STUDIER I SKRIFTEN

FJÄRDE DELEN - HÄMNDENS DAG

  TRETTONDE KAPITLET.

 STUDY XIII

RIKETS UPPRÄTTANDE, OCH HURU DET

UPPENBARAR SIG.

Vandring genom tro. – Hvilka utgöra riket? – Upprättandet af det andliga riket. – Upphöjandet af ”furstar i hela världen”. – Alla folks åstundan. – Den intima förbindelsen mellan riket och dess tjänara eller ”furstar”. – Jakobs stege. – Moses täckelse. – Stora förändringar införda. – Kommer det att förefinnas någon fara af så mycken makt i den nye härskarens händer? – Järnspireregeringen, hure länge? – Världens omvändelse. – Ett folk födes på en dag. – ”Alla som äro i grafvarna.” – Hans rikes tillväxt. – Viceregentskapet uppgifvet. – Guds vilja skedd på jorden.

“Och alla folks åstundan skall komma.“  “Men det skall ske i kommande dagar, att det berg, där Herrens hus är, skall stå fast grundadt såsom det yppersta ibland bergen och vara upphöjdt öfver andra höjder.“

“På den tiden skall man kalla Jerusalem ‘Herrens tron’, och dit skola församla sig alla hednafolk, till Herrens namn i Jerusalem.  Och de skola icke mer vandra efter sina onda hjärtans uppsåt.” – Hag. 2 : 8, eng. öfv.; Mika 4 : 1; Jer. 3: 17.

Sedan vi i våra studier af den gudomliga planen nått slutet af nöden på den stora “hämndens dag” och sett, huru den gudomliga vreden kommer att brinna mot synd och själfviskhet, hava vi nu den mera angenäma uppgiften att i bibelns ljus undersöka, huru Guds rike skall upprättas, genom hvilket alla jordens släkter skola välsignas och en ny, varaktig och vida bättre tingens ordning upprättas i stälet för det förflutnas och närvarandes erkändt bristfälliga ordning.

Om de nära förestående fruktansvärda händelserna redan kasta sina skuggor framför sig, förorsakande fruktan och ångest i världen, så kunna dock de, som skåda det hela från “den Högstes heliga boning”, se en silfverrand kring nödens moln, hvilket väl må föranleda dem att upplyfta sina hufvuden [280] och fröjdas öfver att deras förlossning nalkas samt hjälp för alla, som äro köpta med det dyra blodet,.när ”rättfärdighetens sol skall gå upp med läkedom under sina vingar“. – Mal. 4 : 2.

Många af de ämnen, som i det föregående behandlats, äro så uppenbara, att äfven den naturliga människan torde betydligt påverkas däraf.  Men nu närma vi oss ett ämne, som fordrar en klarare syn,ett omsorgsfullare studium af Herrens ord och ett fastare trosgrepp, ty det handlar om ting, som ännu ikke äro synliga utom för trons öga.  Dock väntas Guds folk att vandra i tro och icke i åskådning samt att förtrösta på att hvad Gud har lofvat är han ock rikligen i stånd att fullborda. – Rom. 4 : 18-21.

Om dessa ting kan ingen veta något genom egen lärdom eller vishet, men alla, som hafva smörjelsen af den Helige, hafva tro på Guds makt till att säga: “Alls intet har uteblifvit af allt det goda, som han har lofvat.“  (I Kon. 8 : 56.)  Och dessa kunna med tålamod och obetingad förtröstan vänta på allt det utlofvade, tillkommande goda.

I våra föregående studier af ämnet* lärde vi, att “hedningarnas tider”, som upptaga mellanrummet mellan det typiska rikets borttagande från Israel och det fulla upprättandet af det sanna Messiasriket på de närvarande världsrkenas ruiner, komma att sluta i ocktober år 1914.  Vi sågo äfven, att perioden för vår Herres närvaro från 1874 till 1914 är en “skördetid”, den förra delen däraf för samlandet af hans utvalda brud och den senare delen för en tid af nöd, för störtandet af närvarande institutioner och förberedelse för det nya riket.  Låtom oss nu i det profetiska ordets ljus (Ps. 119 : 105; [281] 2 Pet. 1 : 19) betrakta enskildheterna, som stå i sammanhang med upprättandet af detta den Allrahögses rike, som skall blifva det femte världsväldet på jorden och icke hafva någon ände, och som skall bringa välsignelser till alla sina undersåtar, medan alla andra riken hafva i stort mått fört missnöje och förtryck öfver den “suckande skapelsen”.  Intet under, att det i typen förkunnades, att det skulle införas med blåsandet i en jubelbasun (3 Mos. 25 : 9), och att profeten försäkrar oss, att det till slut skall erkännas såsom  “alla hedningars åstundan”.  Såsom syftande på upprättandet af “ Guds rike”, “himmeriket”, böra vi behålla i minnet, hvad vi redan lärt af skriften** angående rikets härlighet och dem, som skola utgöra riket.

