriga rike, hvilket kommer att behärska och reglera allt; följaktligen var judendomen med rätta en förening af kyrka och stat, af religiös och borgerlig styrelse. Men, sDsom vi redan visat, evangelii församling skulle i intet afseende vara förenad eller hafva nDgonting att göra med världens regering, förrän hennes Herre, konungars konung, kommer, öfvertager väldet och upphöjer henne sDsom sin brud, att hon mD deltaga i denna rättfärdighetens regering. Emedan Herrens ord försummades och mänsklig visdom, mänskliga teorier och planer följdes, blef det stora system, som kallas kristenheten, och som om­fattar alla regeringar och trosbekännelser, hvilka bekänna sig vara Kristi (men äro en eländig efterapning af Kristi sanna rike), organiseradt i förtid och utan Herren och af helt och hDllet odugliga element. Babylons fall sDsom ett odugligt kyrkostats­system och utsamlandet af det värdiga hvetet kan där­för väl belysas af judendomens fall.

Namnet Babylon betydde ursprungligen Guds port; men efterDt kom det att, hDnfullt, beteckna blandning, förbistring eller förvirring. I Uppenbarelseboken användes detta namn särskildt om den namnkristna församlingen, hvilken frDn att hafva varit porten till härligheten blef en port till villfarelse och förvirring, [153] en eländig blandning, hufvudsakligen bestDende af ogräs, skrymtare, – en förvirrad massa af världsliga bekännare, bland hvilka Herrens juveler äro begrafna och deras sanna skönhet och glans dolda. I den symboliska profetian användes uttrycket Babylon stundom endast om Roms kyrka, som kallas »det stora Babylon, modern till skökorna». Namnet kunde under Drhundraden tillämpas endast pD henne, sD länge hon var det enda blandade systemet och icke ville fördraga nDgra andra; men andra kyrkosystem, icke sD stora som »modern», ej heller ännu sD ogudaktiga eller sD i grund orätta, sprungo fram ur henne sDsom en följd af olika ehuru ofullkomliga reformsträfvanden. Enär villfarelser, ogräs och världslighet till stor del äro förhärskande äfven i dessa, användes namnet Babylon sDsom ett allmänt eller familjenamn för alla de namnkristna systemen och innefattar nu icke endast den romerska kyrkan utan äfven alla protestantiska sekter; ty dD pDfvedömet betecknas sDsom modersystemet, mDste vi anse de olika protestantiska systemen, som härstamma frDn henne, sDsom döttrarna – ett faktum, som mycket allmänt och ofta med stolthet erkännes af protestanter.

Innan skördetiden kom, gjorde mDnga af Guds folk i det stora Babylon den upptäckten, att hennes verkliga förhärskande karaktär var groft antikristisk (särskildt valdenserna, hugenotterna och sextonde Drhundradets reformatorer), och de fäste uppmärksamheten därpD samt afsöndrade sig frDn modersystemet och ledde andra med sig, af hvilka mDnga voro ogräs, sDsom profeten hade förutsagt, sägande: »MDnga skola dD af skrymteri sluta sig till dem.» (Dan. 11:34.) Här voro de grupperingar, som framkallades af de politiska lärostriderna före skördetiden. Inom dessa grupper bildade det fortfarande förhärskande ogräset andra ehuru mindre onda babyloniska systern.

Ehuru hvetet sDlunda tid efter annan sökte frigöra sig frDn trycket af ogräset (och särskildt frDn de [154] gröfre villfarelser, som närde och frambringade ogräset), och ehuru det hade välsignelse af dessa bemödanden, var det dock ännu under dess inflytande, fortfarande blandadt med ett stort öfvervägande antal af ogräselement. Men för hvetets skull utsträcktes Guds ynnest till och med till dessa blandade grupper eller babyloniska system, och icke förrän Guds tid för utförandet af ett fullständigt och slutligt Dtskiljande inföll – i skördetiden, Dr 1878 –, blefvo dessa system fullständigt och för alltid utstötta frDn all ynnest och dömda till snar förintelse och allt Guds folk pD det tydligaste och bestämdaste utkalladt ur dem. Redan i själfva början af tidsDldern varnades Guds folk mot antikrists bedrägerier och lärdes att hDlla sig skilda därifrDn, men för sin försökelse och pröfning tillätos de dock att i nDgon mDn bedragas däraf och mer eller mindre uppblandas därmed. Hvarje uppvaknande till insikt af okristliga grundsatser, läror och handlingar, hvilket ledde till reformsträfvanden, pröfvade och rannsakade hveteklassen och bidrog att rena den mer och mer frDn antikrists besmittelser. Men denna sista pröfning och denna bestämda kallelse i förening med den fullkomliga förkastelsen af dessa system, hvilka ej längre skola, erhDlla gudomlig ynnest (sDsom de förr hade erhDllit, för hvetets skull, som var i dem) kommer att fullborda det slutliga afskiljandet af hveteklassen frDn alla antikristiska systern och grundsatser. De sanningar, dessa system förr fasthöllo, hDlla nu pD att hastigt sopas bort frDn dem, i det de undanträngas af människors teorier, som rifva ned hvarje element af gudomlig sanning, och lefvande gudsfruktan och fromhet undanträngas hastigt af njutningslystnad och världens ande.

Med förklarandet, att Babylon är fallet, kommer ocksD kallelsen till alla dem af Guds folk, som ännu äro där inom, att gD ut: – »Och jag hörde en annan röst frDn himmelen, som sade: Kommen ut frDn henne, [155] mitt folk, pD det i icke mDn blifva delaktiga i hennes synder och fD del af hennes plDgor.» (Upp. 18:4, eng. öfv.) Orden: »Babylon är fallet, kommen ut frDn henne, T mitt folk», uttrycka tydligt tvD tankar, hvilka borde klart och bestämdt ihDgkommas. De angifva, att det var en tid, dD Babylon icke var fallet frDn gudomlig ynnest, att hon en tid bibehöll ett mDtt af ynnest, trots sin blandade karaktär; att huru stor proportion af villfarelse hon än hyste, och huru litet af Kristi ande hon än lade i dagen, sD var hon dock icke före Dtskiljandets tid eller skörden fullständigt förkastad ifrDn Guds ynnest. De angifva, att ett plötsligt och fullständigt förkastande vid nDgon tid skulle komma öfver Babylon, dD all ynnest skulle för alltid upphöra, och dD domar skulle följa – just ett sDdant förkastande, för hvilket, som vi hafva visat, tiden var inne Dr 1878. De angifva ocksD, att vid tiden för Babylons förkastande skulle mDnga af Guds folk vara i och förbundna med Babylon, ty det är efter Babylons förkastande eller fall ifrDn ynnest, som dessa uppmanas: »Kommen ut frDn henne, I mitt folk.»

Olikheten mellan de mDnga gradvisa reformrörelserna under de sist förflutna fyra hundra Dren och detta slutliga fullständiga Dtskiljande borde klart urskiljas; de förra voro af Gud tillstadda försök att reformera Babylon, medan detta senare innebär, att allt hopp om reform för henne är förbi.– »Babel var i Herrens hand en gyllene kalk, som gjorde hela jorden drucken. Af dess vin drucko folken, och sD blefvo folken sDsom vanvettiga (berusade af hennes villfarelser). Men plötsligt är nu Babel fallet och krossadt. Jämren eder öfver henne, hämten balsam för hennes plDga, om hon till äfventyrs kan helas. ‘Ja, vi hafva sökt hela Babel, men hon har icke kunnat helas; lDtom oss lämna henne och gD hvar och en till sitt land (till den sanna församlingen eller till världen, hvilketdera [156] fallet mD vara, allt eftersom hvar och en sDlunda befinnes tillhöra hvetet eller ogräset). Ty hennes straffdom räcker upp till himmelen’.» Jer. 51:7-9. Jämför Upp. 17:4; 14:8; 18:2, 3, 5, 19.

Det oläkta Babylon är nu dömdt till förstöring; hela systemet – ett systemernas system – är förkastadt, och alla af Guds folk, som icke sympatisera med hennes falska läror och bruk, kallas nu_. att afskilja sig frDn henne. Profeten angifver skälet för denna förkastelsedom och orsaken hvarför somliga icke bebegripa den, sägande:

»Storken under himmelen känner sina bestämda tider, och turturdufvan, svalan och tranan iakttaga tiden för sin hemkomst; men mitt folk känner icke Herrens anordning. (De se icke, att en skördetid, dD hvetet skall fullständigt afsöndras frDn agnar och ogräs, mDste komma. Häri visa de mindre urskillning än flyttfDglarna.) Huru kunnen I säga: vi äro visa, och Herrens lag är hos oss (när I icke kunnen urskilja skördetiden och den förändring af nDdeshushDllning, för hvilken tiden dD är inne)? I sanning, se förgäfves arbetade pennan, förgäfves de som skrefvo (emedan Herrens ord genom sina profeter och apostlar göres om intet och sättes D sido utan att uppmärksammas, och trosbekännelser, som formats i de förflutna ‘mörka Dldrarna’, äro lyktor utan ljus för dem, som vandra i mörker). De visa (?) (lärda) hafva kommit pD skam; de äro modfällda (emedan deras omhuldade mänskliga planer slagit fel) och fDngade. Se, Herrens ord hafva de förkastat, och hvilken visdom hafva de (nu)? (Jäm­för Es. 29:10.) Därför skall jag gifva deras hustrur (församlingar) Dt andra, deras (arbets-) fält Dt öfvervinnarna; ty frDn den minste till den störste söka de alla sin egen personliga fördel – ifrDn profeten (talaren) till prästen (församlingsherden) föröfva de alla falskhet. (Jämför Es. 56: 10-12 ; 28:14-20.) Och de läka mitt folks dotters (det nominella Sions, Babylons) [157] sDr mycket lättfärdigt, sägande: det stDr väl till, det stDr väl till, dD det icke stDr väl till (dD hela hennes system är sjukt och kräfver grundligt renande med Guds ords medicin – sanningen). De borde hafva blygts öfver den styggelse, de hafva bedrifvit; men de blygdes alldeles icke, ej heller förstodo de att skämmas: därför skola de (lärarna) falla bland dem, som falla; pD deras besökelses tid (eller pröfning – i ‘skörden’) skola de snafva, säger Herren. Jag vill i grund göra slut pD dem, säger Herren; inga drufvor skola lämnas pD vinträdet, inga fikon pD fikonträdet, och löfvet skall förvissna, och hvad jag har gifvit dem (alla gudomliga ynnestbevis och förmDner) skall gD ifrDn dem.» – Jer. 8:7-13, eng. öfv.

Nästföljande vers visar, att mDnga af de förkastade komma att inse de kommande svDrigheterna men komma dock fortfarande att vara blinda för den verkliga orsaken. De komma att säga: LDtom oss sluta oss tillsammans och förskansa oss i de fasta städerna (regeringarna) och iakttaga tystnad. PD ett eller annat sätt inse de, att hvarken förnuftet eller skriften lämnar nDgot stöd för deras falska läror, och att det är visast att hDlla sig tyst i skuggan af gamla fördomar och under skyddet af sa kallade kristna regeringar. De framställas här sDsom sägande mycket sanningsenligt  »Herren har bringat oss till tystnad och gifvit oss bittert giftvatten att dricka.» (Eng. öfv.) Den enda förfriskning, de kunna fD, är den kalk, de hafva blandat (den bittra villfarelsens, »onda andars lärors», gift blandadt med det rena lifvets vatten, Guds ords sanning). Skola icke sDdana, som tillhöra, och som älska Babylon, och som därför icke äro redo att lyda kallelsen: »Kommen ut ifrDn henne», blifva tvingade att dricka den kalk, de själfva blandat? Skola icke sDdana blifva tvingade att erkänna falskheten i sina läror? För visso skola de det; och det kommer att grundligt äckla dem. Versen därpD talar om missräkningen [158] af deras förväntningar, som voro, att deras bittra (giftvattens-) läror skulle hafva omvändt världen och Dstadkommit det tusenDriga riket. De säga: »Vi hoppades pD frid, men intet godt kom, pD en tid af hälsa, men se förskräckelse!» Det nominella Sions sjukdom kommer att hastigt förvärras allt ifrDn tiden för hennes besökelse och förkastelse, dD de »rätta israeliterna» hörsamma den gudomliga kallelsen och börja utgD ur de nominella systemen.

Somliga undra, hvarför Herren icke inför en ännu större reform än nDgon af dem i det förflutna, hvilka hafva visat sig sD fruktlösa och kortlifvade. De frDga: Hvarför utgjuter han icke en välsignelse öfver alla de stora sekterna och sammanslDr dem alla till en eller ock öfver nDgon särskild och renar dem frDn slagg och drager alla in i den. Men, frDga vi, hvarför icke ocksD sammanslD alla jordens riken till ett och rena det?

Det borde vara tillräckligt för alla Guds barn att veta, att sDdant icke är, hvad han uppenbarar sDsom sin plan. Och litet vidare eftertanke frDn Guds ords stDndpunkt visar oss orimligheten af ett sDdant förslag. Betrakta antalet af den bekännande församlingen (fyra hundra millioner) och ställ till eder själf den frDgan: Huru mDnga af dessa torde själfva pDstD sig vara fullt invigda, till kropp och själ, Dt Herren och hans plans tjänst? Eder egen iakttagelse mDste leda eder till den slutsatsen, att ett afskiljande af »hvetet» frDn »ogräset» genom ogräsets borttagande skulle nästan i hvarje fall lämna blott en liten handfull kvar, till och med i de största kyrkobyggnader eller katedraler.

Orsaken, hvarför Herren icke företager nDgot renande af de nominella systemen, är, att huru mycket renande som helst skulle icke göra den oinvigda massan af »kristenbeten» och dess organisationer, borgerliga och kyrkliga, passande för hans verk, hvilket nu skall börjas pD jorden. Under de flydda aderton Drhundradena [159] har han hDllit pD att utvälja de sant invigda, de värdiga, och allt hvad som nu DterstDr att göra är att utvälja bland de lefvande dem af samma klass – och de äro blott fD – enär endast nDgra fD DterstD för att göra det förutbestämda antalet medlemmar i Kristi kropp fullständigt.

Orsaken, hvarför Herren nu förbigDr alla mänskliga organisationer och icke reformerar den bästa bland dem och utkallar medlemmar af alla öfriga in i densamma, belyses af vDr Herres behandling af de olika judiska sekterna i skörden eller slutet af deras nDdeshushDllning; ty dD, sDsom nu, blefvo alla förkastade, och de »rätta israeliterna» kallades ut ur dem alla till frihet och undervisades om Guds vilja och plan af olika utkorade kärl, som Gud själf valt.

DD Herren belyste detta ämne för judarna, förklarade han i tvD liknelser, huru vist hans tillvägagDende var: för det första, att en lapp af nytt tyg pD en mycket gammal klädnad endast skulle göra klädnadens felaktighet mera märkbar, och till följd af olikheten i styrka skulle hDlet blifva större; för det andra, att om nytt vin hälldes i gamla läglar, ur hvilka all tänjbarhet och spänstighet försvunnit, sD vore detta helt visst snarare till skada än till gagn, ty följden skulle blifva, icke endast att de gamla vinläglarna hastigt sprängdes och förstördes, utan äfven att det värdefulla nya vinet ginge förloradt.

VDr Herres nya läror voro det nya vinet, och de judiska sekterna voro de gamla vinläglarna. Antag, att Herren hade ingDtt i en af dessa sekter och pDbörjat en reform inom densamma: hvad hade resultatet blifvit? Det kan ej var nDgot tvifvel om att icke de nya sanningarna, om de mottagits, skulle fullständigt hafva splittrat denna sekt. Styrkan i dess organisation, till stor del byggd pD sekterisk stolthet och sammanhDllen genom villfarelser, vidskepelser och mänskliga traditioner, skulle strax hafva blifvit förstörd, [160] och de nya lärorna skulle hafva blifvit strandade –  och dessutom hindrats af denna sekts alla gamla villfarelser och traditioner och af världen i allmänhet hDllits ansvariga för dess förflutna historia.

Af samma orsak är det, som Herren nu i den närvarande skörden, vid införandet af sanningens fullare ljus vid tusenDrsDlderns morgongryning, icke sätter det som en lapp pD nDgot af de gamla systemen eller slDr det sDsom nytt vin i gamla läglar. För det första, emedan intet af dem är i sDdant tillstDnd, att det kan lappas eller mottaga de nya lärorna. För det andra, emedan de nya lärorna, om de mottogos, snart skulle börja jäsa och utveckla en kraft, som skulle spränga hvilken sekt som helst, sak samma huru grundligt organiserad och sammanbunden den än vore. Om de alla, den ena efter den andra, försöktes, skulle resultatet blifva detsamma, och till slut skulle det nya vinet (de nya lärorna) icke hafva nDgot kärl, som kunde behDlla och bevara det.

Det rätta och bästa tillvägagDngssättet var det, som följdes af vDr Herre vid den första tillkommelsen. Han gjorde en alldeles ny klädnad af det nya tyget och slog det nya vinet i nya vinläglar, d. ä., han kallade ut de rätta israeliterna (ickesekteriska), och öfverlämnade Dt dem de sanningar, för hvilka tiden dD var inne. Och sD äfven nu; han kallar dem, som hungra efter sanningen, ut ur det nominella andliga Israel, och det höfves dem att mottaga sanningen pD det sätt, som Herren själf vill, och att af hjärtat samarbeta med honom i hans plan, sak samma hvilken eller huru mDnga af de gamla vinläglarna förbigDs och förkastas sDsom otjänliga att behDlla det. Fröjdas desto mer, att ni aktas värdig att fD detta den närvarande sanningens nya vin betygadt för eder, och sD snart ni pröfvat det, mottag det och handla därefter med glädje. [161]

De vid den första tillkommelsen, som först ville taga reda på framstående sekteristers uppfattning och följa deras ledning, och som frågade : »Icke har väl någon af de skriftlärda eller fariseerna trott på ho­nom», erhöllo icke sanningen, eftersom de voro män­niskors efterföljare hellre än Guds; ty framstående sekterister på den tiden mottogo icke Kristi lära, och samma klass har alltid varit, och är ännu, de blindaste ledare af de blinda. I stället för att taga emot san­ningen och blifva välsignade »falla» de i pröfningens tid. Den gamla klädnaden och de gamla vinläglarna äro i så dåligt tillstånd, att de äro helt och hållet odug­liga för vidare bruk.

Enär det är Herren, som kallar sitt folk ut ur Ba­bylon, kunna vi ej tvifla på att, hvilka medel han än må använda för att delgifva kallelsen, alla de, som i san­ning äro hans folk, komma att höra den. Och icke en­dast kommer deras lydnad att pröfvas genom kallelsen, utan äfven deras kärlek till Babylon och benägenhet för hennes villfarelser komma att pröfvas. Om de god­känna hennes läror, metoder etc., så att de äro ovilliga att lämna henne, bevisa de sig ovärdiga den närva­rande sanningen, och att de förtjäna att dela hennes kommande plågor. Men ordalydelsen i kallelsen an­tyder, att de af Guds sanna folk, som äro i Babylon, icke komma att anses såsom medbrottsliga i hennes syn­der : världslighet och åsidosättande af den gudomliga sanningen, så länge de ännu icke hafva fått veta, att Babylon är fallet — förkastadt. Sedan, om de för­blifva i henne, betraktas de såsom varande af henne, i den meningen, att de godkänna hennes förflutna och nuvarande orätta handlingar och läror och komma att räknas såsom delaktiga i hennes synder, och att de alltså förtjäna att dela hennes straff, de plågor, som komma öfver henne. — Se Upp. 18: 4.

