STUDIER I SKRIFTEN

FJÄRDE DELEN - HÄMNDENS DAG

  FJORTONDE KAPITLET.

 STUDY XIV

JEHOVAS FOTAPALL HÄRLIGGJORD.

Guds fotapall orenad och öfvergifven på grund af synden. – Det utlofvade förnyandet af dess härlighet. – Den köpta egendomen skall  återställas. – Dess mest strålande ädelsten. – Återupprättandet af Jehovas fötter ”på Oljeberget”. – De härledande välsignelserna. – Fotapallen till slut i sanning härlilg.

“Så säger Herren [Jehova]: Himmelen är min tron, och jor­den är min fotapall.” “Mina fötters rum [fotapall] skall jag göra härligt.” “Och han [Jehova] skall den dagen stå med sina fötter på Oljeberget.” – Es. 66:1; 60:13; Sak. 14:4; Matt. 5:35; Apg. 7:49.

GUDS fotapall har varit allt annat än härlig under de gångna sex tusen åren: synd, smärta, andligt och kroppsligt lidande och död ha gjort den till en ofantligt stor grafgård, i hvilken nu, lågt beräknadt, minst tjugo tusen millioner af människosläktet bida den tid, som skall komma, då den gudomliga rättvisans förbannelse skall borttagas, och då ljuset af Guds ynnest, framlysande i Jesu Kristi ansikte, skall såsom rättfärdighetens sol uppgå och:

“Allt, som vållar nöd, skall fly
från yår jord, som Gud gör ny.”

För detta ändamål har Gud gjort rikliga anordningar. Lösen för Adam och för alla, hvilka såsom hans barn ledo förlust genom honom, köpte hela världen och tillförsäkrade hvarje medlem af vårt släkte ett tillfälle till pröfning för evigt lif under gynnsamma förhållanden. Men den gjorde mer än så, den återköpte Adams paradishem (förloradt genom hans öfverträdelse) och hans herravälde såsom [314] jordens konung, Guds, hans Skapares och Faders representant.

Därför läsa vi: “Du Herdetorn [Kristus], du dottern Sions kulle, till dig skall det komma, ja, till dig skall det återvända, det forna herradömet.” (Mika 4:8.) Äfven aposteln Paulus talar om den “köpta egendomens förlossning”. (Ef. 1:14, eng. öfv.) På detta syftar också Herren i en af sina liknelser, som visar, att han köpte icke endast släktet, skatten, utan äfven åkern, världen, jorden, som var under förbannelsen, och att alla, hvilka såsom medlemmar, af rikesklassen förena sig med honom, deltaga i detta köp af åkern och skatten. – Matt. 13:44.

Tusenårsålderns hela verk skall bestå uti att återställa och härliggöra Guds fotapall. När paradiset förlorades genom synden, var det blott en “lustgård” på någon fläck af jorden; men enär Adams släkte förökat sig för att uppfylla jorden, enligt Guds afsikt (1 Mos. 1:28), och enär alla blifvit återlösta, skall det blifva nödvändigt att bereda ett paradis, tillräckligt stort för att rymma alla, och detta innebär, att hela jorden skall blifva såsom Edens lustgård i fruktbarhet, skönhet och fullkomlighet. Och allt detta är utlofvadt såsom den storartade framtida fulländningen af den gudomliga lagen. – Apg. 3:20, 21; Upp. 2:7; 2 Kor. 12:4.

Men den dyrbaraste ädelstenen på Herrens härliggjorda fotapall skall i slutet af tusenårsåldern vara människosläktet, i hvars fullkomlighet, frihet och likhet med Gud i moraliska och intellektuella behag Guds egen bild skall återspeglas. Och härligare än allt annat skall den fullkomliga människan återspegla sin Skapares och hans underbara plans ära i skapelsen, återlösningen och återställelsen. Och med denna underbara plan skall alltid och innerligt [315] vara förenad först vår Herre Jesus Kristus, Jehovas “Ord”, och därnäst bruden, Lammets hustru, medarfvingen vid utdelandet af de välsignelser, som tillförsäkrats genom återlösningen.

Detta förskönande och förhärligande af Jehovas fotapall blir icke fullkomnadt, förrän vår Herre Jesus såsom Faderns representant “har tillintetgjort allt [motstridande] herradöme och all väldighet och makt. Ty han måste regera, till dess han har lagt alla sina fiender under sina fötter”, förrän han öfverlämnar riket vid slutet af tusenårsåldern. – 1 Kor. 15:24-28.

Perioden för syndens och dödens regering fram­ställes såsom den tid, då Gud “icke vårdade sig om sin fotapall på sin vredes dag” (Klag. 2:1); men kort efter tusenårsrikets början uppmanas folket profetiskt: “Upphöjen Herren, vår Gud, och tillbedjen vid hans fotapall.” (Ps. 99:5.) Och den tanken, att upprättandet af det nya Jerusalem (Guds förhärligade församling) såsom jordens nya regering innebär, att gudomlig ynnest skall återvända till Jehovas fotapall, den tanken är tydligt uttryckt genom profeten Sakarja (14:4, 5).

Jehovas fötter på Oljeberget.

Denna profetia missförstås i allmänhet och tillämpas, såsom om den hade afseende på Herren Jesu fötter vid hans andra tillkommelse, och de, som sålunda fara vilse, gå i allmänhet ännu längre och påstå, att det åsyftar hans kötts fötter, som genomborrades med spikarna på Golgata, i det de icke inse, att Herren gaf sin mänskliga natur fullständigt och för evigt till vår lösen, och att han genom Faderns makt blef uppväckt från de döda, en härlig andevarelse – “hans [Faderns] väsendes afbild”. (Se “Studier i Skriften”, del II, kap. 5.

[316] Men en blick på den föregående versen (3) visar, att profetens hänvisning gäller återvändandet af Jehovas fötter, ty framställningen (som syftar på den nöd, hvarigenom riket kommer att upprättas) lyder: “Herren [Jehova] skall draga ut och strida mot de folken, såsom han stridde förr på drabbningens dag [under Israels forna tid]. Och han skall den dagen stå med sina fötter på Oljeberget, gent emot Jerusalem, österut; och Oljeberget skall rämna midt itu, mot öster och väster, till en mycket stor dal, i det att ena hälften af berget viker undan mot norr och andra hälften däraf mot söder.”

Så snart man inser det faktum, att de omnämnda fötterna äro Jehovas fötter, så inses äfven, att detta tal är symboliskt och syftar på Herrens återupprät­tande af sitt välde på jorden, hvilket så länge innehafts af “denna världens Gud”, Satan – dock så, att Herren varit representerad, f