* Del I, kap. 13 och  14; del II, kap. 4

** Del I, sid. 325-339 (rev. uppl.).

1) Det är Guds rike i den meningen, att vår himmelske Fader är den store Konungen, som har anordnat den stora frälsningsplanen, af hvilken det tusenåriga riket skall utgöra en del.  Det är äfven Guds rike i den meningen, att det skall upprättas och vidmakthållas genom hans makt.  (I  Kor. 15 : 24-28.)  Vidare är det Guds rike i den meningen, att det kommer att representera honom såsom den store, förnämste härskaren samt åskådliggöra hans lagar, kärlek och barmhärtighet genom den medlare, som han utsett.

2)  Det är också  Kristi rike – Guds älskade sons rike, i det Kristus såsom det nya förbundets medlare och såsom Faderns representant kommer att vara detta tusenåriga rikes verksamme styresman för det ändamålet, att han skall underkufva det onda, utrota synden och bringa alla af det återlösta släktet, som äro villiga att blifva fullt återställda till gudomlig likhet och ynnest och evigt lif, till full hjärtelydnad för Fadern och hans lagar. [282]

3)  Det skall ock vara de heligas rike, i det de såsom “ ett konungsligt prästerskap” (Upp. 5 : 10) skola regera,döma och välsigna världen i förening med sin Herre, Jesus. –Rom, 8 : 17-18

Den egentliga rikesklassen skall bestå endast af Herren och denna evangelii ålders “utvalda”, om och till hvilka han sade:0 “Frukta icke, du lilla hjord; ty det är eder Faders goda behag att gifva eder riket.“  Om dessa sade ock Herren till profeten Daniel: “Rike och välde och storhet utöfver alla riken under himmelen skall gifvas åt den Högstes heliga folk.  Dess rike skall vara ett evigt rike, och alla välden skola tjäna och lyda det.” – Dan. 7 : 27.

Men det må ihågkommas, att alla dessa skola blifva “förvandlade” i sin uppståndelse (den första uppståndelsen,  Upp. 20 :4-6; 1 Kor. 15 :42-6, 50-54; Joh. 3 : 5, 8) och skola därefter icke längre vara mänskliga varelser utan “delaktiga af Guds natur” och lika osynliga för människorna, som Gud och de himmelska änglarna äro.  Följaktligen blifver något meddelelsemedel nödvändigt mellan den förhärligade församlingen och dem, hon skall döma* och upplyfta från förnedring, synd och död.  Sådant meddelande mellan andliga varelser och människosläktet har ägt rum under den flydda tiden, i det att andliga väsenden hafva uppenbarat sig i kroppar af kött och sålunda meddelat sig med vissa framstående personer angående Guds anordningar.  På så sätt visade sig änglar för Abraham, Sara, Lot, Gideon, Daniel, Maria, Jesu moder, Sakarias m. fl.  På liknande sätt uppenbarade sig Jesus såsom en andlig varelse för sina lärjungar efter uppståndelsen, emedan det var nödvändigt att meddela dem vissa lärdomar, ty “den helige ande var ännu icke given, [283] emedan Jesus ännu icke var förhärligad“. – Joh. 7 : 39.

* Se 1 Kor. 6 : 2 och del 1, kap. 8.

Men vi vänta icke ett sådant meddelande mellan de andliga styresmännen och deras jordiska undersåtar under tusenårsåldern, ty vi finna, att Gud gjort den anordningen, att en viss klass af mänskligheten, en klass, hvars medlemmar redan under den tid, som föregick evangelieåldern, blifvit pröfvade och befunnits värdiga mänsklig fullkomlighet, skall under hela tusenårsåldern tjäna såsom mellanlänk mellan det andliga riket, helgonen, och deras undersåtar, mänskligheten.

4) Ehuru denna mellanlänk icke utgör riket i ordets  egentliga bemärkelse, skola de likväl så fullkomligt representera det bland mänskligheten, att de komma att erkännas af människorna såsom rikets styresmän : de skola representera riket inför människor och vara dess enda synliga representanter, och därför benämna vi dem “rikets jjordiska sida eller plan“. – Luk. 13 :28.