Huru starkt är icke uttrycket : »Hon har blifvit en boning för onda andar och ett tillhåll för alla orena [162] andar och ett tillhåll för alla orena och vederstyggliga. fåglar.» Huru sant är det icke, att de mest afskyvärda inom samhället söka och bära den kristna bekännelsens och det kristna ceremoniväsendets mantel inom något af Babylons olika kvarter (sekter). Hvarje oren grundsats och lära finner någonstädes och på något sätt representation i henne. Och hon är en »bur», som håller i säkert förvar icke endast Herrens saktmodiga och milda dufvor utan äfven många orena och veder­styggliga fåglar. Huru många af alla försnillare och bedragare, både män och kvinnor, äro icke enligt sin bekännelse medlemmar af Kristi församling ! Och huru många använda icke till och med sin bekännelse såsom en täckmantel för att under densamma befrämja onda anslag! Det är väl bekant, att ett flertal af till och med de mest råa brottslingar, som afrättas, dö i den romersk katolska kyrkans kommunion.

Babylon har inom sig hyst både det bästa och det sämsta, både gräddan och dräggen af den civiliserade världens befolkning. Gräddan är den lilla klassen af sant invigda, som så beklagligt äro blandade med den stora massan blotta bekännare och den smutsiga, brottsliga dräggen, men under gynnsamma omständig­heter kommer grädd-klassen att afskiljas i den nuva­rande skörden såsom en förberedelse för deras förhär­ligande.

Som en belysning af proportionen af orena och ve­derstyggliga fåglar inom och utom Babylon märk föl­jande officiella rapport öfver samhällets tillstånd på en trakt af hveteåkern, där »renlärigheten» i århundra­den berömt sig af sitt hvetes fina kvalitet och renhet och den ringa mängden af sitt ogräs, och där försam­lingen, så kallad, varit regeringens medhjälpare uti att stifta lagar och styra folket.

SAMHÄLLETS TILLSTÅND I ENGLAND
OCH WALES.

PARLAMENT-RAPPORT AFGIFVEN 1873.
FOLKMÄNGDEN EFTER RELIGIONSBEKÄNNELSER.

Romerska katoliker .....................................................................  1,500,000

Engelska statskyrkan ..................................................  6,933,935 Dissenters (protestanter andra än episkopaler) 7,234,158

Fritänkare                                           7,000,000

Judar ......                    57,000

BROTTSLINGAR PÅ HVARJE 100,000-TAL AF
BEFOLKNINGEN.

PROPORTIONEN AF BROTTSLINGAR.

Romerska katoliker .......  1på 40

Engelska statskyrkan ......  1 på 72

Dissenters  1 på 966

[164] Orsaken till detta blandade tillstånd framställes : »Babylon har berusat alla folk med sin skörlefnads vredes vin» (ande, inflytande) — förbindelse med världen. (Upp. 14: 8; 18: 3.) Falska läror beträffan­de församlingens karaktär och mission samt påståen­det, att tiden för hennes upphöjelse och regering hade kommit (och särskildt efter den storartade framgång, som hennes världsliga ärelystnad erhöll på Konstan­tins tid, då hon påstod sig vara Guds rike upprättadt för att regera i makt och stor härlighet), ledde många till Babylon, som aldrig skulle hafva, slutit sig till henne, om hon fortsatt på uppoffringens smala väg. Högmod och ärelystnad förledde den tidiga försam­lingen att gripa efter världslig makt. För att vinna makten voro antal och världsligt inflytande nödvän­diga. Och för att vinna detta antal, som sanningen un­der nuvarande förhållanden aldrig skulle hafva dragit, infördes falska läror, hvilka slutligen erhöllo öfver­taget framför alla andra, och till och med sanningar, som ännu bibehöllos, vanställdes och förvredos. An­talet kom, ända till hundratals millioner, och den sanna församlingen, hvetet, fortfarande blott en »liten hjord», var dold bland millionerna af ogräs. Här led, såsom får bland glupande vargar, Guds sanna, ännu outvecklade rike våld, och våldsamma ryckte det till sig, och i likhet med sin Herre, i hvilkens fotspår de vandrade, voro dess medlemmar föraktade och för­kastade af människor — smärtornas män, och förtrog­na med lidanden.

Men nu, då tusenårsdagens morgon gryr och den förflutna mörka nattens lärovillfarelser upptäckas samt de verkliga sanningens ädelstenar upplysas, måste verkan blifva, såsom det var afsedt, att fullstän­digt afskilja hvetet från ogräset. Och liksom falska läror framkallade den oriktiga utvecklingen, så kom­mer sanningens afslöjande i skördens ljus att åstad­komma afskiljandet. Allt ogräset och några af hvetet [165] frukta emellertid, ty för dessa synes det, som om Ba­bylons upplösning skulle innebära störtandet af Guds verk och misslyckandet af hans sak. Men icke så ogräset har aldrig varit hvete, och Gud har aldrig ämnat erkänna det såsom sådant. Han har blott till­stadt, »låtit» dem båda växa tillsammans intill skör­den. Det är ur Babylons »bur» af orena fåglar, som Guds folk kallas ut, på det de både måtte få njuta af friheten och dela skördeljuset och skördearbetet och bevisa sig vara i disharmoni med hennes villfarelser i lära och bruk och sålunda undfly dem och deras vedergällning — de plågor, som komma öfver alla, hvilka stanna kvar i henne.

Dessa plågor eller trångmål, som förebildades i svårigheterna öfver det förkastade judiska huset, skildras i så dystra symboler i Uppenbarelseboken, att många forskare hafva mycket öfverdrifna och oför­nuftiga föreställningar rörande detta ämne och äro därför oförberedda för de verkligheter, som nu äro mycket nära förestående. De tolka symbolerna ofta bokstafligt och äro följaktligen oberedda att se dem uppfyllas på det sätt, de komma att uppfyllas — ge­nom religiösa, sociala och politiska rubbningar, tvister, omhvälfningar, reaktioner, revolutioner etc.

Men märk en annan punkt här. Mellan den tid, då Babylon förkastades, faller från ynnesten (1878), och den tid, då plågorna eller svårigheterna komma öfver henne, är en kort period, under hvilken alla de trogna af Herrens folk komma att upplysas om detta ämne och samlas ut ur Babylon. Detta visas tydligt i samma vers, ty med budskapet : »Babylon är fallet» följer kallelsen : »Kommen ut ifrån henne, I mitt folk, på det I icke mån ... få del af hennes (kommande) plågor.» Denna mellantid och detta verk, som kommer att ut­föras i den, omtalas likaledes symboliskt i Upp. 7: 3. Till vredens budbärare gifves den befallningen: »Gö­ren icke jorden eller hafvet eller träden någon skada, [166] till dess vi hatva TECKNAT vår Guds tjänare med in­segel på deras pannor.» Tecknandet med insegel på pannan angifver, att en intellektuell förståelse af san­ningen skall utgöra det märke eller insegel, som kom­mer att a.fsöndra och åtskilja Guds tjänare från Ba­bylons tjänare och anhängare. Och detta öfverens­stämmer med Daniels vittnesbörd: »De visa (bland ditt folk) skola förstå; men ingen af de ogudaktiga (mot sitt förbund otrogna) skall förstå.» (Dan. 12: 10, eng. iifv.) Sålunda komma klasserna att märkas och åtskiljas, innan plågorna komma öfver det för­kastade, utstötta Babylon.

Och att denna kunskap är just det medel, som utför både beseglandet och afskiljandet, angifves tydligt i den förut behandlade versen; ty den förklaringen sker först, att »Babylon är fallet», och att vissa plågor eller straff skola komma öfver henne, innan Guds folk för­väntas att åtlyda den på denna kunskap grundade kallelsen : »Kommen ut.» Vi veta, att alla verkligen måste vara väl beseglade på sina pannor — till för­ståndet upplysta — om Guds plan, innan de kunna rätt uppfatta eller åtlyda denna kallelse.

Och är det icke uppenbart, att just detta verk att besegla Guds tjänare nu försiggår? Hålla vi icke på att tecknas med insegel på våra pannor? Och detta just på den rätta tiden ? Ledas vi icke steg för steg, såsom af Herrens egen hand — genom hans ord — till att förstå sanningen och saker och ting i allmänhet från hans ståndpunkt — så att våra förra och från andra håll härledda uppfattningar rörande många ämnen blifva alldeles omändrade. Är det icke sant, att de olika afdelningarna eller sekterna af Babylon icke varit de kanaler, genom hvilka detta beseglande kommit till oss, utan snarare varit hinder för dess raska utförande ? Och se vi icke, huru behörigt detta, så väl som Herrens förklaring, är, att ett åtskiljande af hvete och ogräs måste äga rum i skörden ? Och se [167] vi icke, att det är hans plan att uppenbara förhållan­dena för sina trogna och sedan vänta af dem, att de skola visa sin hjärtesympati med denna plan genom omedelbar lydnad? Hvad mer, om det att lyda och komma ut förpliktar oss att lämna bakom oss män­niskors pris, en god lön, ett herdeboställe, ekonomisk hjälp i affärer, husfrid eller hvad det må vara? — låt oss dock icke frukta. Han, som säger till oss : »Kom­men !» är densamme, som sade : »Kom!» till Petrus, då han gick på hafvet. Petrus skulle, då han lydde, hafva sjunkit, om icke Herrens uträckta arm hållit honom uppe, och samma arm understödjer dem rikligen som nu, på hans kallelse, komma ut ifran Babylon. Se icke på det brusande haf af svårigheter, som ligger emellan, utan se direkt på Herren och var vid godt mod.

Kallelsen är: »Kommen» (eng. öfv.), icke: »Gan», ty då vi komma ut från träldomen under mänskliga traditioner, trosbekännelser, system och villfarelser, komma vi direkt till vår herre för att läras och näras af honoro och för att styrkas och fullkomnas till att göra allt hans behag och för att stå och sålunda icke falla med Babylon.

Guds ord uppenbarar det faktum, att namnförsam­lingen efter sitt fall ur hans ynnest och från att vara hans sprakrör (Upp. 3: 16) kommer att så småningom sjunka ned i ett tillstånd af otro, då bibeln slutligen kommer att alldeles åsidosättas i verkligheten ehuru till namnet bibehållas, och då filosofiska spekulationer af olika skiftningar komma att blifva de verkliga tros­lärorna. Detta fall komma de trogna beseglade att undgå, ty de skola »aktas värdiga att undfly allt detta, som skall komma, och att ställas (bestå)» — icke falla, i tiden för Herrens närvaro. (Luk. 21: 36.) I själfva verket hålla många redan på att så sjunka ned — de bibehålla formen af gudsdyrkan och tron på en skapare och på ett kommande lif men betrakta detta hufvudsakligen genom sina egna eller andra [168] människors sofismer och teorier och sätta bibeln såsom en ofelbar läromästare af Guds rådslut å sido. Dessa, ehuru de bibehålla bibeln, tro icke på dess berättelser, isynnerhet berättelsen om Eden och syndafallet. De bibehålla namnet Jesus och kalla honom Kristus, eller Messias, och Frälsaren men betrakta honom samtidigt blott och bart såsom ett förträffligt ehuru icke ofelbart mönster och förkasta helt och hållet hans återlösnings­offer — hans kors. De påstå, att Guds faderskap sträcker sig till syndare, och förneka sålunda både förbannelsen och återlösningen.

Man har i allmänhet icke gifvit akt på att de tre och ett halft åren af vår Herres ämbetstid vid den för­sta tillkommelsen ända till den tid, då den judiska nationen (deras församling och nation var ett och detsamma) förkastades, var en undersökning eller pröfning af detta samfund eller system såsom ett helt snarare än af dess enskilda medlemmar. Dess präster­liga klass — präster, skriftlärda och fariseer — repre­senterade detta system såsom ett helt. Själfva på­stodo de, att de sålunda representerade judendomen (Joh. 7: 48, 49), och folket betraktade dem så; däraf betydelsen af frågan : Icke har väl någon af råds­herrarna eller fariseerna trott på honom? Och vår Herre erkände dem så ; han förebrådde sällan folket för att de icke mottogo honom men höll gång på gång de »blinda ledarna» ansvariga, hvilka hvarken själfva ville ingå i riket eller tillåta folket, som annars skulle hafva mottagit Jesus såsom Messias och konung, att göra det.

Vår Herres ständiga bemödande var att undvika of­fentlighet — att förebygga att hans underverk och lä­ror uppeggade folket, på det de icke skulle taga honom med våld och göra honom till konung (Joh. 6: 15), och tlock bringade han ständigt dessa vittnesbörd eller bevis på sin myndighet och messiasskap till det judiska prästerskapets kännedom, ända till dess deras pröfning [169] såsom en församlingsnation var afslutad och deras hus eller system var förkastadt, »lämnadt öde». Under hans ledning och under apostlarnas undervisning rik­tades därefter alla bemödanden på folket såsom en­skilda personer, och den förkastade församlingsorgani­sationen och dess tjänstemän såsom sådana lämnades helt och hållet utan afseende.

Som bevis på att lärarna och prästerna represen­terade deras system under Herrens ämbetstid och till den tidpunkt, då det förkastades, märk Herrens till­vägagående med den renade spetälske mannen, som om­talas i Matt. 8 : 4. Jesus sade till honom : »Se till, att dec säger det för ingen; utan gå bort och visa dig för prästen och offra den gåfva, som Mose har påbjudit, till ett vittnesbörd för DEM.» Beviset eller vittnes­bördet skulle undanhållas folket för en tid men punkt­ligt delgifvas deras »ledare», hvilka representerade den judiska församlingen såsom ett helt i den pröf­ning, som då försiggick.

Vi böra särskildt lägga märke till syftemålet med och resultatet af den judiska församlingens pröfning såsom ett system, dels på grund af deras förebildliga karaktär med afseende på evangelieförsamlingens nu­varande pröfning och dels på grund af deras nära sam­band med hela Guds plan. Judarna förklarade, enligt Guds löften till dem, att de voro det för den kommande Messias beredda folket, det folk, som han skulle orga­nisera, befullmäktiga, leda och bruka såsom sitt »eget folk», då han skulle välsigna jordens alla öfriga natio­ner genom att bringa alla till full kunskap om Gud och bereda dem tillfällen att komma i harmoni med hans rättfärdiga lagar. Ehuru Gud genom sitt förut-vetande visste, att det köttsliga Israel skulle blifva opassande för den förnämsta platsen i detta stora verk, gaf han dem icke desto mindre alla tillfällen och för­måner, alldeles som om han varit okunnig om resulta­ted. Emellertid afslöjade han sitt förutvetande i profetiska [170] framställningar, som de icke kunde fatta, på det vi icke skulle tänka, att han hade experimenterat och misslyckats i sitt handlingssätt med det judiska folket.

Så länge Israel såsom en församlingsnation påstod sig vara redo, färdigt och ifrigt att utföra sin del af programmet, var det endast rättvist, att de skulle prof vas, innan Guds vidare plan sattes i verkställighet. Denna vidare plan var, att sedan Abrahams naturliga säd genom sin pröfning hade bevisat sig vara opas­sande för den förnämsta utlofvade och eftersökta äran, skulle under evangelieåldern ett utväljande äga rum af enskilda personer, som voro värdiga den höga äran att blifva Abrahams utlofvade säd och medarfvingar med Messias i det utlofvade rike, som skulle upplyfta och välsigna alla jordens släkter. — Gal. 3: 16, 27-29, 14.

De »sjuttio veckorna» (490 åren) af gudomlig yn­nest, som utlofvats åt judafolket, måste uppfyllas; och följaktligen kunde icke hedningar, eller ens samariter, i någon mening inbjudas att blifva lärjungar eller att i någon mening förenas med det rike, som Kristus och apostlarna predikade. (Apg. 3: 26.) »Till eder måste Guds ord (inbjudningen att dela riket) först talas», sade Paulus, då han talade till judar. (Apg. 13 : 46.) Och Mästaren sade, då han utsände sina lärjungar: »Gån icke bort på hedningarnas väg och gån icke in i någon samaritisk stad, utan gån hellre till de för­lorade fåren af Israels hus», och åter : »Jag är icke ut­sänd utan till de förlorade fåren a  Israels hus.» — Matt. 19: 5; 15: 24.

Hela den »sjuttionde veckan», midt i hvilken Kristus dog, — de sju åren från början af vår IIerres ämbets­tid till dens tid, då Petrus sändes för att predika för Kornelius, den förste, som omvändes bland hedningar­na — var enligt Guds anordning afsatt för judarnas pröfvande. Men i stället för att pröfva dem såsom ett helt (såsom en församlingsnation) alla dessa sju [171] åren blef denna pröfning »afkortad i rättfärdighet» — det är, icke till deras förlust utan till deras fördel. Det var tydligt, icke endast för Gud utan ock för män­niskor, att fariseerna, prästerna och de skriftlärda icke endast förkastade utan äfven till det sista hatade Her­ren Jesus och sökte att döda honom. Därför förkasta­de ock han omedelbart detta system, då tiden hade kommit, att han skulle erbjuda sig offentligt såsom konung, ridande till dem på en åsna, och då han icke som sådan mottogs af församlingsnationens represen­tanter, ehuru mängden af folket mottog honom gärna och yrkade på att han skulle erkännas såsom konung. (Mark. 12: 37.) Sålunda afbröt vår Herre den vidare gagnlösa pröfningen, på det återstoden af denna »sjut­tionde vecka» måtte användas särskildt och uteslutan­de på folket, individerna i detta förkastade system, — innan den nya nådeshushållningens tjänare skulle göra alla nationer till föremål för sina bemödanden. Och så skedde det, ty när Herren efter sin uppståndelse förtäljde sina lärjungar, att deras bemödanden icke längre behöfde vara begränsade till judarna utan kun­de utsträckas till »alla folk», tillade han särskildt: »först i Jerusalem». (Luk. 24: 47.) Och han visste mycket väl, att deras judiska ideer skulle hindra dem från att gå bortom judarna, till dess han på bestämd tid skulle öppna vägen — såsom han ock gjorde vid slutet af deras ynnest genom att sända Petrus till Kornelius. Allt sedan den tiden hafva enskilda judar och hedningar haft lika förmånsrätt till Guds ynnest, i det båda äro lika välbehagliga i och genom Kristus ; ty i den nuvarande kallelsen »är det ingen åtskillnad» från Guds sida — den för juden ogynnsamma skill­naden är hans egen fördom emot att såsom en gåfva genom Kristus mottaga de välsignelser, som en gång erbjöds honom på villkor, att han faktiskt efterkom Guds lags fulla bokstaf och ande, hvilken ingen i det fallna tillståndet kan uppfylla.

Denna »sjuttionde vecka» med alla de närmare om­ständigheter, som voro förenade med det köttsliga Is­raels pröfning, icke endast uppfyllde syftemålet att pröfva detta system utan lämnade äfven och särskildt en förebildlig framställning af en liknande pröfning af evangelii namnförsamling eller det nominella and­liga Israel, kalladt »kristenheten» och »Babylon», un­der sju motsvarande år, hvilka utgjorde början af evangelieålderns skörd — perioden från oktober år 1874 till oktober år 1881. »Kristenheten», »Babylon», förklarar, att den ser sin urbilds, det köttsliga Israels, misslyckande, och påstår sig vara Abrahams sanna andliga säd och redo, väntande och angelägen att om­vända hednavärlden och att rättfärdigt styra och lära och välsigna alla folk, alldeles såsom det judiska syste­met föregaf. Den nuvarande åldern är lik den typiska äfven däruti, att ledarna på den tiden allmänt hade kommit att betrakta löftena om en kommande Messias såsom bildliga uttryck, och endast den ringare klassen af folket väntade en personlig Messias. De lärda ibland judarna på den tiden lämnade tanken på en personlig Messias utan afseende och väntade, att deras försam­lingsnation skulle triumfera öfver andra på grund af sina öfverlägsna lagar och sålunda uppfylla allt, hvad det allmänna folket antog skulle fordra en personlig Messias för sitt fullbordande. (Och detta är den upp­fattning, som ännu hyses af »lärda» judiska lärare, eller rabbiner, hvilka tolka de messianska profetiorna såsom tillämpliga på deras församlingsnation och icke på en personlig frälsare för världen. Till och med de profetior, som ha afseende på Kristi lidanden, tillämpa de på sina lidanden såsom ett folk.) Denna sin teori sökte de fullfölja och sände missionärer öfver hela världen för att omvända den till Moses lag i hopp om att sålunda nå och »välsigna alla jordens släkter» obe­roende af en personlig Messias. I en sådan utsträck­ning var detta fallet, att vår Herre anmärkte det, sägande: [173] »I faren omkring öfver vatten och land för att göra en proselyt.»

Huru lika med detta är icke namn-»kristenhetens» teori än i dag. Då det ringare folkets uppmärksamhet fästes på det faktum, att Herren lofvat att komma tillbaka, och att apostlarna och profeterna förutsade, att tusenårsriket eller återställelsetiderna skulle blifva en följd af Herrens andra tillkommelse (Apg. 3: 19­21), äro de böjda för att mottaga sanningen och glädjas åt den, alldeles såsom en liknade klass gjorde vid den första ankomsten. Men nu, liksom för 1800 år sedan, hafva folkets öfverstepräster och ledare en mera fram­skriden (9) ide. De påstå, att uppfyllelsen af löftena om tusenårsålderns sällhet, om friden på jorden och god vilja bland människor, kan och måste åstadkom­mas genom deras bemödanden, missioner etc., utan Herrens Jesu personliga ankomst; och sålunda göra de löftena om den andra tillkommelsen och det kommande riket innehållslösa.

De nuvarande öfversteprästerna och ledarna, »kris­tenhetens prästerskap», påstå och synas tro — hvarvid de bedraga sig sjäfva såväl som folket—, att deras missionssträfvanden just äro på väg att lyckas, och att de, utan Herren, nu äro mycket nära att införa i värl­den alla de tusenårsvälsignelser, som skildras i skrif­ten.

Grunden till detta bedrägeri ligger delvis i det fak­tum, att den förökade kunskapen och farandet af och an pa jorden, hvilket tillhör denna »hans förberedelses dag», varit särskildt gynnsamt för utbredandet af civi­liserade nationers handel och däraf följande tillväxt af världens välstånd. Äran för allt detta tillskrifver Babylon kallblodigt sig själf och pekar på alla dessa fördelar såsom resultaten af sitt kristnande och lifgif­vande inflytande. Hon pekar med stolthet på den »kristna nationen» England och på dess rikedom och välstånd såsom resultatet af sina kristna principer. [174]

Men hvilka äro fakta? Hvarje steg framåt, som denna eller någon annan nation tagit, har endast varit den motsvarande frukten af bemödandet att afskudda sig oket under Babylons förtryck. I samma mån som Eng­land afkastat det påfliga förtryckets fjättrar, har det förkofrats, och i samma mån som det fortfarit att hylla och mottaga inflytande af de påfliga lärorna om före­ning mellan kyrka och stat, om gudomligt förordnad konungslig och prästerlig myndighet och förtryck, och att underkasta sig girighetens och själfviskhetens ty­ranni, i samma mån är det ännu förnedradt.

Begär efter guld och lystnad efter makt voro de kraf­ter, genom hvilka hamnarna i hedniska länder motvil­ligt öppnades för så kallade kristna nationers handel, för engelsk och tysk rom och opium och för amerikansk whiskey (brännvin) och tobak. Kärleken till Gud och och de hedniska nationernas välsignande hade intet rum i dessa bemödanden. Här är en till utseendet obetydlig episod ur vår tids historia, hvilken torde komma de så kallade kristna nationernas samveten, om de hafva några, att studsa. Den muhammedanska emiren af Nupe, Väst-Afrika, sände nyligen följande budskap till biskop Crowther, tillhörande negermis­sionen :

»Det är ingen vidlyftig sak; det är om barasa (rom). Barasa, barasa, barasa! Det har ruinerat vårt land, det har ruinerat vårt folk ganska mycket, det har gjort vårt folk galet. Jag beder dig, Malam Kip, glöm icke denna skrifvelse, ty vi bedja alla, att han (Crowther) måtte an­moda de stora prästerna (Angelikanska kyrkomissions-sällskapets kommitté) att bedja engelska drottningen (hufvudet för Englands kyrka) förhindra införandet af barasa i detta land.

För Guds och profetens skull! För Guds och profe­tens, hans sändebuds, skull, måste han hjälpa oss i denna sak — i fråga om barasa. Hälsa honom, att må Gud väl­signa honom i hans arbete. Detta är munsordet från Malike, emiren af Nupe.» [175]

Rörande detta anmärkte en baptist-tidning:

»Denna blygsamma negerhärskare röjer i detta bref en omsorg om sitt folk, som kristna monarker och regeringar ännu icke uppnått, ty ingen kristen regent i Europa och ingen president öfver Förenta Staterna har någonsin gjort en sådan vädjan å sitt folks vägnar.  Intet sådant har någonsin påträffats i något trontal vid parlamentets öppnande eller i något presidentbudskap.  Skam öfver våra kristna styresmän!  Vinst, den förbannade hungern efter guld, är lagen bland köpmän, och dessa äro regeringarnas gunstlingar och herrar. »

Då så är, vilja vi i sanningens namn fråga:  hvarför kallas dessa regeringar kristna?  Och Förenta Staternas regering utgör intet undantag, ehuru så många envisas att benämna den en kristen regering, medan den själf med rätta icke erkänner den oförtjänta titeln ehuru uppmanad därtill af nitiska sekteriskter.  Från Boston sändas beständigt ofantliga skeppslaster af rom till Afrika utan något hinder från regeringens sida och med dess fulla tillåtelse, och den beviljar rättigheter åt tiotusenden att tillverka och utskänka till dess egna medborgare det förhatliga »eldvattnet», som göres dubbelt skadligt och förföriskt genom hvad som kallas rektifikation, det är, genom i lag medgifven tillsättning af de starkaste gifter.  Allt detta, och mycket mera, rättfärdigas och försvaras af »kristna» statsmän och regenter öfver så kallade kristna nationer, allt för inkomsters skull – såsom det lättaste sättet att från folket inkassera en del af de medel, som äro nödvändiga för att betäcka regeringens utgifter.   Detta är förvisso att prisgifva heder och ära på det mest usla sätt.  Hvarje tänkande människa måste se, huru opassande namnet kristen är, då det tillämpas på till och med de allra bästa af nutida regeringar.  Försöket att få namnet kristen att passa på »denna världens rikens» karaktär, hvilka styras af »denna världens furste» – Satan – och äro genomträngda af »världens ande», har förvirrat alla de sant kristna hjärtan, som förledts att tro, af denna villfarelse, att världens nuvarande regeringar i något hänseende äro Kristi rike. [176]

Canon Farrar säger i Contemporary Review:

»Den gamla rofgirighet, som kännetecknade slafhandeln, har efterträdts af en ännu glupskare och mera fördärfbringande rofgirighet, som utmärker rusdrycksförsäljaren.  Våra fäder sleto från Afrikas nacke ett ok af gissel:  vi hafva lagt de infödda raserna under ett ok af skorpioner.  Vi hafva öppnat Afrikas floder för handeln endast för att hälla i dem alkoholens rasande, brinnande flod, i jämförelse med hvilken ingen helvetesflod är mera blodröd eller förbannad.  Är nationernas samvete dödt? »

Vi svara:  Nej!  Nationerna ha aldrig varit kristna och ha följaktligen aldrig haft ett kristet samvete eller en kristen anda.  Det mesta, som kan sägas om dem, är, att ljuset från Guds sant invigda barn har upplyst, förfinat och tvingat den allmänna meningen inom de nationer, uti hvilka de »lysa såsom ljus», till ett visst mått af moralisk reform.

På samma sätt tvingades af samma kristna (?) regeringar en liknande ryslig handel på Kina och Japan emot deras allvarliga protest.  År 1840 började England mot Kina ett krig, som kallades »opiumkriget», för att tvinga den kinesiska regeringen, hvilken önskade skydda sitt folk mot denna förskräckliga förbannelse, att tillåta införseln af denna artikel.  Kriget utföll gynnsamt för djäfvulens sida af frågan.  Brittiska krigsfartyg förstörde tusentals lif och hem och förmådde Kinas hedniska regent att öppna riket för den långsamma död, som verkas af opium, Kinas berusningsmedel.  Engelska regeringens nettoinkomst af denna vara uppgick, sedan dryga omkostnader för medlens uppbärande betalats, enligt år 1872 offentliggjorda officiella rapporter, till öfver 37,000,000 dollars (c: a 140 mill. kr.) för det näst föregående året.  Detta, 37,000,000 dollars per år, var den inspirerande orsaken till detta krig, raka motsatsen till kärlek för kinesernas vare sig närvarande eller framtida välfärd.  Den paragraf i fördraget, som tillförsäkrade skydd åt kristna missionärer, var blott och bart en läckerbit, [177] som listigt inflickades för att lugna rättänkande människors samvete – för att gifva ett stort brott skenet af att vara en af välvilja bevisad barmhärtighet.  Genom fördraget vid krigets slut öppnades vissa hamnar för den engelska handeln, och liknande fördrag med andra nationer följde, och några goda resultat vunnos därigenom.  Ett af dessa var Kinas öppnande för civilisationens inflytande.  Men den omständigheten, att ett fåtal kristna män och kvinnor trädt fram för att lära folket några af rättfärdighetens grundsatser är en sak, för hvilken hedern icke bör tillkomma den engelska nationen, hvars syftemål var handel, och som af begär efter guld, och icke efter kinesernas bästa eller Guds ära, företog ett oheligt och orättvist krig mot ett folk, som icke var lika skickligt i den djäfvulska konsten.

Jämte andra laster har »kristenheten» lärt folken de värsta former för afgudadyrkan, dyrkan af det egna jaget och af rikedom och makt, för hvilken till bekännelsen kristna män och nationer äro villiga att besvika, skada och till och med döda hvarandra.  Den har äfven lärt dem hädelse och missbruk af det heliga på hvarje språk, ty hvarje fartygs besättning från alla till sin bekännelse kristna nationer häder Kristi namn.  Men under det de så kallade kristna nationernas inflytande varit sådant, ha från dem äfven utgått några få ädla korsets budbärare, några verkliga Guds tjänare, så väl som åtskilliga mindre ädla, människors tjänare, tillsammans emellertid endast en handfull, för att förkunna hedningarna om Kristus och verklig civilisation.

Missionssällskapens förhoppningsfulla tjänstemän i hemlandet, hvilka hafva liten föreställning om och ofta föga verkligt intresse för den verkliga ställningen i främmande länder, och hvilkas uppfattningar äro baserade hufvudsakligen på de stora penningsummor, som årligen insamlas och utgifvas, tro, att hednavärlden är så godt som omvänd, och att deras bemödanden hålla på att slutligen utmynna i de utlofvade tusenårsvälsignelserna [178] utan Herrens andra tillkommelse.  Men så är icke förhållandet med de allvarliga missionärerna, ty de, som hafva varit med i främsta ledet, tillkännagifva i allmänhet stor misströstan, utom då de kunna upplifva sitt hopp utan all rimlig proportion till den verkliga erfarenheten och sundt omdöme.  Sålunda medgaf en sådan – teol. d:r J. C. R. Ewing –, som tillbringat nio år i missionsarbete i Indien, då han nyligen inför »Kristliga föreningen af unge män» i Pittsburg, Pennsylvanien, höll föredrag, att den nuvarande verkan af civilisation och missionsarbetet var att icke endast nedbryta de hedniska religionerna utan ock att upphäfva all religiös tro och göra folket till fritänkare.  Men hans fasta hopp är, att nästa steg kommer att blifva från otro till kristendom – för visso ett oförnuftigt hopp, såsom all erfarenhet här i civiliserade länder mycket tidligt bevisar.  Vi meddela ur den offentliga pressen ett litet utdrag ur hans föreläsning, som följer:

»Indien står i större skuld till kristendomens direkta eller indirekta inflytande än till något annat.  Den har gjort mycket till att nedbryta den gamla föreställningen om materiella gudar och att i dess ställe upprätta föreställningen om en enda högste Gud, hvilken föreställning Västerlandets (Europas och Amerikas) folk hysa.  (Det vore en mera saklig framställning att säga, det de mottaga den inom ateismen vanliga föreställningen, att naturen är den högsta och ende Guden.)

Bland detta lands 263,000,000 människor äro 10,000,000 unga män, som tala engelska språket och undervisas i de Västerlandets begrepp, hvari vi undervisas.  Den högre kasten är grundligt hemmastadd i den litteratur, den religion och de vetenskaper, som utgöra grundvalen för folkets uppfostran här i detta landet.  Den gamla föreställningen om en hämndgirig Gud, som blidkas genom talrika gåfvor och många böner, har gifvit vika för den moderna otrosanden.  De bildade i östern tro icke längre på sina fäders gudar.  De hafva öfvergifvit dem för alltid och ersatt dem med de läror, som framställas af öfverste Robert G. Ingersoll, Paine, Voltaire, Bradlaugh [179] och alla andra ateistiska och panteistiska lärare.  Denna skeptiska tidsålder kommer snart att försvinna, och Västern kommer, liksom den gifvit Indien sina idéer, också att gifva det den kristna Gudens religion.

Indiens unga män äro väl uppfostrade, skarpa iakttagare, intellegenta, väl underrättade i fråga om andra nationers förhållanden jämte deras egen nations och, ehuru det kan förefalla besynnerligt, vål bekanta med vår bibel.  De känna i sanning till den så väl, att ingen annan än en, som är fullkomligt bevandrad i dess läror och den kristna teologien, kan hoppas vara i stånd att med framgång besvara alla de invändningar, de anföra mot den.  Den vanliga föreställningen, att en missionär sitter i skuggan af ett träd och undervisar nakna vildar, som samla sig kring honom, är utsliten.  I Indien möter missionären intelligenta och bildade män, och han måste vara väl utrustad för att utöfva inflytande på dem.  De äro ett intelligent folk med fint utseende, älskvärda, artiga, belefvade och bemöta alla utländingar med den största hänsyn och aktning. »

De obevekliga fakta, talaren anför, utgöra med säkerhet ingen grund för hans orimliga förhoppningar.  Erfarenheten har till fullo bevisat, att de skrytsamma argument, som användas af sekterna, hvilkas villfarelser förvrida och fördärfva den sanning, de äga, sällan leda till vare sig ärliga eller bespottande tviflares omvändelse.  För visso kunna alla utom de blinda se, att om de tio hundra millionerna hedningar blefvo omvända till de fyra hundra millionerna* så kallade kristnas tillstånd, så skulle det blifva en öppen fråga, såsom det var i den judiska åldern (Matt. 23: 15), huruvida de icke blefvo mera passande för tillintetgörelse än de voro, då de lefde i sina ursprungliga hedniska vidskepelser.  Säkerligen kan ingen med nyktert sinne påstå, att omvändelse till ett sådant tillstånd som den så kallade kristenhetens skulle motsvara profeternas beskrifning öfver tusenårsålderns frid och goda vilja, [180] som äfven kort sammanfattas i vår Herres bön med orden: »Tillkomme ditt rike; ske din vilja, såsom i himmelen så ock på jorden. » – Luk. 11: 2.  [*Af dessa 400,000,000 göra romerska och grekiska katoliker tillsammans anspråk på 280,000,000, under det protestanterna göra anspråk på 120,000,000.]

Är det något alls öfverraskande, att denna massa af fyra hundra millioner, som enligt sin bekännelse utgör Kristi församling och kallar sig hans rike – »kristenheten» –, icke erkännes af Herren och af honom erhåller det mera passande namnet Babylon (blandning, förvirring)?  Och är det något under, att dessa med sina föreställningar om Kristi rike och om sättet för och resultaten af dess utbredande i hela världen äro oberedda för det verkliga riket och ovilliga att mottaga den nya konungen, liksom det förebildliga husets styresmän af liknande orsaker voro oförberedda vid den första ankomsten.  Ej heller kan det betviflas, att de kejsare, konungar och furstar, som nu bruka inflytande och makt hufvudsakligen till egen upphöjelse, och som utrusta och underhålla millioner väpnade män för att skydda och bibehålla sig i sitt konungsliga öfverdåd och sin härskareställning, hellre skulle se millioner slaktas och andra millioner göras till änkor och faderlösa, såsom i det förflutna, än skiljas vid sina nuvarande fördelar.  Är det något under, att dessa hvarken åstunda eller vänta eller tro på det slags rike, som utlofvas i skriften – ett rike, i hvilket de höga, stolta och förnäma skola bringas ned och de ringa lyftas upp till den allmänna, rätta och afsedda nivån?  Är det något under, att alla, som äro i sympati med något slags förtryck, utpressning eller betungande monopol, genom hvilka de erhålla eller hoppas erhålla orättvisa förmåner framför sina medmänniskor, äro sena att tro på det rättfärdighetens rike, i hvilket ingen orättvisa och intet förfördelande kommer att tillåtas?  Och särskildt:  kunna vi undra öfver att sådana äro sena till att tro, att detta rike är nära, ja, för dörren?

Ej heller kunna vi undra öfver att de stora »kristenhetens» öfverstepräster och ledare, hvilka se efter vinning [181] hvar och en från sitt håll eller sin sekt (Es. 56: 11), icke igenkänna och därför förkasta den andliga konung, som nu är närvarande, liksom det köttsliga husets lärare förkastade honom, då han var närvarande i köttet.  Då förkastade Herren samt afhögg och utstötte från ynnest och in i nödens eld många af oljeträdets »naturliga grenar» och behöll såsom grenar endast de rätta israeliterna, och se vi icke, att samma visdom i denna ålders skörd pröfvar också de »vilda grenarna» (Rom. 11: 21, 22) och afhugger från rotens (det abrahamitiska löftets) ynnest och fetma denna stora massa sig så bekännande grenar, hvilkas karaktär och syften och sinnelag äro i sanning främmande och vilda – mycket olika Guds löfte och plan, som representerades i roten?