Abraham, Isak, Jakob och alla profeterna samt öfriga gamla värdiga, som Herren och hans apostlar hänvisa till (Matt. 8 : 11; Ebr. 4-40) såsom de, hvilka genomgått sin pröfning, skola uppväckas från döden fullt återställlda till mänsklig fullkomlighet.  De komma dörför icke att erfordra en “domens uppståndelse”, ett tusen år lång, såsom de öfriga af släktet.  Denna fullkomlighet skall iståndsätta dem att direkt meddela sig med de andliga konungarna och prästerna, utan att dessa andevarelser behöfva antaga kroppar af kött för att meddela lagar etc. för världen.  Just såsom Adam, medan han ännu var  fullkomlig, kunde umgås direkt med de himmelska krafterna, så skola äfven dessa värdiga umgås med de andliga, sedan de blifvit uppväckta till samma tillstånd af fullkomlighet. [284]

Dessa jordiska styresmän blifva icke “konungar och präster”, men enligt den store konungens bestämmelse blifva de “furstar i hela världen”.styresmän, lärare och ledare för världen.

Intim förbindelse mellan riket och dess representanter.

Att rikets jordiska sida kommer att stå i intim beröring, gemenskap och samverkan med det egentliga riket, de andliga styresmännen, är tydligt.  De skola stå i förhållande till hvarandra såsom fader och barn och som samverkande afdelningar i samma himmelska styrelse : de himmelska varelserna utgöra det laggifvande departementet och de jordiska det laginskärpande, det verkställande departementet, såsom det är skrifvet : “Från Sion [det andliga riket] skall lag utgå och Herrens ord [Guds budskap genom furstarna] från Jerusalem.“. – Es. 2 : 3.

Rikets upprättande.

“Från den tiden [från Johannes döparens dagar] varder Guds rike föruminant genom evangelium, och hvar man [som mottager vittnesbördet såsom ett budskp från Gud] tränger sig in i det.” – Luk. 16 : 16, eng. öfv.

Under mer än aderton hundra år har detta budskap, detta erbjudande af riket, utfört sitt afsedda verk att insamla de “utvalda”, “öfvervinnarna”, ur världen.  Under hela denna tidsålder hafva de bidat Faderns tid för deras upphöjelse till makt såsom hans konungar och präster, för att styra och lära jordens återlösta folk och sålunda bibringa dem tillfälle till varaktigt lif genom tro och lydnad.  Under hela denna tid har rikesklassen lidit våld från Ismael- och Esauklasserna och från Satan, “denna världens Gud”, samt från hans förblindade tjänare, [285] enligt Jesu ord: “ Himmelriket lider våld, och våldsamma rycka det till sig.“ (Matt. 11 : 12.)  Vår Herre Jesus, hufvudet för riket, led ända till korsdöden, och alla hans efterföljare hafva lidit mer eller mindre och gjort jordiska förluster, såsom en följd af att de blifvit uttagna  “från mörkrets välde och försatta i Guds älskade Sons rike”.  – Kol. 1 : 13.

Orsaken till denna underkastelse för det ondas välde under mer än aderton hundra år har icke varit brist på makt hos vår  uppståndne, himmelsfarne och förhärligade Herre att beskydda sitt folk, ty efter sin uppståndelse förklarade han : “Mig är gifven all makt i himmelen och på jorden.“  (Matt. 28 : 18.)  Utöfvandet af denna  makt har för ett visst syftemål blifvit fördröjdt.  I Faders plan fanns en fastställd tid för utgifvandet af det stora syndoffret och en annan fastställd tid för rikets upprättande i makt och stor härlighet för att regera och välsigna världen, och däremellan har funnits ett tillräckligt långt mellanrum för att kalla och bereda den “utvalda” församlingen att blifva medarfvingar med Kristus i riket.  Syndares motstånd och det ondas inflytande har varit tillåtet för att rena, pröfva och helga de ”kallade” och göra dem passande såsom medlemmar af rikesklassen.  Såsom det var med hufvudet, så är det med kroppen, ty det är Guds plan, att hvarje lem skall såsom en ny skapelse fullkomnas genom lidande. – Ebr. 5 : 7-9.

Men nu hafva vi hunnit till slutet på evangelii ålder, och riket håller på att upprättas.  Vår Herre, den smorde Konungen, är nu närvarande, sedan oktober 1874, enligt profeternas vittnesbörd till dem, som hafva öra att höra med.  Hans formliga öfvertagande af sitt konungsliga ämbete ägde rum i april 1878, och rikets första verk (församlandet af” hans utvalda”), såsom det visas af Herren i hans liknelser [286] och profetia, pågår nu.  Herren förklarade genom aposteln, att “de, som hafva dött i Kristus, skola uppstå först”, och att församlingens uppståndelse skall ske i ett ögonblick. *  Följaktligen blef riket, representeradt i Jesus och de afsomnade heliga, som redan äro beredda och befunna värdiga att utgöra bruden, lemmarna af kroppen, upprättadt 1878, och allt, som återstår för dess fullständigande, är församlandet till Herren af dem bland de “utvalda”, hvilka ännu lefva och äro kvar, och hvilkas pröfning ännu icke är afslutad.

* Del III, kap. 6.