Det är icke underligt, att den närvarande skörden är vittne till sanna kristnas afskiljande från blotta bekännare, liksom ett afskiljande af rätta israeliter från dem, hvilka voro blott och bart bekännare, utfördes i den judiska skörden. Det är endast, hvad vi rimligtvis hade kunnat vänta, till och med om ingen uppenbarelse gifvits oss i Guds ord om att den stora massan i dess egenskap af Babylon skulle förkastas. – Jämför Rom. 11: 20—22 med Upp. 3: 16 och 18: 4.

Babylons (»kristenhetens») förkastande år 1878 innebar förkastelsen af den stora massan bekännare – »härskaran», såsom den benämnes af Daniel, till skillnad från helgedoms- eller tempelklassen.  Helgedomsklassen kommer icke att uppgifvas eller lämnas öde.  Nej, Gud vare tack, helgedomen kommer att förhärligas; Herrens härlighet skall uppfylla hans tempel, när dess sista lefvande sten är polerad, godkänd och insatt på sin plats.  (1 Pet. 2: 5, 6.)  Vi hafva sett, huru en sådan helgedomsklass har förefunnits under hela tidsåldern, huru den blef orenad och dess dyrbara kärl (läror)  vanhelgade, och huru dess renande från villfarelsen så småningom åstadkommits.  Denna klass [182] hade hela tidden utgjort den verkliga församlingen, äfven medan namnsystemet ännu i viss mån erkändes och till någon del brukades.  Efter namnsystemens förkastande erkännes och brukas emellertid nu, såsom i den judiska skörden, den verkliga församlingen eller helgedomsklassen allena såsom Guds språkrör.  Kaifas, en öfverstepräst i det köttsliga Israel, användes såsom Guds ombud för att frambära en stor lärdom och profetia endast några få dagar, innan det systemet förkastades.  (Se Joh. 11: 50, 55 och 18: 14.)  Men vi hafva ingen antydan i skriften och ingen orsak att tro, att Gud någonsin brukade eller erkände detta församlingsfolk, dess styresmän och representanter, sedan det blifvit förkastadt.  Och denna samma lärdom bör klart ihågkommas här i förbindelse med Babylon.  Hon är »utspydd» utur Herrens mun, och hvarken brudgummens eller brudens röst skall någonsin mera höras i henne. – Upp. 18: 23.

Det är fåfängt, att somliga söka framkomma med försvar för sitt tillhåll i Babylon och, ehuru de erkänna den profetiska bildens riktighet i allmänhet, påstå, att deras sekt eller deras särskilda församling är ett undantag från Babylons karaktär i allmänhet, och att de följaktligen icke kunna vara dessa, som Herren kallar att utgå ur den formligen och offentligen, såsom de en gång slöto sig till den.

Sådana må besinna, att vi ännu äro i skördetiden, då åtskiljandet försiggår, och ihågkomma vår Herres tydligt uttalade skäl, hvarför han kallar oss ut ur Babylon, nämligen: – »På det I icke mån blifva delaktiga i hennes synder. »b  Ihågkom vidare, hvarför Bablyon så benämnes.  Uppenbarligen till följd af hennes många lärovillfarelser, hvilka, blandade med några få element af gudomlig sanning, åstadkomma stor förvirring, och till följd af den blandade skara, som sammanförts af de blandade sanningarna och villfarelserna.  Och enär de vilja fasthålla villfarelserna med uppoffrande [183] af sanningen, göres denna senare värdelös, och ofta sämre än intetsägande.  Detta hyllande och lärande af villfarelse på sanningens bekostnad är en synd, till hvilken hvarje sekt inom den namnkristna församlingen utan undantag är skyldig.  Hvar är den sekt, som vill hjälpa eder att flitigt rannsaka skriften, att ni därigenom må tillväxa i nåd och sanningens kunskap?  Hvar är den sekt, som icke hindrar eder tillväxt, både genom sina läror och genom sina bruk?  Hvar är den sekt, i hvilken ni kan lyda Mästarens ord och låta edert ljus lysa?  Vi känna ingen sådan.

Om några af Guds barn inom dessa organisationer icke inse sin träldöm, är det, emedan de icke söka använda sin frihet, emedan de sofva på sin post, då de borde vara verksamma förvaltare och trogna väktare.  (1 Tess. 5: 5, 6.)  Må de vakna upp och söka och använda den frihet, de tro sig äga; må de visa sina trosfränder, hvari deras trosläror komma till korta infor den gudomliga planen, hvari de afvika ifrån och stå i rak strid med den.  Må de visa, huru Jesus Kristus af Guds nåd smakde döden för alla, huru detta och de däraf härflytande välsignelserna skola »i sinom tid»förkunnas för alla; huru återställelsevälsignelserna under »vederkvickelsens tider» skola flöda till hela människofamiljen.  Må de vidare visa evangelii församlings höga kallelse, de stränga villkoren för medlemskap i denna kropp och evangelieålderns särskilda uppgift att uttaga detta egendomliga »folk för hans namn», hvilket i sin tid kommer att uphöjas och regera med Kristus.  De, som så söka använda sin frihet för att kungöra det glada budskapet i våra dagars synagogor, komma antingen att lyckas omvända hela församlingar eller ock att uppväcka en storm af motstånd.  De komma med säkerhet at utesluta eder ur sina synagogor och afskilja eder och säga allt möjligt ondt emot eder, ljugande, för Kristi skull.  Och därmed komma utan tvifvel många att mena sig göra Gud en tjänst.  Men [184] om ni sålunda är trogen, kommer ni att blifva mer än hugsvalad genom de dyra löftena i Es. 66: 5 och Luk. 6: 22: – »Hören Herrens ord, i som frukten hans ord!  Edra bröder, som hata eder och förskjuta eder för mitt namns skull, säga:  Herren vare förhärligad (vi göra detta till Herrens ära); men han skall synas till glädje för eder, och de skola komma på skam. »  (Eng. öfv.)  »Saliga ären I, när människorna hata eder, och när de förskjuta eder och försmäda och bortkasta edert namn, såsom vore det ondt, för Människosonens skull.  Glädjens och fröjdens på den dagen, ty se, eder lön är stor i himmelen; ty sammalunda gjorde deras fäder med profeterna. » Men:  »Ve eder, då alla människor tala väl om eder, ty sammalunda gjorde deras fäder med de falska profeterna. »

Om alla, med hvilka ni tillsammans såsom en församling dyrkar Gud, äro helgön – om alla äro hvete, med intet ogräs ibland dem – då har ni påträffat ett högst märkvärdigt folk, som med glädje kommer att mottaga skördesanningarna.  Men hvarom icke måste ni vänta, att den närvarande sanningen skall skilja ogräset från hvetet.  Och mer än så, ni måste göra er andel i att framställa just dessa sanningar, hvilka skola åstadkomma skiljandet.

Om ni vill vara ett af de öfvervinnande helgonen, måste ni nu vara en af »skördemännen», som hugga till med sanningens lie.  Om ni är trogen mot Herren, värdig sanningen och värdig medarfskap med honom i härligheten, skall ni glädjas åt få deltaga med öfverskördemannen i det nuvarande skördearbetet, – sak samma, huru böjd ni af naturen må vara för en lugn resa genom världen.

Om det, såsom alltid är förhållandet, finnes ogräs bland hvetet i den församling, af hvilken ni är medlem, så kommer mycket att bero på hvilketdera slaget som utgör flertalet.  Om hvetet är öfvervägande, kommer sanningen, om den visligt och kärleksfullt [185] framställes, att på dem göra ett gynnsamt intryck, och ogräset skall icke längre vara böjdt för att stanna.  Men om flertalet är ogräs – såsom nio tiondelar eller flera vanligen äro – så kommer till och med den omsorgsfullaste och vänligaste framställning af skördesanningen att uppväcka bitterhet och starkt motstånd, och om ni fasthåller att förkunna det glada budskapet och att blotta de länge rotfasta villfarelserna, kommer ni snart för sektväsendets bästa att blifva »utkastad» eller att få edra friheter så inskränkta, att ni icke kan låta edert ljus lysa i den församlingen.  Eder plikt är då klar; aflägg edert kärleksfulla vittnesbörd om godheten och visdomen i Herrens stora tidsåldersplan och skilj eder offentligen ifrån dem efter att visligt och skatmodigt hafva angifvit edra skäl därför.

Det finnes olika grader af träldom inom de olika sekterna i Babylon – »kristenheten».  Somliga, hvilka skulle med förtrytelse tillbakavisa det fullkomliga och absoluta slafveri i fråga om den enskildes samvete och omdöme, som erfordras af katolicismen, äro ganska villiga att själfva vara bundna och angelägna att få andra bundna genom en eller annan af de protestantiska sekternas trosbekännelser eller dogmer.  Dock sant, deras kedjor äro lättare och längre än Roms och de mörka åldrarnas.  Detta är så till vida visserligen godt, reformation i sanning, – ett steg i den rätta riktningen hän emot full frihet, hän emot församlingens tillstånd på den apostoliska tiden.  Men hvarför alls bära mänskliga bojor?  Hvarfor alls binda och begränsa våra samveten?  Hvarför icke stå fast i den fulla frihet, hvarmed Kristus har frigjort oss?  Hvarför icke förkasta alla de bemödanden, felbara människor gjort för att fjättra samvetet och hindra forskning – icke endast bemödandena i det aflägsna förflutna, de mörka åldrarna utan ock de olika reformatorernas bemödanden i den förflutna tid, som ligger oss närmare?  Hvarför icke besluta oss för att vara såsom den apostoliska [186] församlingen var – fria att växa i kunskap så väl som i nåd och kärlek, allt eftersom Herrens »bestämda tid» uppenbarar hans nådiga plan i allt fullare mått?

Säkert veta alla, att när helst de sluta sig till någon af dessa mänskliga organisationer och antaga dess trosbekännelser såsom sin egen, de därmed binda sig att tro hvarken mer eller mindre, än hvad denna bekännelse uttrycker.  Om de i trots af det tvång, de sålunda frivilligt underkastat sig, skulle tänka på egen hand och erhålla ljus från andra källor, framom det ljus, som åtnjutes af den sekt, till hvilken de slutit sig, måste de antingen blifva otrogna mot den och sitt förbund med den om att icke tro något, som strider mot dess bekännelse, eller ock måste de ärligt kasta åsido och tillbakavisa den bekännelse, de växt ifrån, och utgå ur en sådan sekt.  Att göra detta erfordrar nåd och kostar dem en viss ansträngning, emedan angenäma förbindelser därigenom ofta slitas och den ärliga sanningssökaren utsättes för de enfaldiga beskyllningarna att vara en »förrädare» mot sin sekt, en som »vänder kappan efter vinden», en »ostadig» person etc.  Då någon slutit sig till en sekt, anses hans omdöme vara helt och hållet öfverlämnadt åt denna sekt och därefter icke hans eget.  Sekten åtager sig att för honom afgöra, hvad som är sanning och hvad som är villfarelse, och för att vara en sann, pålitlig, trogen medlem måste han antaga sin sekts framtida så väl som förflutna afgöranden beträffande alla religiösa frågor och lämna åsido sin enskilda tanke och undvika personlig forskning, på det han ikce må tillväxa i kunskap och gå förlorad såsom medlem af en dylki sekt.  Detta samvets-slafveri under en sekt och trosbekännelse nämnes ofta i få ord, då en sådan förklarar, att han »tillhör» en sådan sekt.

Dessa sektväsendets bojor, långt ifrån att med rätta betraktas såsom bojor och tvångsband, betraktas och bäras såsom prydnader, såsom tecken på aktningsvärdhet [187] och god karaktär.  Så långt har denna förvillelse gått, att många af Guds barn blygas att vara kända såsom saknande alla sådana kedjor – lätta eller tunga i vikt, långa eller korta i fråga om den personliga frihet, som medgifves.  De blygas för att säga, att de icke äro i träldom under någon sekt eller bekännelse utan »tillhöra» Kristus allena.

Häraf kommer det sig, att vi stundom se ett ärligt, sanningshungrande Guds barn så småningom fortskrida från det ena samfundet till det andra, liksom ett barn öfvergår från klass till klass i en skola.  Om en sådan person befinner sig i den romerska kyrkan, när hans ögon öppnas, så utgår han därur och kommer sannolikt in i någon gren af metodist- eller presbyteriansystemen.  Om här hans åstudan efter sanningen icke helt och hållet kväfves eller hans andliga sinne icke bedöfvas af världsandan, kan man måhända om några år finna honom i någon gren af baptistsystemet, och om han ännu fortfar att växa i nåd och kunskap ochj sanningskärlek och uti att värdera den frihet, hvarmed Kristus frigör, torde man kanske snart nog finna honom utanför alla mänskliga organisationer, förenad endast med Herren och hans helgon, bunden allenast af kärlekens och sanningens ömma men starka band likt den första församlingen. – 1 Kor. 6: 15, 17; Ef. 4: 15, 16.

Känslan af oro och osäkerhet, där någon icke är bunden af någon sekts kedjor, är allmän.  Den har framsprungit ur den falska idéen, som först framställdes af påfvedömet, att medlemskap i en jordisk organisation är väsentlig, Herren behaglig och nödvändig till evigt lif.  Dessa jordiska, af människor organiserade system, så olika de enkla, fria föreningarna på apostlarnas dagar, betraktas ofrivilligt och nästan omedvetet af kristna såsom lika många himmels-försäkringsbolag, till något af hvilka man måste regelbundet erlägga penningar, tid och aktning etc. för att [188] tillförsäkra sig himmelsk ro och frid efter döden.  Som människor hysa denna falska föreställning, äro de, om de utträda ur en sekt, nästan lika ängsligt angelägna att bindas af en annan, som de äro att, om deras assuransbref utlupit, få försäkringen förnyad i något aktningsvärdt bolag.

Men ingen mänsklig organisation kan förläna pass till den himmelska härligheten.  Den mest blinda sekterist (utom katoliken) torde icke ens påstå, att medlemskap i hans sekt tillförsäkrar himmelsk härlighet.  Alla måste medgifva, att den sanna församlingen är den, hvars namnförteckning handhafves i himmelen och icke på jorden.  De bedraga folket genom att framhålla, att det är nödvändigt att komma till Kristus genom dem – nödvändigt att blifva medlem af någon sekterisk samfundskropp för att blifva lemmar i »Kristi kropp», den sanna församlingen.  Herren däremot säger oss, ejuru han icke afvisat någon, som kommit till honom genom sektväsendet, och icke låtit någon sann sökare gå ifrån sig tomhändt, att vi icke behöfva några sådana hinder, utan att vi kunnat komma till honom direkt, och att det varit mycket bättre.  Han ropar: »Kommen till mig», »tagen på eder mitt ok och lären af mig», »mitt ok är ljufligt, och min börda är lätt, och i skolen finna ro till edra själar. »  Ack, att vi förr aktat på han röst.  Vi skulle då hafva undkommit många af sektväsendets tunga bördor, mången misströstans dy, månget förtviflans slott, mången fåfängans marknad, månget lejon af värdsligt sinne etc.

Emellertid hafva många, som blifvit födda inom de olika sekterna eller dit öfverflyttade i den spädaste eller mera försigkomna barndomen, utan att sätta systemen i fråga, så småningom blifvit fria i hjärtat och omedvetet växt öfver gränserna och skrankorna af de trosartiklar, de genom sin bekännelse hylla och med sina medel och sitt inflytande understödja.  Få af [189] dessa hafva inset fördelarna af full frihet eller olägenheterna af sekterisk träldom.  Ej heller har den fulleständiga skilsmässan varit påbjuden förrän nu, I skördetiden.  Nu höras Herrens ord:  Kommen ut från dem, varen rena (fria, både från orätta bruk och från falska läror), I som bären Herrens kärl (sanningar — läror). — Es. 52:11.

Nu  är yxan satt till rotten på det namnkristna systemet — Babylon, »kristenheten» — såsom den var satt till roten på det nominella judiska systemet vid den första tillkommelsen, och det stora system, i hvilket »himmelens fåglar» älska att sitta, och hvilket de hafva grufligt nedsmutsat (Luke. 13: 18, 19) och som i verkligheten blifvit »en bur för alla slags orena och vederstyggliga fåglar»  (Upp. 18: 2), kommer att nedhuggas och skall ej längre bedraga världen.  I stället kommer det sanna oljeträdet, hvars rötter äro Guds sanna löften, och hvars grenar äro denna evangelii ålders sant och fullt invigda och trogna, »hvilkas namn äro skrifna i himmelens, att erkännas vara Lammets enda och sanna medarfvinge och brud. — Upp. 17: 14.

Helgedomsklassens proöfning och sållning.

Ehuru utgåendet ur Babylon är ett steg, och ett långt sådant i riktning mot fulleständigt öfvervinnande, är det ingalunda det sista, och vi böra vara omsorgsfullt på vår vaktemot benägenheten att hvila efter hvarje steg framåt på vägen.

»Tro ej, du segern vunnit,
ej hvila, kämpa blott!
Ditt mål du ej har hunnit,
förr’n du din krona fått. »

Steget ut ur Babylon har vanligtvis föregåtts af andra steg af lydnad, hvilka i sin tur hafva öfvat och stärkt karakstären för efterföljande strider och segrar.  Och det kommer att åtföljas af åtskillga andra prof och tillfällen att öfvervinna, med hänsyn till hvilket [190] förhållande Paulus (Gal. 5: 1, eng. öfv.) skref: »Stån fast i den frihet, med hvilken Kristus har frigjort oss, och låten eder icke på nytt fångas under träldomsok.” Enhvar, som kommer att lära känna, Guds söners frihet, och hvad det vill säga att fullt vara frigjord från Babylons träldom, bör vanta att mötas af andra försök af den store motståndaren att bringa honom under andra träldomsok eller få honom att snafva.  Herren tillstädjer dessa svåra proöfningar, för att den klass, som nu sökes, må blifva uppenbarad och beredas för hans tjänst i härlighetens rike.

En belysning af detta proöfvande och sållande ägde rum i den judiska skörden såsom en förebild till hvad vi kunna vänta här.  Tempel- eller helgedomsklassen vid den första tillkommelsen representerades af Herrends lärjungar, om hvilka han sade:  »I ären rena, dock icke alla», och sedan det nominella Israel förkastats, (år 33 e. K.), kom en svår pröfning öfver dem, som representerade Guds temple, de rena och de orena, på det de måtte åtskiljas.  Petrus blef sållad och höll nästan på att gå under (Luk. 22: 31; Matt. 26: 74, 75; John 21: 15—17), men enär han var »ren», uppriktig i hjärtat, sattes han i stånd att afgå med seger.  Äfven Judas blef pröfvad, och han visade sig vara oren, villig att sälja sanningen för jordisk fördel, att förneka Herren för penningar, till och med under det han kysste honom till betygan af kärlek.

Alldeles på samma sätt finnes nu, i denna skörd, en renad helgedom och nära förenad med den några, som icke äro rena.  Och sedan Babylons förkastande år 1878 och den då skedda kallelsen att komma ut därifrån har ett profnings- och sållningsverk pågåt bland dem, som kommit ut.  Utan tvifvel var Petrus och Judas exempel på likande klasser bland dem, som nu hafva utgått ur Babylon, och som hafva blifvit renade från många af dess lärobesmittelser — en klass, som förblifver Herren och sanningen trogen, och en annan [191] klass, som visar sig otrogen, som icke jagar efter att känna Herren, utan som afviker till onda och falska läror, ofta värre än de, från hvilka de hade undkommit.

Detta pröfvande och sållande af tempelklassen i denna skörd sedan 1878 förebildades däri, att Herren förebildligt renade det typiska temlet efter att hafva antagit konungaäbetet och afkunnat dom öfver den judiska namnförsamlingen.  Efter att hafva förklarat, att deras hus lämnats dem öde, begaf han sig till templet i Jerusalem, som var en förebild till det sanna temple teller helgedomen, och gjorde ett gisel af tåg, med hvilket han utdred penningväxlarna, och han stötte omkull dufvomånglanas säten.

Tåggisslet, some användes i denna förebildliga handling, representerad de olika sanningar, som användas i den närvarande skörden bland tempelklassen för att tillrättavisa och pröfva den samt för att afskilja de orena.  De sanningar, som nu gjorts uppenbara, ådagalägga så klart Guds julkomliga vilja, vikten af ful invigning i hans tjänst och smalheten af den väg, som de, hyvilka vandra i Mästarens fotspår, måste gå, att de, som hafva slutit sig till denna klass af några orena bevekelsegriunder, ständigt gisslas af sanningen, till dess de nödgas skilja sig från helgedomsklassen.

Ehuru flera af Herrens liknelser visa det allmänna afskiljanet af »helgedoms-»klassen från »härskaran» eller den stora massan af Kristi bekännare, finnes det två, som gå ännu längre och visa det efterföljande pröfvandet och sållandet af helgedomsklassen — afskiljandet af öfvervinnarna, som skola ärfva riket (Upp. 3: 21), från andra af de uppriktigt invigda, hvilka, öfvervunna af världens ande, försumma att uppoffra närvunna af världens ande, försumma att uppoffra närvarande fördelar och människors ära för den högre ära, som kommer från Gud.

Liknelsen om de tio jungfrurna visar icke endast hela jungfru- eller den invigda klassens skilsmässa [192] från Babylon utan angifver också tydligt, att ett pröfvande och skiljande måste äga, rum äfven inom denna klass — ett skiljande af de visa jungfrurna, fulla af tro och brinnande kärlek och den obetingade lydnadens ande, fran de fåvitska jungfrurna,  hvilka låta sin första kärlek och brinnande värme i anden afsvalna och sin tro och obetingade lydnad följaktligen förslappas.  De visa, som lefva i full öfverensstämmelse med sitt förbund om hel invigning åt Gud och allvarligt spana efter Herrens ut lofvade återkomst, äro beredda att förstå och värdera det glada skördelbudskapet och att igenkänna de förtusagda technen på Mästarens närvara och att bestå, hvilka prof han än må finna för godt att tillämpa för att pröfva deras tillgifvenhet och trohet.  Dessa, vakande och väntande, höra Mästarens klappande genom profeternas ord, som tillkännagifva hans närvaro, och för dem äro närvarande kors och förluster, hvilka de saktmodigt bära för sanningens skull, välkomna såsom förebud till en varaktigare frid och glädje och härlighet och välsignelse, som skall följa.

Då profetians klappande, hvilket tillkännagaf Herrens närvaro, hördes på hösten är 1874, så började den nästan omedelbart igenkännas, och hastigt höjdes ropet: »Se brudgummen!  Gån ut att möta honom.»  Och detta rop ljuder ännu och skall fortfara till dess alla, hvilka äro af den invigda jungfruklassen, hafva hört  och fått sin tro och tillgifvenhet därigenom pröfvade.  De visa jungfrurna, som äga sina lampor (Guds ord) putsade och brinnande och olja (den heliga anden) i sina käril (sina hjärtan), komma alla att igenkänna Herrens närvaro, och genom att ordna sin vandal och sina angelägenheter i harmoni med sin tro gå dessa ut att möta den älskade brudgummen och att med honom sitta ned till bröllopsmåltiden.

Jurdarnas giftermålsbruk formade en skön belysning af församlingens trolofning och äktenskap med [193] Kristus, hennes Herre.  Förlofningen eller trolofningen var en formlig öfverenskommelse, som gjordes under högtidliga löften om trohet å ömse sidor.  Kvinnan stannade i sin faders hus, till dess hon fördes till sin makes hem, vanligen omkring ett år efter trolofningen eller giftermålet.  Det äkta förbundets afslutning be stod i hustruns mottagande i det hem, som för henne beredts af mannen, och firades med en stor fest, kallad bröllopsfesten, som räckte i flera dagar.  På bestämd timme begaf sig brudgummen åstad för att hämta sin brud, hvilken var redo och väntade att mottaga och åtföljd honom till deras framtide hem och till den festmåltid, han ombesörjt, åf sina jungfruväninnor med lampor och andra nödvändiga ting.

I likenelsen sker intet omnämnande af burden, utan alla de »visa jungfrurna» omnämnas såsom de, hvilka brudgummen kommer för att hämta, och som åtfölja honom och ingå till den fröjdefest, som blifvit tillredd.  Och detta är både behörigt och nödvändigt; ty Kristi brud består af många lemmar eller personer, hvilka på det skönaste representeras i de visa jungfrurna.  De fåvitska jungfrurna, som erhålla ljuset och erfarenheten senare, men som gå miste om den höga upphöjelse, some kommer den »visa», trogna brudklassen till del, komma utan tvifvel att blifva den klass, som omnämnes (Ps. 45: 15, 16) såsom »jungfrur, hennes väninnor, hvilka följa henne», hvilka i sinom tid af konungen komma att gynnas, men icke så högt.

De visa jungfrurnas, tillstånd, färdiga, väntande och angelägna om brudgummens ankomst, representerar på ett passande sätt det enda rätta tillstånd, som bör känneteckna Herrens trolofvade, den sant in vigda församlingen.  Om en brud försummade eller vore oberedd för detta det betydelsefullaste ögonblicket i hennes lif, skulle det bevisa, att hon vore ovärdig denna ära, och så är det med församlingen: »Den som har detta hopp till honom, han renar sig», söker att i [194] sitt hjärta och lif vara i ett sådant tillstånd, som behagar brudgummen, och längtar och väntar efter den saliga förening och högtid, som är utlofvad af honom, som sade: »Jag går för att bereda eder rum och kommer tillbaka och skall taga eder till mig.»

Två saker framgå tydligt af denna likenelse: för det första, att detta särskilda drag af sanningen (kunskapen om brudgummens närvaro) icke är ämnadt för världen eller för namnförsamlingen i allmänhet utan endast för jungfru- eller den invigda klassen, för det andra är det tydligt, att detta budskap om brudgummens närvaro kommer att orsaka det åskiljande, som skall pröfva och försöka enhvar inom jungfruklassen och klart uppenbara de visa, trogna, värdiga till skillnad från de otrogna, ovisa jungfrurna.

O, hvad rikedom af nåd innehålles icke i detta härliga budskkap: »Se brudgummen!» Och dock är det en stor hemlighet, som är känd endast bland helgonen, ty världen kan icke mottaga det; det är och kommer att förblifva dårskap för henne, till dess alla jungfrurna hafva hört, och de visa bland dem hafva fullt ingått; till dess »dörren är stängd» och den »lågande elden» af den stora nödens tid, hvilken då skall följa, kommer hvarje öga att se (igenkänna) Herrens närvaro, och att hans rike har börjat.

Med hvilken konungslig nåd kommer icke Jehovas budskap till hans ringa tjänare och tjänarinnor: »Hör, dotter, och gift akt och böj ditt öra härtill.  Förgät nu ditt folk och din faders (Adams) hus (mänskliga släktskaper, förhoppinengar, syften och önskningar), så skall konungen (Herrens Jesus) hafva lust i din skönhet, ty han är din Herre, och honom skall du  tillbedja.»  (Psa. 45: 11, 12, eng. öfv.)  Och hvilka äro de, som skola erhålla sådan ynnest?  Det är de »kallade, utkorade och trognas».  Idel härlighetär konungadottern (Jehovas dotter, ty såsom sådan erkännes Kristi brud) invärtes.»  Hennes skönhet är helighetens [195] skönhet.  Utvärtes, inför världen, är hon icke härlig, och likt sin Herre i hans förnedring föraktas och förkastas hon af människor.  Men det skall icke alltid vara så; då hon följt honom i hans förnedring, skall hon också dela hans härlighet.  Såsom en ny skapelse skall hon i sin tid blifva beklädd med hans gudomliga natur: »Hennes dräkt (sedan hon blifvit förhärligad) är af bearbetadt guld (guld är symbol af den gudomliga naturen).  I stockade kläder skall hon föras fram till konungen» — i den enkla hvita dräkten, hvarmed hennes Herre själf försedt henne, hans rättfärdighets klädnad, på hvilken hon med mycken omsorg skall hafva broderat de kristliga dygdernas sköna prydnader.  Och stor kommer fröjden i himmelen och på jorden att blifva öfver hennes rikliga ingång i konusgens palats (2 Pet. 1: 5—8, 11).  Många skola säga: »Låtom oss glädjas och fröjdas och gifva honom äran; ty Lammets bröllop har kommit, och hans hustru har gjort sig redo.»  (Upp. 19: 7.)  »Och Tyrusdottern (de starka på jorden) skall vara där med skänker; de rika bland folken skola söka din ynnest. . . . Jag skall göra ditt namn ihågkommet bland alla släkten; därför skola folken lofva dig alltid och evinnerligen.» — Ps. 45: 13—18, eng. öfv.

I sanning »visa» skola de af de infigda bevisa sig vara, some, i det de försumma världslig tjusning och jordiska förhoppningar och belöningar och med hjärtat trängta och längta efter den älskade, finnas redo och pröfvas värdiga den stor upphöjelse, som är utlofvad: att blifva bruden, Lammets hustru.

»Må vi få dela ditt behag,
o, Lammets brud.»

Enär det att taga sina lampor och följa brudgummen representerar att lämna allt annat för att följa Kristus i denna tid för hans närvaro, så är det liktydigt med [196] att lämna Babylon, där jungfrurna hufvudsakligen varit; ty den sanning, som uppenbaras i ljuset af skörden, angifver klart, att detta åtskiljande af hvete från ogräs måste ske.  Omsorgsfull putsning uppenbarar detta för de visa jungfrurna, hvilka äga invigningens och lydnadens heliga ande.  Sådana, som hafva denna »olja», komma äfven att hafva ljunset, och sådana skola, emedan de uppskatta förmånen att göra det, gladt och utan motstånd »följa Lammet, hvarhelst det går».

De fåvitska jungfrurna däremot, hvilka icke hafva tillrächligt med olja, få icke i tid klart ljus med hänsyn till brudgummens närvaro, och som de äro betungade af det nuvarande lifvets omsorger, planer etc., förfela de att fullt undersöka ämnet, hvarför de äro vacklande och obestämda i fråga om att lämna Babylon och betydligt likgiltiga och misstrogna beträffande hela saken.  Och till och med om de genom uppmaning från andra motvilligt lämna det, så äro de i likhet med Lots hustru ständigt benägna att se sig tillbaka.

För sådana lämnade Herren den förmaningen: »Kommen ihåg Lots hurstru.»  (Luk. 17: 32.) Och åter sade han: »Ingen, som sätter sin hand till plogen och ser sig tillbaka, är bekväm för Guds rike.»

Och dörren tillstängdes.

Förkunnandet om brudgummens närvara, utgåendet för att möta honom och ingåendet med honom till [197] bröllopet fortfar ännu och kommer att forfara, till dess alla de visa jungfrurna äro »beseglade på sina pannor» med kunskap om skördessanning tillräckkligt för att afskilja dem från Babylon och sätta dem i stånd att ingå med brudgummen till det tillredda gästabudet.  Då, sedan alla jungfrurna blifvit pröfvade af denna närvarande sanning, kommer tillfällets dörr att stängas, och inga flera komma att tillåtas ingå till festen ty, sade Mästaren:  Jag är »den, som upplåter, och ingen tillsluter, och som tillsluter, och ingen upplåter». (Upp. 3: 7.)  Och när de fåvitska jungfrurna komma och klappa och söka tillträde efter det dörren blifvit stängd, sägande: »Herre, låt upp för oss!» skall han svara dem, sägande: »Sannerligen säger jag eder: Jag (er-) känner eder icke.»  De, som blygas vid honom och hans ord nu och därför äro likgiltiga för dem, vid sådana kommer han då att blygas, när han står i begrepp att uppenbaras i härlighet och makt med alla sina heliga, trogna budbärare, — de visa jungfrurna, som blifvit upphöjda och förhärligade med honom.

Den stängda dörren har, torde man märka, ingenting alls att göra med de världsliga.  Det är dörren till bröllopsfesten, och den har aldrig varit öppen för några andra än de invigda — jungfruklassen.  Ingen annan klass har någonsin blifvit inbjuden att tingå genom densamma, och den tillslutes, då skördesanningarna hafva sållat och afskilt alla de varma, allvarliga, som äro trogna sitt förbund, från de kalla, ljumma och betungade, som försuimma att uppfylla sina förbundslöften.  Gud vare tack, det är icke barmhärtighetens dörr, som här tillslutes, ej heller dörren till all ynnest; utan det är dörren till denna förnämsta ynnest: medarkskap med Kristus såsom hans brud.  Men då den stänges för de fåvitska jungfrurna och aldrig kommer att öppnas för deras klappande utan lämnar dem stående utanför, blottställda för den »onda dagens» stora bedröfvelse, hvarest det kommer att vara gråt och tan-[198]dagnisslan, lämnas de dock forfarande i armarna af Guds kärlek och barmhärtighet och till och med under hans ynnest och särskilda omvårdnad.  Ty de stora bedröfvelser, hvilka de skola genomgå, äro afsedda att rena och luttra dessa då botfärdiga jungfrur och där igenom göra dem dugliga såsom kärl till heder för Mästarens bruk, ehuru det icke är den förnämsta äran, tilll hvilken de ursplrungligen voro kallade, men hvilken de visade sig vara ovärdiga.  Delaktiga till en viss grad af Babylons ande, i det de gifvit henne sitt inflytande, huru litet det än må vara, räknas de af Gud såsom delaktiga i hennés synder och därför ovärdiga att undkomma de plågor, som skola komma öfver henne.  Dessa plågor äro nödvändiga, icke endast för Babylons förstöring utan äfven för renandet och afskiljandet af det hittils omogna hvete, som är kvar i henne — de fävitska jungfrurna, som i viss mån äro berusade och öfverväldigade af Babylons vin.

Ingåendet med Herren till bröllopet belystes på ett skönt sätt af den lyckliga brudskara, som med musik och tända lampor och alla slags glädjebetygelser led sagade den judiska bruden till hennes mans hem.  Så ingick hon uti sin Herres glädje och till den måltid, som han hade beredt.  Så hålla de visa jungfrurna nu på att ingå.

Glädjen börjar, då de först höra om brudgummens närvaro.  Gärna lämna de allt annat för hans sällskap och det tillredda gästabudet.  Redan njuta de genom tron af den kommande festen, då den närvarande brudgummen kungör för dem de mycket stora och dyrbara ting, som äro beredda för hans utvalda brud, och uppenbarar för dem sitt stora verk att välsigna och återställa världen, i hvilket det kommer att blifva brudens förmån att få deltaga.  I sanning, då vi inträda uti mottagningsrummet och se tecknen till den blifvande festen af ynnest under det nya riket, hålla vi redan på att ingå uti vår Herres glädje.  Redan hafva vi en försmak af det tillkommande goda.  [199] Redan njuta vi i anden af hans nåds rikaste håfvor.  Genom tron sitta vi redan vid Mästarens bord, och han har själf enligt löftet  (Luk. 12: 37) trädt fram och betjänar oss.

Detta festande genom tron af de dyrbara sanningar, som afslöjats under denna skördetid, började år 1875, vid slutet af de 1335 dagarna (Dan. 12: 12) i början af skörden, och är den sällhet, som förutsades of profeten, sägande: »Säll är den, som förbidar och hinner fram till (de) ett tusen tre hundra trettiofem dagar (na) !»

Bröllopsklädnads-profvet.

En annan af Herrens liknelser (Matt. 22: 1—14) visar ett ännu ytterligare pröfvande af helgedomsklassen — ett pröfvande och åtkiljande till och med ibland dem, som hört och igenkänt skördebudskapet.  De »visa jungfrurna» i den ena liknelsen, hvilka ingå med brudgummen till bröllopet, och »gästerna» i denna likenelse äro samma klass af invigda, hvilka så långt hafva visat sig trogna och lydiga.  I själfva verket framställes denna klass genom många olika bilder, af hvilka hvar och har sin särskilda styrka såsom en belysning.  De framställas såsom visa jungfrur, såsom tjänare, hvilka vänta på sin Herres återkomst från ett bröllop, såsom gäster vid ett bröllop och såsom en brud.  De äro Kristi kropp, Kristi tillämnade brud, stridsmän under Kristus, deras höfding, grenar i Kristus, vinträdet, olivgrenar i Kristus, lefvande stenar i ett tempel, i hvilket Kristus är den öfversta hörnstenen, lärjungar under Kristus såsom deras lärare, får, öfver hvilka han är herde etc.  Vid betraktandet af dessa bilder måste vi komma ihåg, att de äro olika och skilda belysningar, alldeles oberoende af hvarandra, och söka att från hvar och en hämta den lärdom, som den var ämnad att meddela.  Om vi söka hopblanda dessa belysningar och undra, huru en sten i ett tempel kan vara en gren i ett [200] vinträd, huru får kunna vara stridsmän eller huru gäster vid ett bröllop kunna vara tjänare eller burden, kunna vi alls icke fatta dem.  I verkligheten äro vi icke kallade att vara gäster vid Lammets bröllopsmåltid, ej heller tjänare, som vänta på hans återkomst från bröllopet, utan vi äro kallade att vara bruden, ehuru vi i somliga afseenden måste vara lika tjänare och lika dessa gäster — lika trogna tjänare i vår vaksamhet och tjänstvillighet och lika gäster i ett annat afseende.

Denna likenelse tjänar att visa, hvad som icke kunde åskådliggöras under bilden af bruden, hvilken föreställer den utvalda församlingen i dess helhet såsom Kristi medarfvinge.  Den visar både karaktären af den bereddhet, som fordras, och äfvenså besiktningen af hvarje individ, vid hvilken besiktning somliga förkastas och andra antagas. De, som så mönstras, framställas såsom redan varande i gästrummet.  De äro det hvete, som inhöstats eller utsamlats bland ogräset, de visa jungfrurna skilda från de fåvitska.  De hafva hört och mottagit skördesanningarna och fröjdas i tron vid tanken på den härlighet och välsignelse, som skall följa på deras fulla förening med Herren.  Hittills hafva de alla lupit väl, men må »den, som tycker sig stå, se till att  han icke faller», till dess han fullbordat sitt lopp.

Villkoret, för att vara antaglig och redo till bröllopet symboliseras i denna likenelse under bilden af bröllopskläderna.  Det var ett bruk vid judiska bröllop, att värden tillhandahöll ceremonidräkter — hvita linnekläder — åt alla gästerna, och om någon gäst lade af den bröllopsdräkt, som värden tillhandahöll vid ett sådant tillfälle, och uppträdde i sina egna kläder, skulle detta hafva ansetts som en skamlig otillbörlighet, hvilken tydde på högmod och ringaktning för hans värd.