Men riket fördröjdes icke genom väntan på att de lefvande lemmarna skola fullborda sitt lopp, utan riksarbetet började genast, och de lefvande helgonen på denna sidan förlåten få åtnjuta förmånen att känna – Guds rikes hemligheter”, och att ingå i riksarbetet för sin “förvandling”, och vid sin död skola de (icke afsomna utan)  – förvandlas – i själfva dödsstunden, uppstå till sin del i den saliga och heliga första uppståndelsen (Upp. 20 : 6), såsom det är skrivet : – Saliga äro de döda , som i Herren dö härefter.  Ja, säger anden, de skola hvila från sitt arbete [eller möda, ty i förvandlingen befrias de från den jordiska kroppen och därmed från all trötthet] ; ty [men] deras gärningar följa dem efter. – Upp. 14 : 13.

Allt detta är i harmoni med skriftens tillkännagifvande, att Guds rike måste först upprättas, innan dess arbete och inflytande kan visa sig i det fullständiga förstörandet af den – närvarande onda världens – riken – deras politiska, finansiella och andliga krafter – kort efter fullbordandet af – hedningarnas tider– dömt – hela människosläktet, belönande dem, som vörda Herren, och utrotande dem, hvilkas inflytande är fördärfbringande.  Märk dessa punkter i följande citat :

– Vi tacka dig, Herre Gud, du allsvåldige, du som är och som var, att du har tagit din stora makt oc – allt är af Fadern och genom Sonen, hans hedrade representant.]  Och folket vredgades [till följd däraf att Guds regering börjat], och din vrede kom och tiden att de döda skulle dömas och att du skulle löna dina tjänare, profeterna, och de heliga och dem, som frukta ditt namn, små och stora, och att du skulle fördärfva dem, som fördärfva jorden. – Upp 11 : 17, 18.

Vi underrättas äfven om att rikets regering skall begynna före – Babylons – fall, och att Babylon faller såsom ett resultat af rikets domar.  Detta upptäckes senare af några inom Babylon, hvilka framställas såsom erhållande ljus och frihet genom Kristus efter dess fall, ty de säga :

– Sanna och rättfärdiga äro dina domar, ty du har dömt den stora skökan, som fördärfvade jorden med sin skörlefnad, och har utkräft dina tjänares blod ur hennes hand. – Upp. 19 : 2-7.

Profeten Daniel var gudomligt inspirerad att återgifva och uttyda Nebukadnessars syn angående hedningarnas makt, framställd genom en stor bildstod. [288] Synen visade, huru en sten slog bildstoden på fötterna, och detta förorsakade hednamaktens fullständiga ruin.  Denna sten utvidgade sig därefter, tills den fyllde hela jorden.  Uttydningen visar, att Guds rike skall upprättas och erhålla full makt, och att de jordiska regeringarnas undergång kommer att blifva det direkta resultatet af detta rikes makt.  Daniels inspirerade vittnesbörd är, som följer :

– Men i de konungarnas dagar [de sista hedniska makterna, framställda i bildstodens tio tår] skall himmelens Gud upprätta ett rike [representativt framställdt under hela evangelieåldern men icke erkändt af världen såsom et rike], som aldrig i evighet skall förstöras [i motsats till de omväxlande hedniska rikena, som bildstoden föreställde], och  havars makt icke skall blifva öfverlämnad ått något annat folk [såsom världsmakten öfvergått från ett folk till ett annat].  Det skall krossa och göra en ände på alla dessa andra riken, men själft skall det bestå evinnerligen. – Dan. 2 : 44, 45.

Herren försäkrar sina trogna, att vid tiden för hans rikes upprättande och hednamakternas störtande skall den öfvervinnande församlingen vara med honom och deltaga i detta arbete.  Hans egna ord äro :

– Den som öfvervinner och den som intill änden gör mina verk, honom skall jag gifva makt öfver hedningarna – och han skall styra dem med järnspira, såsom lerkäril sönderkrosses – såsom ock jag har fått af min Fader. – Upp. 2 : 26-28. Jämför Ps. 149 : 5-9.

Vi torde icke kunna noggrant döma, beträffande hvilka drag af det stora verket nu utföras af Herren och hans förhärligade helgon bakom förlåten, men vi förstä, att de verksamt samarbeta med medlemmarna af samma rikesklass, hvilkas arbete ännu [289] icke är afslutadt på denna sidan om förlåten.  De samverka med oss i skördearbetet : 1) att församla de lefvande – utvalda, 2) att säga till Sion : Din Gud regerar, riket upprättas, och 3) uti att förkunna vår Guds hämndedag.

Upprättandet af den jordiska regeringen.

Vi kunna icke vänta, att den jordiska sidan af riket skall upprättas, förrän hedningarnas tider äro fullt till ända (oktober 1914), ty då Gud förlänade välde