Såsom en symbol belysa bröllopskläderna på ett klart sätt Kristi rättfärdighet, hvilken är försedd af vår [201] värd, Jehova (Rom. 8: 30—34), och tillräknas hvar och en, som tror och förtröstar på och helt inviger sig åt honom, och utan hvilken ingen är antaglig vid Lammets bröllop, och utan hvilken ingen gäst erhåller tillträde.  Inbjudningen och bröllopsdräkten äro båda nödvändiga, och liknelsen visar, att inga andra än de, som äro så klädda, erhålla tillträde ens till det yttre mottagningsrummet — till ljuset af den närvarande sanningen, hvarest bruden gör sig slutligen redo.  (Upp. 19: 7.)  Sedan bjudningen och dräkten erhållits och antigits, tillbringa dessa gäster den korta tiden strax före bröllopsfesten (skördetiden) med att ordna sina dräkter och lägga sista hand vid sin egen och hvarandras förberedelse.  Och medan de äro på detta sätt upptagna, njuta de redan tillsammans i tron af utsikten fram för dem.  Brudgummen, det storartade framtida verket, det härliga arfvet och det nuvarande förberedelsearbetet utgöra de ständiga föremålen för deras tankar och samtal.

I detta förmak (denna gynnade tid och detta gynnade tillstånd), briljant upplyst med det klara afslöjandet af gudomlig sanning, som nu år behörig, förlånas både hjålpmedlen och inspirationen till det slutliga smyckandet och den fulleståndiga bereddheten för bröllopsfesten.  Men icke dess mindre visar liknelsen, att några, hår representerade genom »en», till och med under dessa sårskildt gymnsamma omståndigheter, komma att förnårma vården, konungen, genom att förakta och aftaga bröllopsklåderna.

Den omisskänneliga lärdomen af denna liknelse är alltså, att den slutliga allmänna pröfningen af dessa »visa jungfrur», hvilka så långt hafva befunnits redo och värdiga, och som därför hafva blifvit införda uti mycket af skördeljuset, kommmer att bestå uti en pröfning af huruvida de uppskatta det faktum, som ofta betygas i skriften, att de äro antagna till festen, icke i deras egen förtgänst först och sist, utan I första hand [202] emedan deras nakenhet och många ofullkomligheter äro öfvertäckta genom hans förtjänst, som gaf sitt lif såsom deras lösenpris, och hvilkens tillräknade rättfärdighet såsom en klädnad, allena gör dem framställbara och antagliga inför konnungen.  Alla måste bära dräkten.  Hvar och en kan brodera sin med goda gärningar.

Huru märkvärdigt och betecknande, att detta skulle vara det stora allmänna slutprofvet.  Vår himmelske Farder har tydligen beslutat, att inga andra skola tillhöra brudsällskapet än sådana, som klart inse sin egen intenhet, och att den store brudgummen är deras återlösare så väl som deras Herre och lärare.

Det synes också underligt, att någon, som lupit väl så långt utefter vädjebanan, skulle falla, när de voro så nära förverkligandet af sitt hopp; men då de varnas för en sådan möjlighet, höfves det all de invigda att vaka och bedja, att de icke falla uti frestelse, ty i dessa yttersta dagar komma de farliga tider, som äro förutsagda af aposteln.  (1 Tim. 4: 1; 2 Tim. 3: 1; 4: 3—5.)  Och dock äro tiderna icke så farliga, att icke Guds nåd är i stånd att uppehålla dem, som tillitsfullt stödja sig på den Allsmäktiges arm.  De, som ödmjukt hålla sig på uppoffringens smala stig, hafva i sanning aldirg förr varit så väl uppelhållna eller så fullt försedda med hela Guds vapenrustning.  Men, underligt som det må synas, ser det ut, som om just själfva öfverflödet af Guds ynnestgåfvor, själfva klarheten i afslöjandena af Guds nådelfulla planer (att under tusenårsåldern använda församlingen till att välsigna alla jordens släkter) i stället för att leda till ödmjukhet och ett djupare värderande af det underbara återlösningspriset, genom hvilket frigörelse från fördömelsen åstadkommes och vår kallelse till den gudomliga naturen och medarfskap med Kristus möjliggöres, hade den motsatta verkan på somliga.  Sådana synas förlora ur sikte sin egen ovärdighet såväl som Herrens oförvitliga fullkomlighet, och i stället för att hafva klart för sign, att [203] de i bästa fall äro »onyttiga tjänare», synas de i sina små själfförnekelser för sanningens skull se någonting märkvärdigt—någonting af lika värde med hvad Herren Jesus gjorde—och mena, att de lika mycket som han äro oumbärliga för utförandet af den stora tidsåldersplan, som skriften uppenbarar. Sådana göra sig skyldiga till att icke hålla »hufvudet» och hans stora återlösningsverk i tillbörlig vördnad. (Kol. 2:19.) Dessa äro dömda skyldiga skyldiga att hafva »aktat förbundets blod, genom hvilket de blefvo  helgade» (och antagna), för någonting allmänt eller vanligt. (Ebr. 10:29.) Dessa försmäda just Guds nåds ande, då de förkasta »vägen»—den enda vägen och det enda namn, som är gifvet under himmelen och ibland människor, genom hvilket vi kunna frälsas från den adamitiska fördömelsen och fullt försonas med Gud.

Dessa representeras i liknelsen af den, som »bands», och hindras från att komma längre fram till festen eller till ett fullare uppskattande af dess välsignelser och fröjder, och dessa komma slutligen att kastas ut ur ljuset helt och hållet, ut i det »yttre mörkret», hvari världen befinner sig, för att få del af ångesten och svårigheterna under den stora nödens tid. För dessa blifva därför just de sanningar, som nu afslöjas och afse vårt bästa och vår utveckling, en orsak till snafvande, emedan de icke äro rätt öfvade genom dem. Och liksom israeliterna, som så länge voro särskildt gynnade af Gud, blefvo stolta och började anse sig själfva verkligen värdiga dessa förmåner och oumbärliga för den gudomliga planen, så att Gud förkastade dem frän all ynnest, så kommer det mi att blifva med dem, som, ehuru de hittills hafva lupit väl, icke hålla sig ödmjuka utan börja anse sig värdiga att stå inför Gud i sin egen rättfärdighet, och som tro, att de hafva rätt att deltaga i festen utan Kristi tillräknade rättfärdighets bröllopsdräkt.

Så sorgligt detta än är, håller äfven detta drag af profetian, hvilket framställes i den liknelse, som nu [204] betraktas, på att uppfyllas inför våra ögon och utgör en ytterligare länk i den stora kedjan af bevis för att vi befinna oss i »skörden». Somliga af dem, som åtnjutit nuvarande andliga ynnestförmåner, hafva sålunda försmått och hastat åsido bröllopsdräkten, och ehuru de fortfarande tala om Kristus såsom sin Herre, så förakta och förneka de betydelsen af den handling, genom hvilken han blef Herre, och på grund af hvilken de aktades värdiga att inbjudas till bröllopet. (Rom. 14:9; 5:2.) De påstå djärft, att de icke behöfva någon återlösare, och med spetsfundiga sofismer och oriktiga tillämpningar af skriften öfvertyga de sig och andra, att de inkomma i fårahuset en annan väg utan att blifva återlösta—i deras egen rättfärdighet, hvilken profeten kallar ett »befläckadt kläde», och somliga påstå, att de icke behöfva någon lösen utan blefvo oåterkalleligt utkorade af Gud till evig härlighet.

Detta aftagande af bröllopsdräkten genom ett förkastande af Kristi lösenoffer förekom bland dem, som befunno sig i ljuset af den närvarande sanningen, första gången på sommaren 1878, och sedan den tiden har det pröfvat alla, som ingått uti gästrummets ljus, skördeljuset. Under brudgummens själfva närvaro har denna villfarelse vunnit fotfäste, och några hålla på att kasta åsido de oumbärliga bröllopskläderna. Och hvilken rörelse det förorsakat ibland gästerna! Hvilken delning! Hvilken sållning! De, som aflägga dräkten, synas angelägna om att få andra att göra detsamma; och dessa strida medan de trogna göra föreställningar, och delningen fortgår, till och med i själfva gästrummet, och kommer utan tvifvel att fortfara ända till sista timmen före bröllopet.

Under tiden lägger den osynlige men närvarande brudgummen och konungen märke till de trogna värdiga, hvilka skola smaka hans nattvard, och han tillstädjer, och förutsade i liknelsen, detta slutliga prof. Dem, som hafva aflagt klädnaden, frågar han: »Min vän [205] (kamrat), huru kom du härin, då du icke har bröllopskläder?» — en mild men mycket kraftig påminnelse, att bärandet af dräkten var själfva villkoret för hans tillträde till den ynnest, han åtnjutit, och att han blifvit försedd med en sådan för intet. Och vi utmana hvem helst, som förnekar värdet af Kristi död såsom sitt lösenpris att säga, det han kom in i det närvarande ljuset —kunskapen om Herrens närvaro och de andra Guds djupheter, hvilka nu så klart ses —, utan att han vid tiden för inträdet var klädd i denna dräkt. Ingen har någonsin ingått utan klädnaden; andra kunna icke se Guds djupheter. (1 Kor.2:7-14.) Alldeles såsom i liknelsen, så är det nu; när denna fråga ställes till dem, som hafva förkastat dräkten, blifva de »förstummade». De kunna icke neka till att det var medan de hade dräkten på sig, som de erhöllo tillträde till detta ljus, och de vilja icke erkänna det.

»Då sade konungen till tjänarna: Binden hans händer och fötter och kasten honom i mörkret utanför.» Detta »mörker utanför» är det mörker, som omgifver de världsvisa, det mörker, som kännetecknar det mänskliga tänkandet, då detta icke ledes af Guds ord eller regleras af hans uppenbarade plan om lösen och återställelse. Bindandet eller tillbakahållandet gör sådana till ett varnande exempel för de invigdas skara och hjälper alla de sant trogna att på det klaraste se konungens uppskattning af dräktens nödvändighet och värde. De tjänare, som tillsägas utföra bindandet, äro de, som hafva sanningen i ämnet, och som kunna binda sådanas inflytande med vittnesbörd ur skriften om värdet och nödvändigheten af det dyrbara blodet och den rättfärdighetsklädnad, det köpte för oss. I striden mot dessa skriftbevis föras de, som äro afklädda dräkten, genom sina egna argument och ansträngningar att rättfärdiga sig, ut ur ljuset in i »mörkret utanför». För dem, liksom för världen, är Kristi kors [206] nu en stötesten och en galenskap, men för de trogna, invigda, är det ännu »Guds kraft och Guds visdom».

Men må det icke förbises, att de, som i liknelsen »bindas» och »kastas i mörkret utanför», måste först hafva befunnit sig i skördesanningens ljus, och följaktligen är dessas ansvarighet och straff större än deras, hvilka aldrig åtnjutit sådan ynnest. Tusenden inom namnförsamlingen skola utan tvifvel följa sina framstående ledares undervisning, då de bortlågga tron på kraften af Kristi dyra blod såsom syndarens lösenpris, men dessa komma icke i den fullaste utsträckning att var tillräkneliga för det steg, de tagit, ty de hafva icke varit tillräckligt upplysta med hänsyn därtill.

Tusenden af dem, som bekänna sig vara kristna, hafva aldrig trott på Kristus såsom sin lösen eller ställföreträdare och hafva aldrig burit hans tillräknade rättfärdighets dräkt. Dessa äro naturligtvis icke framställda i liknelsen. Liknelsen har afseende endast på en mycket begränsad klass af sådana, hvilka alla en gång klart insett värdet af lösen, och hvilka medan de så insågo värdet af densamma, och under den ynnest, som den tillförsäkrade, inkommit i det särskilda ljus, som tillhörde skördetiden—tiden för konungens närvaro, strax före högtiden. Med hvilken omsorg böra icke de, som en gång blifvit upplysta, och som hafva smakat det goda Guds ord och den tillkommande ålderns krafter, vara på sin vakt mot den minsta antydan om ett steg, så trolöst, orättfärdigt och olyckligt.—Ebr. 10:26-31; 6:4-8.

Vid betraktandet af dessa liknelser få vi icke begå det misstaget att förutsätta, att alla de visa jungfrurna redan ingått till bröllopet—i gästrummet där de särskilda och slutliga förberedelserna ske—, och att dörren blifvit stängd, innan den i liknelsen omförmälda mönstringen tager sin början. Tillfällets dörr står ännu öppen för alla de invigda, hvilka genom tron äro [207] iklädda Kristi rättfärdighets bröllopsdräkt; budskapet: »Se brudgummen!» ljuder ännu, de visa jungfrurna hålla ännu på att gå ut för att möta honom och hålla ännu på att ingå med homon till bröllopet, och de fåvitska hafva ännu icke återvändt med olja i sina kärl. Men alltsedan »konungen inkom» (sedan 1878, parallellen i tid till vår Herres förebildliga antagande af ämbetet i egenskap af judarnas konung—Matt. 21:1-13), har mönstringen af gästerna och pröfvandet af deras värdering af bröllopsdräkten pågått. Och under det flera af de visa jungfrurna fortfarande få veta om brudgummens närvaro och fröjdfullt komma in till festen, bevisa sig somliga af dem, som redan äro inne, ovärdiga att stanna inne och hafva blifvit, och blifva, bundna till händer och fötter. Och deras uppfattning och värdering af den närvarande sanningen—om Herrens närvaro och det nuvarande och tillkommande verket—börjar att blifva mer och mer dunkel, allt eftersom de, drifna af falska slutledningar från falska antaganden, småningom eller hastigt, alltefter temperament, draga hän emot världsliga uppfattningar—det yttre mörkret, i hvilket världen befinner sig, »mörker», då det jämföres med det klara inre ljus, som nu är tillgängligt för de tillbörligt klädda helgonen. Och utan tvifvel måste alla de jungfrur, som komma in, pröfvas i fråga om detta ämne. Lyckliga och oförfärade i denna pröfning komma alla att vara, som af hjärtat kunna säga:—

»Jag för mitt hopp ej annat vet,
än Jesu blods rättfärdighet.
Jag ej på annat lita kan,
än att HAN är min frälserman.
På Kristus, klippan fast, jag står;
all annan grund blott snart förgår.»

Och sådana kunna jublande sjunga:—

»Min fridsfurste kommit tillbaka,
hans anletes ljus lyser mig. [208]
O älskade, lyssna! Han talar:
’Min frid jag nu gifver till dig.’
Hans kors skyler öfver min synd;
det flydda är under hans blod;
jag litar på Jesus i allt;
min vilja är Guds vilja god.»

Den höga kallelsens slut är icke dörrens tillstängande.

Skriften meddelar icke den exakta tidpunkt, då dörren till bröllopsfesten kommer att stängas, ehuru den tydligt visar, att den icke kommer att tillslutas, förrän alla »jungfrurna» hafva haft tillfälle att ingå och alla de »visa» eller de beredda hafva gjort detta.

En öppen »dörr» sinnebildar ett tillfälle att inträda i vissa tillstånd eller förmåner, och en stängd dörr föreställer ändandet af en sådan förmån eller ett sådant tillfälle. Den förmån, den inbjudning eller det tillfälle, som under evangelieåldern och under vissa villkor förlänar sådana, som tro på Kristus, tillträde till medarfskap med honom i det himmelska riket och till den gudomliga naturen, är den »dörr»», genom hvilken vi »hafva tillträde till  denna nåd (ynnest), i hvilken vi stå», nämligen till hoppet om att få dela Guds härlighet. (Rom. 5:2.) Denna dörr, hvilken har stått öppen under hela åldern, måste någon gång tillslutas, och dörren i liknelsen om jungfrurna visar detta tillslutande—ändandet af alla sådana tillfällen och förmåner. Denna liknelse om jungfrurna afspeglar blott och bart de händelser, som inträffa i slutet af denna ålder bland dem af den sanna församlingen, som lefva vid den tiden. »Dörren» i denna liknelse representerar, att vissa särskilda förmåner, fulländningen af och målet för alla evangelieålderns ynnestförmåner, komma att vara tillgängliga för de »visa jungfrurna»  i skördetiden, och dörrens stängande, då alla af denna klass skola hafva gjort bruk af sådana företräden, representerar slutet på all evangelieålderns ynnest och alla dess förmåner, ty festen representerar till fullo [209] evangelii fördelar och företräden, i det den föreställer den stora fulländning, till hvilken alla andra ynnestförmåner leda,—den utlofvade härligheten i riket.

Betrakta denna tillfällets och förmånens »dörr», hvilken snart kommer att tillslutas. Vår Herre kallade den en port och sade, att det under evangelieåldern komme att blifva svårt både att finna och att ingå genom den, och rådde oss att göra stora ansträngningar för att komma in, om vi ville dela odödligheten och den ära i riket, till hvilken denna och ingen annan dörr leder. Därför sade han: »Kämpen för att komma in genom den trånga porten, ty många, säger jag eder, skola söka att inkomma och skola dock icke  kunna det, sedan husbonden har stått upp och stängt dörren.» (Luk. 13:24,25.) Denna smala väg är, såsom vi redan sett,* själfuppoffringens väg i Herrens verks och plans intresse. Vägen göres smal af den nuvarande tidens omständigheter, af världsandens motstånd mot sanning och rättfärdighet, så att hvem som helst, som vandrar i vår ledares och förelöpares fotspår, kommer att finna vägen smal eller svår och måste lida förföljelse. Att vandra på denna väg, såsom Herren gaf oss ett föredöme, att vi skulle vandra i hans fotspår, innebär icke blott ett passivt likbildande med hans sinnelag eller ande utan äfven ett aktivt, verksamt nit i att utbreda hans sanning till hvad pris som helst. Och alla, som vandra på samma smala väg, trogna, såsom han var trogen, allt intill döden, hafva delaktighet i hans lidanden och komma också i sinom tid att hafva delaktighet i hans härlighet, vid bröllopshögtiden — i den härlighet, som skall afslöjas vid hans uppenbarelse och i hans rike. —Fil. 3:10; I Pet. 4:10.

* Del I, sid. 215, 216.

I betraktande af dess härliga slutmål är tillfället att få vandra på denna själfuppoffringens smala väg, [210] själfuppoffring för sanningens skull, den största förmån, som någonsin erbjudits någon skapad varelse. Förmånen att få lida med Kristus och för hans sak efter att man först mottagit honom som sin återlösare är därför den dörr, och den enda tillfällets dörr, genom hvilken vi kunna nå den tillkommande härligheten i egenskap af Kristi brud och medarfvinge.

Det finnes tre sätt, på hvilka tillslutandet af denna dörr skulle kunna tillkännagifvas: för det första, genom en bestämd framställning i bibeln om den exakta tidpunkten, för det andra, genom en sådan omkastning af det allmänna tänkesättet med hänsyn till sanningen, att trohet och nit i dess tjänst icke längre skulle röna motstånd, och då lidande med Kristus för sanningens skull (Rom. 8:17) icke längre skulle vara möjligt, eller för det tredje, genom att ett sådant tillstånd af förhållandena i världen inträdde, att allt tillfälle till sådan tjänst skulle blifva verksamt afskuret, så att inga tillfällen funnos för sökande att ingå uti arbetet och utveckla och bevisa sin kärlek och trohet genom sin verksamhet och uthållighet.

Ehuru vi bestämdt underrättas, att dörren kommer att stängas någon gång inom denna skördeperiod eller denna ålders ände, meddelar bibeln icke det exakta datumet, och ehuru det efter den stora nödens tid kommer att blifva en väldig omkastning af det allmänna tänkesättet till förmån för sanning och rätt, hafva vi alls ingen antydan om att ett sådant tillstånd af förhållandena kommer att inträda förrän efter det skördeperioden är fullt ändad. Men vi hafva en klar antydan om att dörren kommer att stängas på det sistnämnda sättet: ty vi äro på förhand varskodda om att en mörk natt, då ingen kan verka, inbryter, innan tusenårsdagen gryr.—»Morgon kommer, men också natt.»—Es. 21:12. Se äfven del II, kap. 8.

Den smala väg, som är öppnad för oss, är förmånen och tillfället att få sasmarbeta med vår Herre nu, då det [211] att lägga i dagen hans ande af saktmod och nit och trohet mot Gud och hans sanning sker på bekostnad af jordiska fördelar, då det att uppträda för hans sak och de sanningar, som han framställde, gör oss, minst sagdt, mycket impopulära, och då våra bemödanden att ära hans namn och välsigna våra medmänniskor med sanningen genom att låta vårt ljus lysa bringa öfver oss försmädelser, orätta omdömen och förföljelse i någon form. Och om, såsom vi hafva sett, den smala vägens port, öppnad, innebär förmånen att så  få offra sig troget intill döden, havad det än må kosta, så följer däraf, att upphörandet af alla sådana tillfällen sådan gemenskap i tjänst och lidande skulle innebära tillslutandet af dörren, afspärrandet af den smala vägen till den framtida härligheten och medarfskapet—i det att vår regering med Kristus har till villkor vår trohet i hans tjänst, hvilket nu innebär lidande med honom.—Rom. 8:17;  6:8.

Och lidande med Kristus är, hafva vi sett, icke väsentligen det vanliga lidande, som är gemensamt för alla i det fallna tillståndet, utan hufvudsakligen sådana lidanden, som äro mer eller mindre direkt följderna af att efterfölja Kristi exempel i att framhålla impopulära sanningar och blotta populära villfarelser. Sådana voro orsaken till Kristi lidanden, och sådana blifva orsakerna till förföljelse, lidande och förlust för alla, som följa hans fotspår. De komma att hafva gemenskap i hans lidande nu och till sist aktas värdiga att få del i belöningen för sådan trohet mot det rätta. Detta har under hela evangelieåldern inneburit själfuppoffrande arbete och uthärdande af smälek vid såendet och vattnandet af Kristi lärors utsäde, och nu, i ålderns slut, innebär det en liknande trohet och ett liknande uthärdande i det nu pågående skördearbetet—allt intill lifvets nedläggande, vare sig detta erfordras genom den långsamma processen att slita ut det i Mästarens tjänst, ett dagligt döende, eller genom att mera hastigt bringas till en plötslig martyrdöd. [212]

Den trolofvade jungfruliga församlingens värdighet att blifya bruden, Lammets hustru, består icke endast i syndfrihet,  ehuru hon kommer att vara helig och »felfri» — »utan fläck eller skrynka eller något sådant» (Ef. 5:27), tvagen »hvitare än snö» i den återlösande kärlekens stora källa, hennes återlösares förtjänst. Så mycket är nödvändigt för alla, som någonsin skola aktas värdiga varaktigt lif på något plan. Men för att blifva Lammets brud måste hon icke endast vara en jungfru i renhet och dessutom fri från syndig förbindelse och förtrolighet med världen, utan hon måste vara mera, mycket mera än detta. Hon måste så troget likna sin Herre och så troget följa hans fotspår och hans råd, att hon af denna orsak kommer att  blifva en lidande, en martyr, såsom han var, och detta till följd af trohet mot samma principer af sanning och rättfärdighet. Hon måste bevisa, att hon åger en förtärande kärlek till brudgummen och en såsan outtröttlig hängifvenhet för hans namn och principer, att hon är villig att blifva föraktad och förkastad af de världsliga, såsom han blef, för sin lydnad mot hans läror.

För att utveckla och ådagalägga denna karaktär måste hon pröfvas och försökas. Hennes förtröstan, hennes uthållighet, hennes trohet mot sin Herre, under så väl ondt som godt, måste utvecklas och bevisas. Och endast sådana, som på detta sätt äro utvecklade och pröfvade och genom profvet bevisat sig trogna, kommer Herren, som är arfvinge till allt, någonsin att godkänna och erkänna såsom sin brud och medarfvinge. Såsom det är skrifvet: »Salig är den man, som uthärdar under frestelse; ty, sedan han (så) blifvit godkänd, skall han få lifvets krona, hvilken Herren lofvat dem, som älska honom» (ordagr. öfv.)—så innerligt. Sålunda, rätt förstådd, bör hvarje ny pröfning af vår trohet mottagas med glädje såsom ett nytt tillfälle att visa brudgummen djupet och styrkan af vår kärlek [213] såsom ett bevis på värdighet af hans kärlek och förtroende och den utlofvade upphöjelsen. De, som skola med Herren dela den tillkommande härligheten, måste icke allenast vara kallade och antagna utan äfven trogna, ända till döden. —Upp. 17:14.

Således kommer den dörr, som utgör tillfälet att med vår Herre Kristus taga del i evangelieålderns arbete, att tillslutas, när »natten kommer, då ingen kan verka». Och för alla, som icke dessförinnan genom trogen tjänst utbecklat den nödvändiga karaktären  och bevisat sin sympati, hängifvenhet, kärlek och sitt nit för Herren och hans sanning (Matt. 10:37; Mark 8:38), kommer det då att vara för sent att göra det. Såsom det framställes i liknelsen, komma de sålunda att bevisas vara »fåvitska jungfrur», fåvitska emedan de försumma det stora och härliga tillfället att lida med och för honom, med hvilken de gärna skulle vilja regera. Vid den tiden kommer det fulla antalet af dem, som af Gud förutbestämts att utgöra och fullständiga församlingen, att hafva blifvit kallade, valda och genom pröfning bevisade trogna — »hans Sons afbilder». (Rom. 8:29.) Skörden kommer att vara förbi, ynnestens sommartid ändad, och endast agnarnas uppbrännande, att åkern (människovärlden) må afrödjas och göras fullständigt i ordning för tusenårsålderns mycket mera omfattande sående, återstår.

Denna natts inbrytande kommer tydligen att göra ett slut på allt vidare bemödande att sprida sanningen, hvilken, missförstådd af folket i allmänhet, sannolikt kommer att beskyllas för att vara orsaken till mycket af den anarki och förvirring, som då är förhärskande, i stället för att ses i sitt rätta ljus såsom en på förhand gifven antydan om Guds uppsåt och en uppenbarelse beträffande världens kommande trångmål och deras verkliga orsaker. Vi böra dock icke vänta, att nattens inträde och dörrens tillslutande kommer att blifva plötsligt, utan snarare, att det kommer [214] att blifva ett gradvis hämmande och undertryckande af skördearbetet.

Det närvarande är tiden för Guds tjänares beseglande på deras pannor, innan nödens storm bryter lös (Upp. 7:2,3), och hvarje vis jungfru borde värdera denna förmån i det nuvarande både för sitt eget intellektuella beseglande med den närvarande sanningen och äfven för tillfället att få deltaga i skördearbetet med att besegla andra af hveteklassen och församla dem i säkerhetens lada, innan natten kommer och tillfällets dörr stänges.

Att det nuvarande högst gynnsamma tillfället är endast kort, framgår däraf, att det återstår blott tjugufyra år af skördeperioden*, hvars slut kommer att inleda störtandet af det ondas regering och införandet af den härliga tusenårsdagen, ty omkring slutet af denna period måste världens största bedröfvelses natt äga rum. Det stora mörker, som måste föregå den härliga dagen, närmar sig: »morgon kommer, men också natt» — »en tid af nöd, hvars like icke har funnits alltifrån den dag, då människor blefva till».

Räknadt från 1890, då det engelska originalet skrefs. ö. a.

Märk, att när denna natt kommer, då skördemännen måste upphöra med sitt verk, bevisar det, att detta evangelieålderns slutarbete är fullbordadt; att det utvalda antalet af dem, som skola utgöra Kristi brud, hafva alla blifvit »beseglade» och »församlade» i ett tillstånd af afskildhet från de  världsliga—i det tillstånd, som betecknas genom ladan (Matt. 13:30); ty Gud kommer icke att tillstädja något att göra ett slut på hans verk, förrän det är fullbordadt. Då skola alla Guds sanna och trogna tjänare hafva blifvit beseglade på sina pannor, och emedan evangelieålderns verk då är fullbordadt, kunna inga fler ingå uti det arbetet eller skörda dess rika belöning, hvilken är förutsagd [215] uti de »mycket stora och dyra löftena». Och hvilken tillhör de trogna, hvilka ingå, medan »dörren» är öppen.—2 Pet. 1:4.

Men vi skola häraf icke draga den slutsatsen, att alla, så snart de bevisats trogna, genast komma att ingå uti sin belöning. Möjligen torde några sådana komma att lefva ett stycke in i denna mörka natt, — ehuru hvad vi vänta är motsatsen. »Här är de heligas tålamod, hvilka hålla Guds bud och Jesu tro.» Efter att hafva iklädt sig hela Guds vapenrustning och oförskräckt motstått villfarelsen genom ett klart och oförfäradt framställande och försvar af sanningen under denna onda dag, då jättestora villfarelser så djärft och trotsigt gå omkring, uppmanas helgonen, sedan de uträttat allt, att »stå», klädda i full rustning, med andens svärd städse färdigt till försvar och med vaksamhet och ihärdighet och bön för alla heliga. Alla komma att hafva behof af tålamod, på det de, efter att hafva gjort Guds vilja, må utfå löftet.—Upp. 14:12; Ef. 6:13; Ebr.10:36.

Ändandet af den höga kallelsen till medarfskap med vår Herre Jesus i Guds rike är, hvilket bör tydligt förstås, icke liktydigt med stängandet af dörren i liknelsen om jungfrurna. Ehuru den allmänna  »kallelsen» till denna ynnest upphörde år 1881, så är »dörren» ännu öppen. Kallelsen är Guds allmänna inbjudan till alla rättfärdiggjorda, som tro på återlösaren, att följa i hans fotspår i själfuppoffring, ända till döden, och därigenom bevisa sig värdiga att regera med honom i härlighet. Denna ynnest hade en bestämd tid för sin början; de väntande lärjungarna upptogos till densamma på pingstdagen år 33 e. K. Och den har, såsom redan visats, haft en bestämd tid för sitt ändande, nämligen oktober 1881.*

* Se del II., kap. 7.

Å andra sidan betecknar »dörrens» stängande i liknelsen i Matt. 25 kap. däremot det fulla slutet af allt [216] tillfälle dör hvem som helst, till och med för de »kallade», att därefter vinna den höga kallelsens pris. Det betecknar slutet på allt tillfälle att bevisa sig värdig priset genom trohet i tjänsten; allt tillfälle till tjänst kommer där att upphöra i den »natt», i hvilken ingen kan verka. (Joh. 9:4.) Det är därför uppenbart, att dörren, eller tillfället, att på detta sätt göra sin kallelse och utkorelse fast icke nödvändigtvis stänges, då kallelsen, eller den allmänna inbjudningen till troende att ingå, upphör att utgå. Och så länge dörren står öppen, angifver det, att hvilken troende som helst, som är angelägen att ingå och redo att efterkomma villkoren, ännu kan göra det, ehuruväl den allmänna »kallelsen» eller inbjudan att ingå icke längre utsändes. Såsom förhållandet är, har dörren, eller tillfället, till arbete och uppoffring ännu icke tillslutits, ehuru den allmänna kallelsen upphörde — år 1881.

Evangelieåldern har varit kallelsetiden—för det första för att kalla syndare till sinnesändring och tro på Kristus, återlösaren, och för det andra för att kalla dessa rättfärdiggjorda till den höga förmånen af medarfskap med Kristus i hans rike, under villkor att nu följa i hans fotspår i själfuppoffring, ända till döden,—hvilket utgör villkoret för att blifva antagen till rikets verk och äran i den kommande tusenårsåldern. När Herren därför säger oss, att ålderns slutperiod skulle blifva en skördetid, så angifver detta en radikal förändring—från att vara ett sående skille det blifva ett skördande, och från att vara ett kallande skulle det blifva ett pröfvande af de kallade och ett afslutande al det verk, som börjats genom kallelsen. Som en belysning af förändringen beträffande arbetets karaktär vid slutet af evangelii ålder meddelade vår Herre liknelsen om noten. (Matt. 13:47-50.) »Himmelriket är likt en not, som kastades i hafvet och församlade fiskar af alla slag. Och när hon vardt full, drogo de [217] (fiskarena) henne upp på stranden och satte sig ned och samlade det goda i kärl, men det odugliga kastade de ut.  Så skall det ske vid världens (ålderns) ände (skördetiden, Matt. 13 : 39) : änglarna (Guds sändebud, tjänare) skola gå ut och skilja de onda från de rättfärdiga och kasta dem i den brinnande ugnen (den stora nöden) ; där skall gråten och tandagnisslan vara.»

Denna liknelse framställer den namnkristna församlingen såsom det till namnet tillämnade Guds rike – den i hafvet (världen) kastade noten, som församlade fiskar (människor – Matt. 4 : 19) af alla slag (verkliga kristna, halft bedragna och bedårade kristna och hopar af skrymtare), och som, när den är full (i Guds tids fullborden), drages upp på stranden.  Den visar, att de »alla slag», som församlas i den namnkristna församlingen, icke äro passande för riket, hvad de än slutligen må vara passande för, att kallelsen eller inbjudan till en plats i riket skulle genom Guds anordning upphöra vid ålderns slut – i skördetiden – , hvilket representeras genom notens dragande upp på stranden, och att då ett annat arbete skulle börjas af fiskarena – nämligen ett sorteringsarbete, som skulle  astadkomma församlandet af det önskade slaget och förkastandet af andra, som äro ovärdiga den ynnest, till hvilken de blifvit kallade, ty »många äro kallade, men få utvalda » – Matt. 22 : 14.

Sorteringsarbetet i denna liknelse är det samma, som visas i liknelsen om hvetet och ogräset, hvilket lär oss att vänta ett afbrytande af såendet (kallelsen) och en förändring från detta arbete till skördearbetet.  Herrens tjänare, som under hans ledning på detta sätt förändra arbetet, kallas i båda liknelserna änglar – särskilda Guds budbärare.  De äro hans trogna lärjungar, som vandra mycket ödmjukt och nära Herren och mycket allvarligt söka att lära känna hans plan och att få samarbeta med honom i has verk, och som därför icke lämnas i mörker beträffande hans tider och [218] stunder.  (Matt. 13 : 11, 1 Tess. 5 : 4; Jer.8 : 7–12.)  Naturligtvis har detta skördande och församlande afseenede endast på dem, som lefva i skördetiden, och icke på dem, som dogo förut, af hvilka hvar och en, då han fullbordade sitt lopp, upptecknades och afskildes för att invänta sin rätta plats inom eller utom den förhärligade lilla hjorden, det egentliga riket. – 2 Tim. 4 : 8.

Noten var icke ämnad att fånga alla fiskarna i hafvet.  Vår Herre, den store öfverfiskaren, hade för afsikt att fånga ett visst antal fisk af ett slag utan afseende på huru många af andra sorter kommo med dem i noten, och när det fulla antalet af det önskade, särskilda slaget ingått i noten, gifves befallning om att den måtte dragas upp på stranden i och för sortering  och särskiljande.  När tillsägelsen om att draga noten upp på stranden sålunda utgår, bör det i ålderns början gifna uppdraget att kasta noten i hafvet (Matt. 28 : 19; 24 : 14) amses vara till ända, och alla, som vilja fortfara att vara medarbetare med Herren, måste akta på hans föreskrifter och icke längre ägna sin tid åt fiskande i allmänhet utan åt det nuvarande arbetet, nämligen att sortera och församla.  Och liksom den sanning, för hvilken tiden då var inne, var det medel, genom hvilket kallelsen skedde, så är sanningen, den »närvarande sanningen», skördesanningen, det medel, Herren nu använder för pröfvandet och skiljandet.

När därför Herrens tjänare höra hans röst genom hans ord förklara, att tiden har kommit för att sluta med såendet och börja med skördandet, att sluta med fångandet och skrida till sorterandet af fisken, att sluta med kallandet och att predika det nu behöriga skördebudskapet för dem, som redan blifvit kallade, så komma de, om de äro trogna, at gladt och obetingadt lyda.  Därför böra sådana, enär de äro undervisade om hans tidsåldersplan och icke äro i mörker beträffande de tider och stunder, i hvilka vi lefva, icke [219] längre gå ut för att söka så rikets goda säd på åkern eller i människovärlden utan sysselsätta sig med att »gifva mat i rätt tid åt trons husfolk» – att bland dem, som bekänna sig vara Herrens barn, sprida det glada budskapet om att riket är nära och om den stora glädje och välsignelse, det snart skall bringa allt folket.

Och sällsamt att säga, det är just detta budskap om Guds kärleksfulla anordning beträffande lösen och alltings återställelse i och genom Kristus Jesus och hans förhärligade kropp församlingen, Guds rike (detta budskap, som borde glädja, uppfriska och förena alla älskande kristna hjärtan), som skall utveckla och till hjärteförening med hvarandra draga endast medlemmarna af den sanna klassen, för att pröfva dem och afskilja dem från den namnkristna massan.

Inom kort kommer skörden att vara afslutad, och då skall både den, som sådde, och den, som skördade, glädjas tillsammens.  Nu måste skördemännen påskynda arbetet och borde vara så angelägna om dess fulla utfårande, att de bedja skördens Herre, öfverskördemannen, att sända flera arbetare i sin skörd.  Det kommer icke att dröja länge, förrän nästa nådeshushållnings plöjare (den förutsgda stora nöden, hvilken kommer att bereda världen för tusenårsålderns sädessådd) skall upphinna denna nådeshushållnings skördemän – Amos 9 : 13.

Israels sjuttionde vecka en bild af slutet af evangelii ålders ynnest.

Det torde ihågkommas, att Israels »sjuttionde vecka» – de sista sju åren af deras ynnest – var mycket exakt markerad vid dess början, midt och slut, och vi tro det var just i afsikt att gifva oss klart bestämda data i slutet af evangelii ålder, åldern af ynnest mot det andliga Israel.  Vi hafva sett, att början af denna vecka var för det köttsliga Israel tidpunkten för början af deras skördepröfning, år 29 e. K.  Den marke [220] rades genom vår Herres dop och igenkännande såsom Messias vid Jordan, då skördearbetet började – hvartill parallellen nu är  igenkännandet af Herrens närvaro år 1874 e. K., vid början af denna skörd.

Midten af denna förbundsvecka, år 33 e. K., var tidpunkten för Israels förkastande såsom ett system eller en församlingsnation och markerades genom Herrens död på korset och genom hans ord kort före hans död :  »Edert hus skall lämnas eder öde.»   och parallellen til detta är nu de sekteriska systemens, kallade kristenheten eller »Babylon», förkastande och fall från ynnesten år 1878.

Den sista hälften af Israels förbundsvecka (3 ½ år från april 33 till oktober 36 e. K.) var icke en period af ynnest mot dem såsom en nation eller ett samfund utan mot dem såsom individer, i det den förlänade dem (icke såsom förr genom förmedling af namnförsamlingen utan individuellt, om de ville mottaga det) alla det abrahamitiska förbundets ynnest förmåner och särskilda företräden ända till slutet af dessa sjuttio symboliska veckor, gränsen för ynnesten mot dem, hvilken markerades genom ynnestens sändande til Kornelius och hedningarna i allmänhet.  På samma sätt i parallellen nu ; de 3 ½  åren från april 1878 då den så kallade kristenheten, eller »Babylon» förkastades från ynnest, till oktober 1881 voro slutperioden för ynnesten beträffande den höga kallelsen till enskilda troende.  Sålunda upphörde den allmänna kallelsen (evangelii ålders ynnest) med oktober 1881, alldeles såsom motsvarande datum, oktober 36, bevittnade slutet af ynnesten mot judarna.

Ynnesten mot judarna bestod däri, att riket erbjöds (uteslutande) till Israel – att Abrahams barn efter köttet kallades att tillgodogöra sig de förmåner och tillfällen, som förlänades dem under deras lagförbund.  Denna kallelse, ynnest eller förmån upphörde helt och  hållet och för alltid med slutet af deras förbundsvecka.

[221] Evangelieålderns ynnest bestod i erbjudandet af riket (uteslutande) till sådana, som tro på Kristus –  »den höga kallelsen» till alla, som blifvit förenade med Gud under nådeförbundet, hvilka kommo att tillgodogöra sig de sålunda förlänade tillfällena (och blifva medlemmar af Abrahams »säd», hvilken skall välsigna världen) genom att förena sig med Kristus Jesus, deras återlösare, i hans förbund om själfuppoffring – det prof som måste bevisa deras värdighet att deltaga i Kristi kommande verk och härlighet.  Och det är denna ynnest, denna »kallelse» eller inbjudan, hvilken, såsom vi hafva sett, upphörde helt och hållet och för alltid i oktober 1881, den med slutet af den judiska kallelsen eller ynnesten parallella tidpunkten.

Det må märkas, att inställandet af den judiska ynnesten eller kallelsen följdes af en annan allmän kallelse, som lämnade dem och deras förflutna ynnest utan afseende men icke desto mindre innefattade hvilken som helst af dem, som efteråt och genom att blifva troende blef värdig denna världsvida kallelse till rikets ära.  Inställandet af deras förflutna ynnest var lika verkligt, som om de icke hade blifvit inbjudna till något efter det deras ynnest upphört, lika verkligt som om de efteråt hade blifvit inbjudna till en lägre ynnest ; men det är icke så märkbart, emedan den allmänna evangeliekallelsen, hvilken icke uteslöt dem, var samma kallelse utvidgad och fördjupad – gjord tillämplig på alla, som trodde på Kristus, af alla nationer.

Inställandet af ynnesten eller »kallelsen» nu, år 1881, följes af eller, rättare sagdt, äger rum för en tid samtidigt med början af ynnest mot hela världen – tusenårsålderns välsignelser och ynnestförmåner på villkor af tro och villig lydnad (icke emellertid offer till död).  Detta är dock en ringare ynnest än den kallelse, som upphört, nämligen åtnjutandet af välsignelser under riket men icke till att blifva medlemmar [222] af den smorda klassen, rikesklassen.  Och denna förändring – detta inställande af den högre ynnesten och börjandet af en lägre ynnest – kommer att föga märkas i nuvarande tid på grund däraf, att det stora priset, riket och medarfskap med Kristus och delaktighet af den gudomliga naturen, allmänt förlorats ur sikte inom församlingen.  Den högsta föreställning om belöning, som i allmänhet hyses af kristna sedan århundraden tillbaka, är, att de i sin uppståndelse skola erhålla  fullkomliga kroppar och, berfriade från sjukdom, smärta och sorg, få njuta Guds ynnest och hafva evigt lif.  Och denna föreställning, ehuru den på långt när icke motsvarar de verkliga förmåner, som innefattas i evangelieålderns »höga kallelse», är i verkligheten en ganska rätt föreställning om de välsignade förmåner, som under tusenårsåldern komma att förlänas världen i allmänhet – så många, som då vilja bevisa lydnad och komma i harmoni med Gud.

Verkliga förhållandet är därför,att de enda, som klart se de särskildt höga och stora grunddragen i evangelieålderns kallelse – de enda alltså, som skulle kunna tillkännagifva eller förklara denna kallelse – äro just de, hvilka af Guds ord fått se, att tiden för denna kallelse nådde sin gräns i oktober 1881.  Då andra anföra apostelns ord beträffande en  »Guds höga kallelse i Kristus», förklara de i själfva verket den lägre ynnest, som tillhör tusenårsåldern.  Följaktligen är den sanna, allmänna evangeliekallelsen ändad.  Ingen kan utsträcka den.  Somliga kunna det icke, emedan de icke förstå den, och icke skulle kunna meddela den, och somliga, emedan de veta, den är till ända.

Men ehuru den allmänna »kallelsen» har upphört, är »dörren» ännu icke stängd.  »Kallelsens» slut och »dörrens» stängande äro två skilda saker.  »Dörren» står öppen, för att några må kunna ingå uti täflingsloppet och löpa för det stora priset, medarfskap I [223] riket, sedan den allmänna kallelsen upphört.  Gud hade förutbestämt, att ett visst antal skulle utgöra församlingen, »Kristi kropp», och det kan vara hvarken en lem för mycket eller en för litet.  (Se 3 Mos. 21 : 17–23, där detta förebildligt läres.)  Däraf följer, att han icke kan kalla eller inbjuda flera till denna ära, än som komma att komplettera det antal, han bestämt.  Och i oktober 1881 hade, såsom hans ord visar, detta fulla antal erhållilts.  Men enär somliga af dem, som hörsammade den allmänna kallelsen och ingingo förbund med honom, icke hålla sitt förbund, icke så löpa, att de vinna priset, så står »dörren» öppen, sedan den allmänna kallelsen upphört, för att lämna tillträde till täflingsloppet, tillfälle att offra sig själf i sanningens tjänst, åt några, som skola taga platserna efter sådana, hvilka under besiktningen kasta å sido Kristi rättfärdighets klädnad, och likaledes efter sådana, hvilka,sedan de ingått förbundet om själfuppoffring i tjänsten, fatta kärlek till den närvarande världen, blifva nedtyngda med dess omsorger eller nöjen och förfela att uppfylla sitt förbunds fordringar.

Och dessutom bör det märkas, att kallelsens upphörande år 1881 alls icke berörde de tusendens förmåner, hvilka redan hade antagit kallelsen och blifvit Guds invigda tjänare; det uteslöt ingen, som var inne.  Lika litet innebär det, att inga flera kunna komma in; det var blott och bart inställandet af Guds allmänna inbjudan.

Den omständigheten, att ni möjligen först helt nyligen kommit till en klar kunskap om de mycket stora och dyrbara löftena om de ting, som Gud beredt för dem, som älska honom, bevisar icke, att ni icke kallades och antogs såsom en deltagare i loppet för att vinna detta stora pris, långt innan ni förstod, huru stort och härligt priset är.  I själfva verket är ingen, som antager kallelsen, i stånd att i början fullt fatta vare sig vägens ojämnhet och smalhet eller storheten [224] af det pris, sin skall uppnås vid dess slutliga ände.  Klarheten af vår uppfattning af löftena är för oss Guds kraft, som verkar i oss för att styrka oss och sätta oss i stånd att öfvervinna närvarande hinder och pröfningar.  De mycket stora och dyrbara löftena afslöjas för oss gradvis, allt eftersom vi äro trogna och gå framåt, på det vi genom dem – genom den styrka och det mod, de ingjuta – må blifva i stånd at så löpa, att vi vinna det utlofvade priset . – 2 Pet. 1 : 4.

Den klass, som skall erhålla priset, utgores af sadana, som icke blott äro kallade och valda (antagna) utan äfven trogna.  Och ehuru den allmänna kallelsen upphört, så är det tydligt, att pröfvandet af de kallades trohet ännu icke afslutats.  De trogna hålla på att beseglas och skiljas från dem, som äro otrogna mot sitt förbund om offer af sig själf, och de visa jungfrurna hålla på att skiljas från de fåvitska, hvilkas fåviskhet består däri, att de tro sig kunna täfla om och vinna världens olika pris af ära, rikedom etc. och på samma gång troget löpa i täflingsloppet för det stora priset af härlighet, ära och odödlighet – oaktadt själfva villkoren därför omöjliggöra ett sådant dubbelt tillvägagående.  »En dubbelsinnad man är ostadig i alla sina vägar.»  (Eng. öfv.)  »I kunnen icke tjäna Gud och Mammon». – Jak. 1 : 8 ; Matt. 6 : 24.

När alla de trogna  »visa jungfrurna» hafva bevisats vara sådana och hafva ingått uti  Herrens fröjder, kommer »dörren», tillfälet att blifva en af klassen, att stängas, och inga flera kunna ingå genom den.  När alla de visa hafva ingått, kommer det förutbestämda antalet att vara fullständigt, och då kommer husbonden att stå upp och stänga dörren.  (Luk. 13 : 24 ; Matt. 25 : 10.)  Vår Herre själf säger oss, att då skola många börja att se saken annorlunda  – att se hvilka förmåner och tillfällen till offer de en gång ägde och försummade.  Men när de söka få inträde, kommer [225] Mästaren att säga dem : Jag erkänner eder icke såsom min brud – hon är fullständig, och jag har blott en.  Men, Gud vare tack, andra skriftställen visa, att de fåvitska jungfrurna, ehuru på detta sätt förkastade från den höga  kallelsen, till hvilken deras uppförande, då de voro under pröfning, bevisat dem vara ovärdiga, det oaktadt komma att blifva föremål för ynnest och komma att erhålla en anspråkslösare ställning i Herrens hushåll.

Må därför, innan dörren stänges, innan det fulla antalet af de trogna är uppnådt, hvar och en kämpa för att göra sin kallelse och utkorelse fast, och må vi för detta ändamål låta Herren genom dessa dyrbara löften och dessa förklarande liknelser verka i oss att vilja och att göra hans goda behag.

Men någon torde ännu säga : Jag fruktar, att jag icke är en af dem, som kallades, innan den allmänna kallelsen upphörde år 1881, emedan jag då icke endast var helt och hållet okunnig om djupheterna i Guds löften utan ännu mera ; jag var helt och helt och hållet främmande för Gud och till och med en fiende till honom, långt borta från något förbund med honom om att täjna honom och långt borta från en sådan önskan.  Det är endast nyligen, jag kom att känna Gud, det är nyligen, jag tog på mig Kristi ok för att lära af honom, och ännu mera nyligen fick jag veta om förmånen att få lida med Kristus nu, genom själfuppoffringar i hans tjänst, och att sådana medoffrare snart skola göras till medarfvingar med honom i tusenårsålderns härliga verk.  Och nu, då jag sett dessa härligheter, då jag beundrat dessa dyrbara ting, och då jag gjort mig i ordning att löpa detta lopp för att vinna detta underbara pris, måste jag sluta till, att det icke står mig öppet, emedan tillräckligt många för att fylla  antalet redan hafva blifvit kallade ?  Det skulle icke falla mig in att mig förändra den gudomliga anordningen eller att bedja, att ännu en må tilläggas utöfver [226] den af Guds visdom bestämda gränsen, men jag skall djupt känna mitt missöde.

Sådana svara vi : Fortfar att löpa.  Eder sak är icke så mörk, som den synes för eder.  »Dörren» är ännu icke »stängd».  Kom ihåg, att om alla, som hade antagit kallelsen, när den ändade, skulle bevisa sig trogna mot sitt förbund, skulle det icke blifva någon för mycket utan alldeles jämnt.  Kom äfven ihåg, att eder erfarenhet så väl som skriften gifver vid handen, att af de många, som antaga kallelsen, endast få komma att blifva valda, emedan endast få under pröfningen bevisa sig trogna mot sitt förbund.  Allt eftersom en eller flera af de kallade, den ena efter den andra, bevisa sig otrogna, öfverflyttas deras tillfällen, deras platser i arbetet och deras belöningskronor på andra.  En af dessa platser i arbetet och en af dessa belöningens kronor kan möjligen komma att öfverflyttas på eder och edert namn skrifvas i lifvets bok, och ni torde blifva en tillämnad medlem af Kristi brud i stället för någon, som blifvit förkastad såsom ovärdig. – Se Upp. 3 : 5 ; Ebr. 12 : 23.

De, som kunna fatta dessa dyrbara löften, och som hafva en innerlig önskan att arbeta i vingården, hafva ett starkt bevis för att de hafva blifvit aflade af anden, * ty det mänskliga sinnet, till och med då det bifvet rättfärdiggiordt, är ur stånd att fatta de djupheter, som af Gud ämnets blott för dem, som hafva invigt sig och blifvit antagna.  (1 Kor. 2 : 6 –16.)  Och Herren är alltför kärleksfull och för rättvis att i någons hjärta låta förhoppningar uppstå, hvilka aldrig skulle kunna förverkligas.  Att genom sanningens ord vara aflad af anden innebär en slutlig födelse till andligt tillstånd, så framt icke den aflade såsom sådan bevisar sig ovärdig – otrogen.  »Kasten därför icke bort eder frimodighet, som har en stor lön.»

___________
*  Se del 1, sid. 240, 241.

[227]

Den elfte timmen.
Matt. 20 : 1–16.

Denna liknelse synes hafva gifvits särskildt för att meddela en lärdom för denna tid.  Arbetarna  äro dessa allvarliga, invigda Guds barn, hvilka under hela denna evangelii  ålder – »dagen» i liknelsen – troget använda sin tid och kraft, icke i det egna jagets tjänst, Mammons tjänst, utan i Guds tjänst.  Det är sålades endast de trogna, som representeras af arbetarna, hvilka alla erhålla samma belöning, den ära i riket, som i liknelsen föreställes under bilden af »penningen».

Kallelsens allmänliget och behovet af arbetare framställes genom de fyra kallelserna : en tidigt på morgonen, en klockan nio, en klockan tolf och en klockan tre på eftermiddagen.  Den exakta, klara förståelsen om hvad lönen skulle blifva nämndes likväl endast i början ; husbonden »kom då öfverens» om att gifva dem en penning för tjänsten.  Så var löftet om riket klart förstådt af den tidiga församlingen men förlorades sedermera hufvudsakligen ur sikte och blef icke klart uttaladt.  De lefvande medlemmarna af Kristi församling, hvilka arbeta i hans vingård vid hvilken tid som helst under denna evangelii ålder, representera alla arbetarna.  Och liknelsen visar, såsom sitt särskilda drag, en klass, som ingår uti denna Herrens tjänst, när dagens arbete är så godt som gjordt, vid »elfte (sista) timmen».  De framställas såsom några, hvilka önska inträda i Mästarens tjänst, men då det är för sent, enär den allmänna kallelsen ändat.  De säga : »Ingen har legt oss» – vi komma för sent att ingå i tjänsten under kallelsen.

Mästaren svarar genom att peka på den ännu icke »tillstängda» dörren, det ännu icke stängda tillfälet att handla och lida i hans tjänst, hvars stängande kommer att tillkännagifvas genom ankomsten af natten, »da ingen kan verka».  Men han säger ingenting om hvad belöningen skulle blifva, ehuru han, då han [228] anställde de andra under sin allmänna kallelse, sade : »Hvad skäligt är skall jag gifva eder» *, en del af den i början »öfverenskomna» belöningen.

___________
*  De äldsta grekiska handskrifterna, den sinaitiska och den vatikanska, utelämna nämligen orden : »och hvad skäligt är skolen i få», sjunde versen af detta kapitel.

Så har Herren under evangelieåldern ständigt genom sina språkrör i församlingen inbjudit alla troende att ingå uti hans tjänst.  Den fulla belöningen, den gudomliga naturen och härligheten i riket, framställdes tydligt och förstods väl i början, men ehuru det upprepats under hela åldern, har det sedan dess icke klart förståtts till följd af det stora affallet från sanningen.  Men nu hafva vi kommit till slutet af evangelieålderns tjänstedag – till »elfte timmen».  Tiden för att kalla arbetare för denna dag är förbi.  Dock är det nu några, som stå bredvid, sägande :  Vi hafva icke blivet kallade till arbetet : »ingen har legt oss», vi hafva intet löfte om arbete, ej heller om någon belöning, därest vi skulle få arbete ; kallelsen är ändad, dagens arbete är nästan gjort, det finnes tillräckligt med arbetare utan oss.  Men till dessa vill Mästaren, att vi såsom hans språkrör skola säga : »Gån ock I uti min vingård» – jag lofvar ingenting, den allmänna kallelsen är ändad, tiden är kort, tiden för arbete är nästan ändad, »natten kommer, då ingen kan verka», men gån in, visen eder kärlek och edert nit och lämnen belöningen åt min frikostighet.

Och detta är alt, hvad vi kunna säga ; det enda hopp, vi kunna framräcka, är, att ingen någonsin arbetat för vår Mästare, som icke kommer att erhålla rikligt mer, än han kunde begära eller vänta.  Och dessutom veta vi, att några af platserna i arbetet komma att blifva lediga på grund däraf, att somliga icke förbliva trogna, och att de belöningens kronor, som äro ämnade för sådana, komma att gifvas åt andra, [229] hvilka genom trohet och offer af sig själfva bevisa sig värdiga arbetet och belöningen.

Alltså om någon först helt nyligen kommit att känna och älska Herren och önskar att tjäna honom och hans sanning, må en sådan icke vara modfälld, därför att den allmänna kallelsen ändade år 1881.  Om ni ser »dörren», tillfälet, till offer och tjänst öppen framför eder, så träd in.  Men träd in fort, ty natten, en tid af mörker och häftigt motstånd mot sanningen, kommer inom kort att vara öfver oss och hindra eder från att inträda i tjänsten.  »Morgon kommer, men också natt.»  Natten kommer, då ingen kan verka.» Då detta blifvit en verklighet, må ni veta, att »dörren är stängd», att alla de visa jungfrurna hafva ingått, att alla hafva blifvit godkända, och att alla de lediga plastserna blifvit nöjaktigt fyllda.  Som alla särskilda  »Guds tjänare» vid den tiden blifvit »beseglade på sina pannor» ( bibringats en intellektuell uppfattning af Guds plan), komma de fyra vindarna att lössläppas  (Upp. 7 : 1–3) och frambringa den stora »hvirfvelstorm» af nöd, midt uti hvilken återstoden af Eliaklassen kommer att  »förvandlas» och upphöjas tillhärlighet i riket.

Hvilken lärdom är icke detta för sådana, som hafva ingått förbund med Herren att tjäna honom först och främst, men som försumma hans arbete för att med tid och tankar och medel sträfva efter de flyktiga fröjder och den belöning, världen erbjuder.  Dessa manar Herren, sägande : »Var trogen intill döden, så skall jag gifva dig lifvets krona.»  »Den som öfvervinner (som hos sig besegrar världens ande ), han skall så klädas i hvita kläder, och jag skall icke utplåna hans namn ur lifvets bok, och jag skall bekänna hans namn  inför min Fader och inför hans änglar.»  »Behåll det du har, att ingen må taga din krona.» – Upp. 2 : 10 ; 3: 5, 11.